Lagbanner
BP är för evigt inskrivet i förlorarnas rekordbok

BP är för evigt inskrivet i förlorarnas rekordbok

2014 Allsvenskan. 2015 Superettan. 2016 Norrettan. 2017 Superettan. 2018 Allsvenskan. 2019 Superettan. 2020 Norrettan. Vi har tyvärr klarat av det omöjliga. Trippelhissen är ett faktum och BP är för evigt inskrivet i förlorarnas rekordbok.

Undertecknad börjar med något mycket bättre: Damlaget klarade som nykomling i den näst högsta serien ett nytt kontrakt med marginal. Nästa år kan tjejerna förhoppningsvis nosa på Allsvenskan. Strukturen är tydlig, konkurrensen hanterbar, och spelarna vill mer. Dessutom finns det en nyfikenhet på och en samhällsanda kring damfotboll som föreningen kan utväxla ekonomiskt genom samhällsprojekten (CSR).

En annan trevlig framgång var att P19 tog silver i Allsvenskan och att tjejerna vann JDM-titeln. Med andra ord finns det för stunden ingen oro över att BP:s akademi inte får fram unga duktiga fotbollsspelare. Tillbaka till nederlaget.

I den sista matchen borta mot Jönköpings Södra hade vi vid seger säkrat en kvalplats. Det var en sjukt viktig drabbning sportsligt och ekonomiskt. Ingen har väl missat TV-avtalet som från 2020 ger Allsvenskan och Superettan ekonomisk ”katsching”, medan klyftorna för övriga ökar. På plats i ett genomsurt Jerusalem var vi ca 30 personer, stort tack till er!

Men inte BP:s ordförande eller de andra drivande grabbarna i styrelsen. Höstlov. Med tanke på alla misslyckade värvningar och andra beslut som präglat herrlagets verksamhet sedan Mellberg drog efter succén 2017 så var det inte helt förvånande. Fotbollskompetensen har inte räckt till.

Nyss fick vi en ny klubbdirektör i Manuel Lindberg. Han är tack och lov utan kopplingar till dem som landat seriematcher mot Sollentuna nästa år. Får ”Manne” arbetsro kommer det åter växa fram något vackert på Grimsta som kan skördas. Jag har tidigare lanserat att klubben inte ska vara en plantskola till de andra lagen i Stockholm utan en lustträdgård för europeisk fotboll. Det står jag fast vid. Vägen dit kan, ska, och måste givetvis diskuteras. Identitetsfrågan är exempelvis en tiotusenkronorsfråga värd miljoner.

De senaste årens fiasko öppnar för självrannsakan. Vi är många som för klubbens bästa borde ha agerat på årsmötet senast för att få tillbaka föreningskänslan. Det gjorde vi inte av olika skäl. Nu utgår jag ifrån att det inte behöver kraftsamlas inför årsmötet 2020. Vi är redan så sänkta att hissen bara kan röra sig uppåt, och med det följer byten i Bregottfabriken (läs: styrelsen).

Det blir spännande att se hur många spelare som stannar. Revanschlustan borde vara massiv. Jag hoppas att karaktärer som ”Gurra”, ”Mackan” och ”Alex” orkar en vända till, och att Årets Pojke – Oskar Fallenius – inte har för bråttom. För en ny tränare gäller det att skapa riktiga vinnare och samtidigt lyfta akademitalangerna så att de kan prestera på vuxen nivå.

För vi är faktiskt inte vilken klubb som helst. Vi är störst i Europa, har flest spelare i Jannes landslag, och är ledande på jämställdhet. Dessutom är vi med i förlorarnas rekordbok. Det ska vi dra lärdom av. Fotbollsresan tillbaka mot Allsvenskan har kickat igång. Hänger du med?

PS. Vågar man drömma om en rödsvart pärla på skruvdobb i julklapp? Det finns spelare och bra människor där ute i fotbollsvärlden som har fostrats i BP, och som kan bli den gnistrande förebild talangerna och föreningen så väl behöver. Vem är man nog att vara den pojke som gör ett karriärmässigt och ekonomiskt självmål? Vi är många som skulle jubla då.

Av Putte Salminen, BP:it och gästkrönikör

Putte Salminen2019-11-14 21:00:00

Fler artiklar om Brommapojkarna