Brommapojkarnas nya spelsystem söker sin flock
Putte Salminen, ordförande för Bromma Support, är tillbaka med en ny krönika. Denna gång med tankar om hur BP valt att formera sitt lag i säsongsinledningen.
Nu är vi en bit in på säsongen och BP 2.0 har haft det tufft på fotbollsplanen. Sju matcher varav två segrar och resten förluster. Med tanke på att vi är nykomlingar och har 13 nya spelare och två nya tränare är utfallet logiskt. Det nya spelsystemet söker sin flock! Det kluriga är att det under försäsongen bitvis såg stabilare ut defensivt än vad det gjort när det blev allvar. Förmodligen hänger det ihop med att motståndet var sämre, eller så gav några av spelarna mer för att visa att de skulle ha en startplats. Laget kryssade ändå borta mot Sirius i en träningmatch och man slog Dalkurd lätt hemma i cupen inför Allsvenskan.
Tränaren Luis Pimenta har sedan dess haft svårt att få till en stabil defensiv. 15 insläppta mål på sju matcher är inte godkänt, men Pimenta ger ett solitt intryck trots motigheterna. Den nya målvakten Nikola Petric skulle äga straffområdet enligt sportchef Daniel Majstorovic. Så har det inte blivit. Petric är trots sina 194 cm mer av en Linus på linjen och har där gjort några fantastiska parader, men luftherraväldet som backlinjen behöver hjälp med har han ännu inte erövrat. Hade han inte hållit nollan senast tror jag att det hade varit dags för Rasmus Emanuelsson att få debutera i Allsvenskan.
Den som skött sig bäst i backlinjen är tveklöst nyförvärvet från Öster, Fritiof Björkén. ”Fritte” har varit stabil och vågar också gå framåt. I mitten har det inte varit bra. Martin Rauschenberg har tagit på sig eller tilldelats, eller både ock, en ledarroll som utifrån det som utspelats på planen är en nyinspelning av Kejsarens nya kläder. Han har varit saktfärdig med bollen, dragit på sig onödiga frisparkar och uppspelen har inte hållit allsvensk nivå. Vad gäller den kenyanske landslagsmannen David Ochieng så var han otränad i vintras men visade ändå potential. När det blev tävlingsdags hade ”Ochi” svårt med positionsspelet och samspelet med mittbackskollegan. Det fick till följd att han petades och istället fick Ludvig Öhman spela. Han är tyvärr precis som Rauschenberg främst en defensiv mittback och det fungerade inte. (Tror dock på Öhman.)
Nu är ”Ochi” tillbaka i mitten och förhoppningsvis så harmonierar han allt bättre med Rauschenberg, som för övrigt gjorde en kanoninsats defensivt mot DIF. Håller han på att växa in i kläderna? Till vänster spelade Erik Figueroa på försäsongen men när unge Mohanad Jeazhe fick chansen så tog han den. Att Jeazhe är en bolltalang syns men i mitt tycke är han fortfarande för klen defensivt och fysiskt. Han var varningsavstängd (ett par helt onödiga varningar) senast och då klev ”Figge” in och gjorde en godkänd insats, framför allt i det fysiska spelet. Det man kan säga om försvarsspelet är att det har saknat aggressivitet. Laget backar hem och låter motståndarna spela ostört runt vårt straffområde och inläggen mot oss har varit fler än det föll bomber över Dresden under WWII.
Mittfältet har också haft det svårt. Oftast har man spelat med en 4-1-4-1-uppställning. Det som hänt är att motståndarna har markerat bort Markus Gustafsson och ofta Tim Söderström. Då har lagkapten Gustav ”Gurra” Sandberg Magnusson blivit spelfördelare efter att ha fått svajiga uppspel från backarna. Det är inte ”Gurras” roll att styra det offensiva spelet. Han ska kriga, vinna boll, och så fort det går spela den vidare. Spanjoren ”Maikel” som Pimenta tog med sig från Norge har varit ojämn. Jag läste att han själv tyckte att en av hans styrkor var att han gjorde sina medspelare bättre. Det har han hittills inte visat i BP. Han har inte spelat på så här hög nivå tidigare, och även om han kämpar och läser spelet bra är det fortfarande svårt för honom att över tid få till precisionen i det egna spelet. Hoppas att det kommer för hans intentioner är intressanta.
Till höger har Eric ”Mondi” Omondi skapat framåt med sin fart och lite udda och oberäkneliga teknik. Han sticker gärna iväg och det ställer stora krav på backen bakom. Till vänster har flera spelat. Passningskungen från Värnamo, Petar Petrovic har fått flera chanser men också blivit utbytt tidigt. Det är nog arbetsinsatsen defensivt som varit för svag. Med bollen är han en underhållare. Tim Söderström har åkt in och ut i laget. Jag tycker att han tillsammans med ”Mondi” och ”Fritte” varit den som haft lättast för det allsvenska tempot. Tim har en förmåga att flytta boll snabbt. Önskar bara att han skulle våga ta avslut oftare. Ligger inte bollen rätt kan man ändå dra iväg en tåpaj om man är vid straffområdet.
Längst fram har vi, förutom mot Elfsborg som jag inte såg, haft Bajram Ajeti. Han är verkligen en karaktär. Ofta påminner han om ett barn i trotsåldern. Han gnäller och klagar på motståndarna, domaren och medspelarna. Det är viktigt att man inom laget kan hantera hans humör. I själva spelet har han mest påmint om en fånge utan karta på flykt i ett ökenlandskap. Får vi till det som saknats, ett etablerat offensivt spel, så tror jag faktiskt att Ajeti kommer att stänka in mål i straffområdet. Men visst saknar vi ett forwardsalternativ, det går inte att snacka bort.
Av dem som var startspelare förra året så har Johan ”Storken” Falkmar inte varit helt återställd efter skador och Christopher ”Bulten” Brandeborn haft svårt att platsa. ”Bulten” har inte alls kommit upp i förra årets kapacitet. Jag vet inte om det har med hans civila karriär att göra eller om det helt enkelt är en för hög nivå. Hans slit för laget hade annars passat utmärkt när spelet inte finns där eller haltar. När ”Storken är redo ser jag gärna att han får tillbaka sin högerbacksplats och att ”Fritte” flyttar över till vänster. Han är så pass snabb och spelintelligent att jag tror att det funkar även om han inte är vänsterfotad. (Om det inte blir så att Figge får chansen att spela till sig vänsterbacksplatsen. Det är självfallet att föredra en vänsterfot i det offensiva spelet.)
En av de nya som jag vill se mer av är Alexander Nilsson. Han startade i premiären mot Norrköping men klev av fotskadad och har väl inte spelat sedan dess. Imorgon är det Sundsvall borta. Det är ännu en svår match. Sundsvall har i serien spelat fyra matcher hemma och inte förlorat någon. För oss gäller det att pojkarna kämpar minst lika hårt och framgångsrikt som mot DIF. Sitter inte spelet fullt ut går det alltid att vinna poäng på svett och jävlar anamma. Kämpa, BP!
Av Putte Salminen, gästkrönikör och BP:it
