Vi är en stor klubb och stora favoriter men agerar som rädda pojkar
Det är ett kort uppehåll i norrettan. Det är förvånande men också välbehövligt. Säsongen startade nyss och att redan ha ett uppehåll kan tyckas märkligt. Å andra sidan har skadorna varit många eftersom lagen gick från stiltje till matchspel utan att passera träningsmatcher. För oss som håller på IF Brommapojkarna kom uppehållet lägligt.
Med den trupp vi besitter ska vi ÄGA på den här nivån. Vi har spelat nio matcher och har fem segrar, tre kryss och en förlust. Vi ligger ändå på tredje plats men vår målskillnad på 12–8 säger tyvärr mycket om hur det sett ut. Det är bara ett (1!) lag av 16 som gjort färre mål än oss och det är IFK Berga som ligger sist utan en enda poäng. Vi har agerat som ett gäng rädda pojkar.
Vi är Europas största fotbollsförening, har fler fostrade spelare i A-landslaget än någon annan svensk klubb, och vi är naturligtvis storfavoriter som nykomlingar i en serie som av Fotbollförbundet och dess sponsorer inte klassas som elitmässig.
Som förening har vi förberett oss på ett elitmässigt sätt. Två nya sportchefer, nytt tränarpar och flera nyförvärv med god eller mycket god allsvensk rutin. Och flertalet av dem borde inte ha passerat fotbollens bäst före datum. Hur har detta fallit ut? Oväntat dåligt om någon frågar mig.
Vad är hönan och ägget i detta? Jag tror att en sak är att den nya ledningen i sin iver att inte lägga press på de unga spelarna – enligt (okontrollerad) uppgift är detta det yngsta lag BP spelat med i seniorseriespel – har hamnat i ett vacuum som hämmar både de unga och de rutinerade spelarna. De yngre hålls tillbaka och de äldre ges för stor plats på planen och sannolikt utanför densamma.
Jag har ingen aning om hur stämningen i truppen är men att det är nervöst på planen och i agerandet från ledningen råder det ingen som helst tvivel om. Beslutet att inte släppa truppen dagen innan match är kontraproduktivt. Den signalerar att man inte litar fullt ut på alla spelare i truppen. Och i den senaste matchen hemma mot Gefle började vi pinsamt nog söka hörnflaggan i den 85:e minuten när vi ledde med en boll mot noll. Jag vet inte om det var på direkt order från tränarna eller om ångesten tog över hos spelarna utan förmaning. Att BP i ledning ska börja fega i omgång nio i norrettan finns bara inte. Då är det något som skaver.
Själva spelet har varit allt annat än elitmässigt. Vi har bollen mest hela tiden men den passas runt ungefär lika långsamt som veteranbilarna på Skansen rör sig. Det går som på räls men sakta och är föga upphetsande för någon annan än den som är rädd för fart eller att mista bollen. När vi blir det minsta pressade så börjar vi om och passar hemåt till målvakt eller mittback även om vi har bollen på motståndarnas planhalva. Effekten blir att motståndet hinner omgruppera och stå stabilt i väntan på nästa långsamma BP-anfall.
Just nu har ju spelarna på grund av publiktystnaden en unik möjlighet att prata med varandra på planen. Är spelaren inte under rejäl press borde denne, med röstassistans från medspelare, kunna vända upp tidigare för att söka och skapa luckor och därigenom dra isär motståndarens försvar. Det har vi misslyckats kapitalt med. Anfallsspelet har mer varit som en hyllning till Älgvandringen på SVT.
Jag hoppas verkligen att styrelse, sportslig ledning, sportchefer och tränarduon tar uppehållet i akt att diskutera den uppkomna situationen. Självfallet måste spelarna själva också ta sitt ansvar men det kan var svårt om det redan satt sig en mentalitet i truppen som de yngre inte vågar/kan förändra med (onödig) respekt för de rutinerade spelarna. Jag tror att det vore nyttigt att få in en extern hjälp som kan förflytta favoritskap och förväntningar från ångest till något positivt. För i grunden är det förstås en positiv sak att vara favorit.
För att ersätta skadade Alexander Seger har man nyss värvat Alexander Fioretos från Linköping som spelar i den södra delen av ettan. Det är en 25-årig mittfältare som spelar med fart och förhoppningsvis är han kreativ nog för att få igång anfallsspelet. Han har på de nio inledande matcherna stått för två mål. Philip Haglund är också på väg tillbaka efter en långvarig skadeperiod. Det blir förstås en pyramidal förstärkning i det här laget och i det här läget. Samtidigt är han kompis med några av de nya äldre spelarna. Det är av största vikt att inte laguttagningarna framåt kommer att styras av vilka som är prestigevärvningar eller kompisar med varandra. Laget är som vanligt större än jaget.
Vi måste få in en tillit i spelargruppen som gör att de kan stå med utsträckt bröst och vara stolta, och kåta på att göra mål, när dom ska spela i den rödsvarta tröjan. Vi är favoriter. Det är en bra grej. Det ska vi utnyttja genom att sätta fart på bollen och lira brallorna av lagen vi möter efter uppehållet. Det behöver inte vara svårare än så.
Supportrarna har som bekant tvingats bort från arenorna. Men jag kan garantera att alla som håller på BP inte vill något annat än att spelarna och ledningen ska börja tro på sig själva och att vi kan ta steget upp till Superettan. Vi i Bromma Support står bakom er i varje match i varenda minut fast vi inte får vara på plats. Våga framåt, BP!
Av Putte Salminen, ordförande i Bromma Support och gästkrönikör