Gästkrönika: Tjeckoslovakiens skyttekung 1928
Undertecknad är väldigt aktiv på BP:s forum. En orsak till aktiviteten är att jag bor på en plats där jag inte har många att diskutera svensk fotboll med. Som svenskspråkig från Vasa (finska västkusten, i jämnhöjd med Ångermanland) har svensk massmedia varit ständigt närvarande. Svensk fotboll har jag följt länge. Då Stockholm är den svenska stad jag har besökt oftast är det naturligt att ha sitt favoritlag där. Men de tre klassiska klubbarna i 08-land associeras väl ofta med bråk och avsky mot folk bara för att de gillar en annan klubb. Så det har inte känts som något för mig. Jag var för gammal för sånt redan som barn, så att säga. BP:s uppdykande i den svenska fotbollens finrum kom därför lämpligt. Att det är en klubb med geografisk nisch (Västerort) och unik ungdomsverksamhet gör att man vågar tro att BP blir annat än dagslända.
Som gammal ungdomstränare har jag förstås känt till klubben i åratal. Kontakten till BP blev mer personlig via min styvson. Ända till dess knäna och en höft började trilskas för hans del vågar jag påstå att han var lovande. Så pass lovande att jag ville se hur han skulle klara sig i tuff omgivning. Det här gjorde att jag kontaktade BP:s träningschef på ungdomssidan (Tommy Söderström) och på så vis fick kontakt med Mathias Jonsson. Tillsammans med Erik Lindh hade han på den tiden hand om P95:1. Följden blev ett par besök i Västerort under ett par somrar. Bemötandet var positivt. Gällde allt från pojkarna i BP 95:1 (liksom en mysig farbror som tränade 95:2) till ledare, föräldrar och Ola Danhard som jag blev presenterad för i något skede. Den sistnämnde verkade närmast förvånad över att jag visste vem han var.
Styvsonen rörde sig också en del med Finlands motsvarighet HJK. Så det var med lite blandade känslor man såg HJK slå BP i finalen av BP:s egen elitturnering. Men då den egna familjemedlemmen spelade fulla minuter för det blåvita laget blev man tvungen hoppas på förlust för rödsvart. Det var sista gången jag hoppats att BP skulle få stryk. Att jag anser att styvsonen ständigt blev ignorerad här hemma gör att kontakten till BP framstår i en än bättre dager än annars. Vem hade väl trott att det skulle vara lättare att göra sig gällande hos elitlagen i BP och HJK än på stäpperna i Österbotten? Det blev till slut golf för grabbens del. Enklast så. I allt detta skall medges att jag säkert verkar partisk. Så nog om den saken!
Rent allmänt gillar jag BP:s upplägg. Det finns ett enormt utrymme för de som vill satsa fullt ut. Men det finns utrymme också för de som antingen inte vill göra en elitsatsning eller helt enkelt inte har förutsättningar för det. Att det hela är genomförbart i jämlikhetens högborg Sverige förvånar mig. Säkert finns det en massa synpunkter på vad som kunde göras annorlunda i BP. Självklart. Med flera hundra lag och tusentals spelare (för att inte tala om deras föräldrar) utgår jag från att synpunkter finns inom klubben. För att inte tala om den avundsjuka som råder utanför klubben. Men: Redan att man har så många lag kvar i de högre åldersklasserna är ett kvitto på att man knappast sköter verksamheten särskilt dåligt.