Gästkrönika: "Vissa saker borde man inte göra"
I denna gästkrönika så tar Stefan Struvert upp vad som egentligen har gått fel för BP i år. Hur man går från att spela Europa League-kval mot storklubben Torino till att falla ur Superettan på ett år. Gamla BP-minnen målas upp, men blandas även med nya, mer tragiska sådana. Trevlig, och tragisk, läsning!
Vissa saker borde man inte göra. Det ena är att gå och handla mat när man är hungrig, det vet vi alla att det aldrig slutar bra. Att skriva om sitt fotbollslag när dom precis haft fritt fall rakt igenom 2 serier och säsongen precis tagit slut är heller inget att rekommendera. Men jag gör det ändå.
Jag backar tillbaka i tiden, till Örjans Vall och Halmstad 2013 när vi säkrade kontraktet i Allsvenskan. Minns att Steffo vart inbytt och kom loss på kanten och spelade fram till Mauricio som satte 2-1. Jag minns också glädjen från min son när han fick den nyblivna guldmedaljören Bärkroths matchtröja efter slutsignalen när Allsvenskan 2014 var säkrad. Den svettiga matchtröjan fick jag inte av honom förrän 25 mil senare i bilen, och mutor i form av godis var inblandat. Bilen luktade svett i en vecka efteråt men det kändes okej, kontraktet var säkrat.
Säsongen 2014 började inte så bra, jag minns iallafall att vi spelade lika hemma på Grimsta mot Göteborg i någon av de första omgångarna. Det kändes väldigt bra. Om det var andra eller tredje omgången låter jag vara osagt, jag kommer inte fokusera så mycket på datum och resultat i denna text.
Sommarens stora höjdpunkt var Europa League, vilken resa det var! Finnarna nöttes ned, nordirländarna var aldrig riktig med i matchen (trots att dom hade väldigt fina klubbfärger). Sen hände det, Brommapojkarna skulle möta Torino. Ta dom orden i munnen nu, bara prova säg det.
Vi möter Torino nu på torsdag.
Just nu känns de orden så främmande och så långt borta.
Hur som helst, Turin var en upplevelse. En mycket trevlig sådan, vi var ett gäng på runt 8 personer som gav oss ner för att titta på matchen. En händelse jag minns mycket väl är när vi flanerade runt arenan innan matchen och jag ser en spelarbuss komma med poliseskort. Jag antar att jag knappast behöver förtydliga vilka det var, det var vi, BP genom Turin med poliseskort. Torino hade precis värvat anfallaren Fabio Quagliarella och det var väldigt mycket folk på Stadio Olimpico, minns att dom nämnde siffran 22 000 åskådare. Jag var där med min grabb, och stämningen var grym. Hade vi fått en euro för varje kort som vi tog tillsammans med Torinofans hade resan vart betalt flera gånger, det var bara öppna armar vi möttes av.
Pontus ”Riddarn” Segerström lämnade oss. Vill faktiskt inte skriva så mycket om det, det var tragiskt och är det fortfarande. Minns att jag hörde det på radion på morgonen, vände bilen direkt och åkte till Grimsta. Jag vet att jag pratar för alla som har BP i sitt hjärta att våra tankar går till Pontus familj och alla i hans närhet. Detta satte såklart spår i truppen. En ledare, kapten och fadersfigur försvinner. Glöm inte skänka en slant till Minnesfonden.
Resten av säsongen famlade vi i blindo, vi var faktiskt aldrig riktigt nära att få fotfäste.
Innan superettan startade pratades det om att vi skulle upp i finrummet igen. Kanske var det bara vi supportrar som intalade oss själva till den graden att vi verkligen trodde det. Många spelare från startelvan försvann, väldigt många. Men jag kände mig hoppfull när jag tittade på tabellen, lag som Frej, Utsikten, AFC, Assyriska och m.fl. skulle vi väl kunna nöta ned. Med facit i handen vet vi att så var inte fallet.
Det finns många analyser om varför vi rasat igenom superettan, innan undertecknad kommer med någon analys måste jag nog ta ett steg tillbaka och försöka titta mer objektivt på säsongen. Just nu är jag orolig, är detta det sista vi sett av elitfotboll på Grimsta på länge. Denna oro möts ofta av skepsis och kommentarer som ”BP kommer alltid tillbaka”, ”Ni har så många talanger som kommer underifrån”. Jag hoppas verkligen det är så.
Nu är jag inte så pass insatt att jag kan prata om klubbens ekonomi, men har en känsla av att Div 1 kommer bli kännbart för spelarna och organisationen. Som jag förstått försvinner SEF pengarna, och nu är det SEFE istället och det betyder REJÄLT minskat klirr i kassan. Där får någon som är mer insatt gärna förklara närmare.
Nu hoppas jag få uppleva resan tillbaka, är inte naiv och tror att vi kommer promenera igenom ettan. Det kommer bli en lång och snårig väg tillbaka, men vi ska dit.
Skriven av Stefan Struvert.
