Årets Pojke: John Guidetti
Det är på många olika sätt både lätt och svårt att utse årets pojke 2010. Det beror på hur man vill se på det, vill man välja den enkla vägen tar man helt enkelt den som presterat bäst, hur lång tid spelaren presterade spelar ingen större roll. Väljer man däremot den svåra vägen tar man en spelare som presterat jämnast under längst tid. Jag väljer dock att köra på det ”enkla”, och då är svaret ganska givet.
Det var i januari, för ungefär elva månader sedan, som det började ryktas om att Djurgården var intresserade av ett 18-årigt ungdomsproffs vid namn John Guidetti. Trots sin ringa ålder och sina få framträdanden på A-lagsnivå (två inhopp i Superettan 2008), visste många redan vem han var och sportsidorna på internet började genast skriva spaltmeter om honom och de flesta undrade vad det var som var så speciellt med denna unga kille som av några personer som följt honom beskrevs som ”svensk fotbolls framtid”. Det skulle de snart få veta, dock var det inte i en blårandig pyamaströja som han skulle göra succé.
I slutet av mars uppdagades det nämligen att affären med Djurgården hade runnit ur sanden, anledningen till det var att de inte gick med på Manchester Citys krav om att utlåningen endast skulle gälla i en månad. Inget DIF för JG alltså. Men spel i Allsvenskan var ändå inte uteslutet. Bara dagarna senare började John träna med BP och ytterligare några dagar senare var BP och Manchester City överens om en utlåning fram till 31:a maj. Men allt var inte klart ännu. Eftersom John var under 18 år behövdes dispens från FIFA för att få honom spelklar. Detta tog tid och visst var det väl tur att han fyllde 18 år den 18:e april så vi slapp dispens-krånglet?
Några dagar senare var det dags för bortamatch mot Trelleborg och på BP:s hemsida fanns truppen upplagd. Jajamensan, visst fanns han med där och nummer 25 hade han blivit tilldelad, förövrigt samma nummer som Pablo Piñones-Arce hade förra året. Någon plats i startelvan blev det dock inte första matchen, men med ungefär 20 minuter kvar att spela, vid ställningen 0-0, byttes han in (ersatte Pablo) och med bara sekunder kvar av matchen spelade han fram Olof Guterstam som tryckte in 0-1. Succédebut? I alla fall om du frågar mig.
Nästa match skulle spelas hemma på Grimsta IP och Gefle skulle stå för motståndet. När jag fick startelvorna vid pressinsläppet kunde jag pusta ut. Guidetti startade. Ensam på topp i den vanliga 4-2-3-1-uppställningen som Kim Begstrand envisades med.
Han var namnet på allas läppar innan spelarna kom ut på planen och när speakern ropade upp hans namn jublades det mest. Det var uppdukat för succé. Och vilken succé det blev.
Bara lite mer än en minut hade gått när Gabriel Petrovic slog en fin boll till Guidetti som tog med sig bollen perfekt. John tittade upp, ryckte åt höger och spelade sedan in till Pablo Piñones-Arce som enkelt satte 1-0.
I 57:e minuten slog han till igen. Ett snabbt och effektivt anfall avslutades med att Guidetti blev frispelad av Pablo. JG överraskade alla då han istället för att skjuta lade bollen till höger om Mattias Hugosson i Geflemålet och sprang runt på vänster sida. Därefter var det bara att rulla in bollen i öppet mål. Enligt mig hans snyggaste mål.
På presskonferensen efter matchen sa Kim Bergstrand: ”Det såg ut som om Pablo och John spelat 20 matcher ihop” och när det var dags för Guidetti att säga sitt blev hans ord: ”Vi visar att vi är bäst i stan”. Alla kring BP mådde bra och ingen kunde väl tro att det skulle bli Superettan 2011?
Matcherna som följde slutade med blandade resultat, Halmstad och Häcken blev det vinster mot men Elfsborg, Åtvidaberg, Kalmar och Malmö blev det förluster mot. I efterhand kan man ställa sig frågan ”Var Guidetti verkligen så bra?”. Visst var han bra men levererade mest mot lag på nedre halvan. Mot bra lag var det svårare och det märktes då han ibland hade svårt att åstadkomma någonting. Men! Glöm inte att han faktiskt spelade i laget som kom sist Allsvenskan. Om han skulle spelat i Elfsborg eller Malmö skulle det varit bra mycket enklare, vilket är ganska logiskt.
Att säga att Guidetti dominerade i Allsvenskan är alltså att ta i, men däremot lyfte han helt klart BP. Vi fick en helt annan tyngd i anfallsspelet och från att tidigare ha anfallit(?) med bara Olof Guterstam, låg det helt plötsligt ibland fyra spelare i linje med motståndarnas backlinje och hotade i djupled.
Detta berodde ju såklart inte bara på Guidetti men det kändes som att de andra spelarna nu vågade gå upp och Guidettis entusiasm smittade helt klart av sig på alla andra spelare.
Sammanlagt blev det tre mål och tre assist (eller fyra om man vill räkna med när han ”assisterade” till Tomas Zvirgzdauskas självmål hemma mot Halmstad) för John Guidetti i BP-tröjan innan han tackade för sig efter åtta matcher.
De två andra målen kom mot Häcken och Malmö. Häcken-matchen var hans sista på Grimsta IP och mot Malmö tog han farväl av fotbollssverige. Och som han gjorde det.
Efter en misslyckad rensning av Daniel Andersson hamnade bollen hos Guidetti som drog till på volley från 25 meter. Bollen steg hela vägen tills den mötte nätmaskorna uppe i vänstra krysset och målet blev senare nominerat till ”Årets mål” på Fotbollsgalan.
Han var en riktig attraktion att beskåda och jag ser ingenting som kan göra att han inte kommer spela i landslaget om några år. Han är teknisk, hyfsat snabb, målfarlig, har bra tillslag och en fantastisk fysik trots att han bara är 18 år. Men hans främsta egenskap, det som kommer ta honom till toppen och det som redan har tagit honom till Manchester City är hans enorma arbetskapacitet och inställning. Jag tror inte att han föddes med speciellt mycket talang men otroligt hårt arbete har gjort honom till en ganska komplett fotbollsspelare som vid 18 års ålder lyfter ett bottenlag i Sveriges högsta serie.
Jag skulle kunna nämna statistik på hur hur många poäng BP tog efter det att John Guidetti stack, men det här handlar inte om varför BP åker ur, utan om vad Guidetti gjorde när han var här.
Till John om du någon gång skulle läsa det här:
Tack för den korta men ändå roliga tiden du var här och lycka till med din karriär! Du är alltid välkommen tillbaka, tro mig...
