Pontus Segerström, Vår beskyddare
Måndagen 13 oktober 2014. Mörkret har lagt sig över oss, vår kapten har lämnat oss. Pontus Segerström var BP. BP levde genom Pontus Segerström. Det ofattbara blev till den knytnäve som för alltid kommer forma ett sår i våra hjärtan. Vi minns alla Pontus med glädje och kärlek. Jag har här försökt sätta ord på mina känslor och mina minnen.
Pontus Segerström levde BP-drömmen. Pontus Segerström var sinnebilden av en BP-spelare. Kom som ung till BP, gick genom akademins alla lag, var del av "81-orna", laget som vann allt de kunde. Ett lag vi i BP kunde prata om i ord som "En gyllene generation". Då, som nu, var Pontus lagkapten och härförare. Det var säkert då smeknamnet föddes, "Riddarn".
Mycket har redan sagts om Pontus. Han var lagets kapten, storebror/pappa, men även föreningens ledare. Han var arvtagaren, vår tids stora stjärna, affischnamnet och stöttepelaren. Oavsett tränare på bänken var Pontus den spelare som först togs ut. Det var meningen att han bara skulle spela matcher, fortsätta leda BP. Slå rekordet i antal matcher och efter det bli sportchef, fortsätta leda föreningen in i nästa steg.
Jag minns en av de första gångerna jag träffade dig. Jag var en ung kille med journalist-drömmar, med ett starkt BP-hjärta som slog för att göra BP sedda. Jag fick chansen att skriva för Svenskafans och intervjuade dig, kaptenen. Nervös, skakig både på hand och tunga fick jag ändå fram några frågor och du stod där, tålmodig och svarade klokt och eftertänksamt, ibland kaxigt, vilket älskades av den unge supportern i mig. Du sa "Jag vill vara med när BP spelar i Europa". Det var i Europa du spelade din sista match i tröja nummer två. I det rödsvarta stället höll du tjurarna från Turin på avstånd och 0-0 var nära att stå sig när du felaktigt blev utvisad. Vinnarskallen brann när du lämnade planen för sista gången, i förtid, precis som du lämnat oss nu.
Som person var du varm, en självklar pjäs. Omtänksam och inkännande. Du såg människan bakom titeln. Såg personen som var kollegan. Du umgicks över generationer. "Gubbhyllan" var dina vänner på samma sätt som tioåringarna du hälsade på när de tränade. Du skämtade med tonåringarna i laget och diskuterade bolån med de äldre.
Hur du alltid kunde göra de där viktiga målen. Ditt huvud var menat att nicka in mål, precis där det behövdes. 1-0 mot Falkenberg tidigt 2012, när du förlöste BPs oförmåga att göra mål, du skapade en seger som ledde till Allsvenskt spel. 1-1 mot Hammarby den där hösten när vi kom tillbaka. Med målet mot Öster i premäiren 2013 säkrade du en viktig poäng, väckte laget till att inse att det var dags att spela nu. På samma sätt gjorde du i våras, mot IFK Göteborg. Stenhård, huvudet före. Vrålandes sprang du ut mot fansen, de som altid står där, de som alltid får höra hur få de är. Du såg dem. Du visade at du såg dem. Du älskade BP.
Jag minns hur jag reagerade på nyheten att du skulle återvända inför säsongen 2010. Hemvändaren. Den spelare det pratats om, "Han kommer tillbaka en dag". Jag följde dina steg i Stabaek, höll koll på guld, silver och brons. Minns klackmålet i kvalet till Champions League mot rumänskt lag. Minns hur nära det var att herrlandslaget ringde och erbjöd plats. En plats du var värd.
Vi drömde tillsammans. Hur vi skulle bygga BP. Vi drömde om en arena fylld av BP-fans, där laget gjorde ärevarv efter ännu en seger. Den drömmen lever vidare, med dig som ledstjärna. Jag saknar, min vän. Ditt minne kommer alltid leva kvar. Ditt nummer kommer alltid pryda gräset bredvid Sektion A på Grimsta. Nummer två kommer för all framtid vara ett heligt nummer, ditt nummer.
Pontus Segerström, vår beskyddare. Tack för din tid. Du var, är och kommer att förbli störst. Drömmen om BP.
Uppdatering: Ola Danhard har för Expressen berättat att det kommer instiftas en fond till Pontus Segerströms minne. Vi återkommer med information om denna när vi har den.