AIK-BP: 4-0 - Det såg ju bra ut... ett tag
I en match där BP inte förväntades vinna gjorde man inte heller det. Man var faktiskt inte ens nära, trots en bra inledning.
Friends Arena var förmodligen den mest opersonliga arena jag någonsin varit på, och då har jag ändå varit på en del ställen. Kanske berodde det på placeringen av bortasektionen, i hörnet på tredje etaget, och därifrån kändes det ungefär som om man såg matchen på TV.
BP:s spelare verkade dock njuta av att spela på den Mäcktiga Nationalarenan. På diverse sociala medier kunde man se hur några spelarna (även de s.k. "rutinerade") gick ut på Friends Arenas Heliga Gräsmatta före matchen och bad sina lagkamrater att fotografera dem, glada över att få chansen att spela på detta fuskbygge, som dessutom är AIK:s hemmaarena. Pinsamt.
Matchen började BP ändå rätt bra. BP:s passningsspel gick rätt fort och första delen av halvleken var man det bättre laget. Gabriel Petrovic och Panajotis Dimtriadis hade ett läge var att sätta 1-0, men ingen av dem lyckades.
Ivo Vazgec var två gånger seg med bollen och sköt den på en framrusande Kennedy Igboanakie (något sånt tror jag). Första gången blev det riktigt farligt, om inte AIK-anfallaren hade varit så stressad kunde han gjort mål.
AIK:s ledningsmål skulle dock komma. I 36:e minuten slog AIK:s nummer elva ett inlägg som gick över BP:s backlinje och till sist landade hos Henok Goitom som enkelt nickade in 1-0.
Andra halvleken var klart sämre för BP:s del. Det var män mot pojkar, BP vek ned sig totalt. Passningsspelet rullade väldigt segt på Friends som vanligt dåliga matta och så fort man fick bollen fastnade den istället för att spelas vidare. Detta resulterade självklart i att AIK enkelt käkade upp BP:s stundtals patetiska försök till anfall, och slutligen i att Goitom fick en boll som skar rakt mellan BP:s mittbackar. Vazgec gick ut och försökte glidtackla bollen, trots att man tydligen får ta med händerna i straffområdet om man är målvakt (detta fick jag förklarat för mig efter matchen, så jag förstår om Vazgec inte hade koll på detta) och Goitom chippade retfullt bollen över honom (eller så studsade den bara över, det var svårt att se) och lade in 2-0 i öppet mål och där var matchen körd.
Det blev inte bättre av att man bytte ut Gabriel Petrovic, som enligt mig var BP:s bästa spelare, och satte in en Joakim Lindner som inte presterat i BP på snart två år, och detta i Superettan.
3-0-målet är bland det snyggaste jag har sett i BP:s matcher. Ja, det var nästan snyggare än Jan-Erik Bergs 1-0-mål mot GAIS på Grimsta 2007 (bara nästan dock). På ett tillslag slog AIK-spelaren till med en riktig yttersida som stenhårt borrade sig in i krysset.
Tre minuter senare fastställdes slutresultatet när Nils-Eric Johansson utnyttjade att Pontus Segerström och Jocke Lindner stod och sov efter en hörna, helt fri kunde han nicka in AIK:s fjärde mål för kvällen.
BP var nära 4-1 i slutet när Victor Söderström nickade från nära håll, men nicken hamnade rakt på AIK:s målvakt.
Dagens pojke: Jacob Une-Larsson gjorde som vanligt några fina brytningar, Panos sprang bra som vanligt, Haddad gjorde ungefär vad han kunde, men bäst i BP var Gabriel Petrovic. Otroligt viktig på BP:s mittfält, och all den lilla stabilitet man hade i andra halvlek försvann totalt när Gabbe gick ut. Skönt att han äntligen är tillbaka på mittfältet.