BP sätter rekord i jämställdhet men fotbollen missar målet
I lördags satte BP publikrekord i damernas näst högsta fotbollsserie med 2 206 åskådare. Det var bra gjort av några av sponsorerna, sportkontoret och andra som jobbar för BP men som är avlönade av staden.
Däremot tycker jag att klubbledningen visar upp en motbjudande sida när man inte respekterar demokratiska beslut fattade av årsmötet. Föreningen heter IF Brommapojkarna, och det beslutades – efter en motion av bland annat undertecknad – att det kommunikativa namnet ska vara BP. Den 21 februari intervjuade klubben en styrelseledamot som sa så här om hur namnet BP ska implementeras: ”Utvecklingsarbetet kommer ske i dialog med medlemmarna och presenteras på ett extra årsmöte i oktober.”
I ovan nämnda rekordföreställning gick damlaget under namnet ”Bromma Girls”. Vilken sko-krämare kom på det? I en video från eventet kan man se hur föreningsnamnet Brommapojkarna stryks över och ändras till Bromma Girls. Hur kunde det passera styrelsens och ledningens filter? Det fanns inget. Det var ett medvetet val.
Varför? Kanske för att en storsponsor önskat så. Kanske för att man via jämställdhetsflaggan vill skapa något annat av BP än en elitfotbollsklubb, vilket i och för sig skulle vara skevt då ett av de uttalade målen är att etablera representationslagen i Allsvenskan. Det märkliga är att det inte tycks finnas någon som orkar hålla emot när klubben ger upp sin identitet och går storföretagens ärenden. Förmodligen för att de är varandras vänner och fångar och har makt över de viktigaste positionerna i klubben som ordförande, klubbdirektör och valberedning. Det blir inte mycket air i diskussionerna då.
I morgon hemma mot Trelleborg ska herrarna spela med motsvarande tröja som damerna lirade i. Inte ens klubbmärket kommer att finnas med. Det är ledsamt, och hela Bromma Girls-grejen känns ytlig och populistisk. I slutändan blir det inte mer folk på matcherna utan bara ett sätt för sko-krämaren att tjäna ännu mer pengar. Hur svårt hade det varit på en skala att uppmärksamma och hylla tjejerna utan att rycka upp klubbens rötter?
Jämställdhetsfrågan är en oantastlig murbräcka för den som vill undvika kritik för andra tillkortakommanden. Vi är redan landets största fotbollsförening för tjejer. Att fotbollen överlag är mindre jämställd och framgångsrik än exempelvis handboll, skidor och golf beror på att damernas fotboll generellt sett fortfarande är sämre än herrarnas. Vore den mer attraktiv hade fler gått på damfotboll, sponsorerna satsat och pengarna rullat in för tjejerna. Svårare än så är det inte.
I lördags förlorade herrarna mot Syrianska i Södertälje. Det blev något slags rekord där med: i dåligt presenterad och utförd fotbollsmatch av BP. Efter försäsongen trodde jag att vi skulle bli minst topp fem i serien. Nu blir jag glad om vi inte åker ut. Spelare för spelare är vi bättre än så.
Om vi ska gå in på detaljer så har mittbackarnas samspel med målvakten varit ett olyckligt triangeldrama. Den defensiva mittfältaren har oftast valt att passa bakåt, ibland i sidled och sällan framåt oavsett resultat. När man väl väljer att spela bollen framåt går det l å n g s a m t.
Ett annat problem är att tränaren Roberth ”Robban” Björknesjö uppenbart tiltat vid sina nyförvärv. Han håller fast vid dem han värvat oavsett hur de presterat. Vill inte vara tydligare än så men alla som sett oss spela vet vad jag menar. Däremot har han offrat Eric Johana Omondi som var den som skulle göra målen, vilket ”Robban” själv berättade inför seriestarten. Något har ”Mondi” gjort som upprört eftersom han inte ens fått hoppa in förrän mot Syrianska efter 270 raka minuter på bänken. Må så vara, men det gäller att rädda alla poäng som står på spel. Då måste tränaren vara större än jaget i en klubb med de knappa resurser som BP besitter.
Vad gäller spelet har ”Robban” tryckt på att det handlar om ”possession”, bollinnehav. Det har enkelt synats. Motståndarna backar och låter oss spela (långsamt) från sida till sida, och så väntar de på att vi ska tråckla in bollen i mitten. Där är det trångt eftersom vi inte gör några löpningar som drar isär försvarslinjen. Det är som att sticka fingervantar men inte byta riktning när tummen är klar.
Frågan är hur bra tränarstaben kan läsa av spelet. Ingen har väl glömt bytena i kvalet mot AFC. Och att i underläge sätta in en defensiv mittfältare när en anfallare går sönder är svårsmält. Jag har också dubier kring hur bra tränat laget är. När spelet inte sitter gäller det att kämpa ned motståndet. Det har vi inte klarat av i en enda match. Senast var det spelare som såg slutkörda ut fast tempot var lågt. Men visst, det kan ha varit en mental trötthet.
Apropå trötthet. Jag har tidigare tagit upp att projekt inte får gå ut över klubbens kärnverksamhet som (väl fortfarande?) är fotboll för elit och bredd. Inför senaste herrmatchen fanns det ingen införtext, och ingen spelartrupp presenterades på hemsidan. Det är oförskämt mot både de egna och motståndarnas fans som vill förbereda sig för match. Matchreferatet publicerades först på måndagen och då med faktafel; den som skrev var sannolikt inte på plats i Södertälje. Hörde förresten att serveringen inte var öppen under dammatchen på Grimsta. Hur jämställt är det?
Sammantaget ger detta bilden av att klubben med nuvarande styrning och fokus inte klarar av grundläggande elitverksamhet. Tack och lov har en rekryteringsfirma anlitats och en annons är ute för att landa en ny klubbdirektör. Den värvningen kan bli den viktigaste som klubben någonsin gjort. Vi står vid ett vägskäl som heter BP 2.0. Det är av yttersta vikt att den nya chefen på Grimsta inte delat åra med någon i nuvarande styrelse eller valberedning.
Till sist: Jag har ingenting emot att tjejerna har en egen BP-dag på Grimsta – tvärtom! Och självfallet är jag för att kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla områden i livet. Längtar efter att få se fler tjejer som blir tränare, ledare eller chef i föreningen efter spelarkarriären. Kämpa, BP!
Av Putte Salminen, BP:it och gästkrönikör
