Bye Bye Divine Roosevelt Teah!
Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig. Det är så livet ser ut, och det behöver inte vara någons fel att det blir just så. Som det var igår kommer jag ihåg första gången som jag såg Divine Roosevelt Teah träna med Hammarby nere på Årsta. Framför mig såg jag en till synes ganska blyg och vilsen kille som stod och gjorde sitt bästa för att förstå övningarna och vad som var syftet med dessa.
Det måste ha känts väldigt konstigt för Divine att komma till Hammarby. Han som var van vid att vara stjärnan i laget i sitt afrikanska lag, där medspelarna mer än gärna gjorde jobbet åt honom, så att han kunde excelera i det offensiva spelet, med sin spelförståelse och passningar med millimeterprecision, nästan alla slagna med hans fantastiska vänsterfot.
För mig, personligen, så finns det många orsaker till att jag älskar fotboll och Hammarby. Glädjen att få känna gemenskap och passion tillsammans med andra likasinnande, och den där helt unika känslan att slitas mellan hopp och förtvivlan när laget i ens hjärta spelar. Ynnesten att få vara del av något större än en själv.
Hammarbyismen, vilken grej alltså!
MEN, jag vill också bli underhållen. Jag vill se spelare som Darijan Bojanic totaldominera på en träning eller under en match. Jag vill se spelare som Björn Paulsen ta den där 80-meterslöpningen som ingen annars ens har tänkt på att ta, för laget. Självklart älskar jag också spelare som Kennedy, Nahir och min personliga favorit Petur Marteinsson, inte bara för de fantastiska spelare, och underhållare, de var, utan också för de fantastiska människor som de är.
Nu stod jag där ute på Årsta och småskrattade lite för mig själv. Jag hade hittat en ny favorit. En blyg kille från Afrika som utan boll inte såg mycket ut för världen. Men med bollen klistrad på foten så lös Divine upp och gjorde saker på träning som jag endast sett Darijan göra tidigare.
Geniala mottagningar i fart, snabba vändningar, kroppsfinter och med näsan ständigt pekande framåt i banan. Och passningarna. Herregud vilken precision!
Eller som Markus ”Mackan” Karlsson sa i en intervju, när han fick frågan om hur bra Divine var, att det var bara att sätta av i en löpning så kom bollen perfekt på foten.
Ironiskt nog så stod jag och min nyvunne gode vän Håkan och pratade för någon vecka sedan under en träning, och jag berättade om min farhåga att någon klubb nu skulle komma in och köpa Divine för 20-25 miljoner. Tyvärr tog det endast ett par dagar innan det visade sig att min farhåga skulle besannas och nu är det helt klart att Divine lämnar Hammarby för Slavia Prag.
Visst, det blev lite mer pengar än jag trodde, men jag ville verkligen inte få rätt. Inte än. Inte nu. Inte Divine.
Detta betyder, förstås, att Divine Roosevelt Teah blir ytterligare en lyckad försäljning för Hammarby, men, till skillnad från Bazoumana Toure, utan att ha lämnat något som helst avtryck, annat än på oss som sett hans briljans på träning, i träningsmatchen mot BP i somras och i de väldigt korta inhoppen som han fick under sensommaren.
Är jag besviken på Kim och David för att de inte spelade Divine mer i matcher där hans kvaliteter hade behövts? Ja, lite grann kanske, då jag gärna hade sett tidigare inhopp i matcher där vi jagat mål, som mot Göteborg eller Brommapojkarna på hemmaplan. Jag hade också gärna sett honom komma in de gånger som Besara bytts ut, så att han hade fått chansen, med tid kvar, att göra någon skillnad, i sin naturliga position.
Det går dock inte att vara besviken på Kim och David någon längre stund, då de båda är fantastiska tränare, och jag är övertygad om att utan dem hade Hammarbys nuvarande trupp inte haft en chans att nå en Europaplats. Dessa båda herrar är dessutom fantastiska människor och jag är övertygad om att de gärna hade sett Divine lyckats fullt ut.
Nu blev det inte så, och det är inte någons fel. Ödet ville annorlunda.
Det hindrar dock inte mitt hjärta att blöda när mitt hopp om att se Divine explodera i Hammarbys färger nu har dött. För, liksom i tidigare flyktade Deniz Gul, så finns det en sådan stor explosion i Divines kropp, så att vi kanske aldrig har sett dess like i Hammarby.
Det hade bara behövts lite mer tid, tid som vi nu inte får, tid som jag är övertygad om att Slavia Prag nu kommer att ge honom.
En sak är säker. Vi har inte sett det sista av Divine och jag hoppas innerligt att Micke Hjelmberg har förhandlat till sig en riktigt bra procentsats i vidareförsäljningsklausul. Liksom i fallet med Odilon kan det i Divines fall verkligen vara värt det, med tanke på vilken höjd som det finns i honom.
Lycka till Divine Roosevelt Teah. Du kommer säkert att bli något annats lag president, men just nu gör det bara så förbannat ont att du inte hann bli vår.
