Chansfattigt och allmänt dåligt lir
Vid vinst mot Jönköpings Södra skulle det bara behövas en poäng borta mot Åtvidaberg för att säkra fortsatt spel i Svenska Cupen. Men vinsten uteblev; trots hemmaplan lyckades BP inte ens göra mål på J-Södra.
Jag missade tunnelbanan precis, och när jag såg att nästa kom om först åtta minuter bestämde jag mig, efter lite överläggningar i huvudet, att gå till Grimsta. Det blev en ganska fin promenad i ett underbart väder, dock gjorde beslutet att jag missade matchens fem första minuter.
När jag anlände fick jag veta att Dardan Rexhepi precis hade missat ett jätteläge. Synd.
Det, och Jacob Une-Larssons klockrena stolpträff, på egen frisparksretur, var det enda av värde som hände i första halvlek. En i övrigt seg halvlek, med två dåliga lag. Jönköping pressade rätt aggresivt men när man väl fick bollen slog man bort den, flera gånger rakt ut i ingenmansland. Samtidigt hade BP kontroll på spelet men kom knappt längre än till 15-20 meter in på bortalagets planhalva. Det var väldigt uddlöst framåt, trots att D-Rex var på planen.
Andra halvleken var även den väldigt tråkig. Det kvitterades i stolpträffar i slutet. Och Carl Starfelt kom in och gjorde några schyssta brytningar. Annars vet jag helt ärligt inte vad jag ska skriva om halvleken.
Det var stundtals pinsamt tempo och kvalitet på det mesta. Framförallt frisparkarna, oftast signerade Nicklas Bärkroth, höll riktigt låg nivå. Och att man inte fick något tryck ens i slutet, trots att man absolut inte hade någonting att förlora (oavgjort eller förlust hade inte spelat någon roll, men vid vinst skulle man varit väldigt nära kvartsfinal), var nästan skrämmande att se. Det var ett Superettan-lag som stod på andra sidan planen. Våga lite!
Dagens pojke:
Jag vet inte om någon förtjänar den här titeln men Carl Starfelt får den för sina brytningar, var väl i alla fall tre riktigt bra tacklingar han stod för.