Camp Becherovka - Fem snabba efter Slavia Prag - Malmö FF
Från en match som bjöd på väldigt mycket: Mål, målmissar och massor av känslor. En del av de känslorna var direkt kopplat till en väldigt speciell spelare. Så spevciell att jag bestämde mig för att dagens Fem snabba blir Fem snabba plus en hederspunkt.
Slavias presspel
Rydström pratade mycket under presskonferensen om att Slavia har extremt högt och intensivt presspel. Jag trodde kanske ändå inte att det skulle vara så tydligt men han överdrev verkligen inte. I princip i samma millisekund som en Slaviaspelare tappade bollen rusade de fram som hungriga vargar och pressade. Dessutom var de väldigt fysiska. Jag tyckte att våra spelare hanterade det förvånansvärt bra efterhand. Taha hade det ibland svårt i de här lägena. Han är ju gudabenådad ibland i sina dribblingar men det är när han först kommer med fart och sen fortsätter att utmana. När han startar från stillastående (med en stor tjeck framför sig) har han det betydligt svårare.
Ett under med mållöst i halvtid
En straff. En boll som studsar i båda stolparna och ut. En boll i ribban och sen strax utanför mållinjen. Och en situation där det kändes som att alla utom Slavias målvakt spelade flipper med bollen runt vår mållinje. De som per automatik tycker att noll-noll matcher (ok halvlek i det här fallet) är tråkiga borde se denna halvlek.
Mardrömsstart på andra halvlek
Jinxade jag när jag skrev den förra punkten under pausen? Jag och Fredrik hade inte ens hunnit sätta oss i våra stolar innan 1-0 målet var ett faktum. Efter att ha smygkikat på repriser såg det dock ut som ett ganska välbekant scenario i Europaspelet. Ett inte helt lyckat uppspel, ett par dueller som förloras för enkelt. Och motståndare som genast hugger som kobror på chansen och sätter den.
Vilken vändning
Jag gnällde lite på honom när det gällde att ta sig förbi Slavias press. Men berömde också hans förmåga att ta sig fram när han kommer med fart. Och det gjorde han verkligen i mitten av andra halvlek. Och vilket skott han kom med sen! Ett underbart mål och vi vrålade som tokar uppe på pressläktaren. Bara ett par minuter senare visade Hugo Bolin att han inte ville vara sämre. Där och då spelade de ingen roll att matchen inte betydde något gällande avancemang. Målglädjen var lika underbar ändå.
Tifot
Det känns som att man kan ha med tifo som en punkt i fem snabba efter var och varannan match. Återigen presterar våra supportrar ett vackert tifo som knyter an till vår historia. Vi satt allra högst upp - jag hoppas verkligen att det var anledningen till att TV-skärmen vid vår klack skymde en del av sikten till övre delen av Tifot. Det var alldeles för välgjort för att inte synas perfekt för de allra flesta.
Hederspunkten - En helt unik och väldigt välförtjänt extra punkt till en unik spelare
Jag är hyfsat säker på att våra fem snabba aldrig innehållit fler än fem punkter. Men är det någon gång det ska ske så är nu - det är han värd vår älskade Sören Rieks. Det går nästan inte att förstå att han inte kommer att vara en del av en MFF–trupp fler gånger. Det var så otroligt fint att se Taha Ali, efter sitt mål rusa rakt ut mot bänken och hoppa in i Sörens famn. Och efter Hugos mål var alla runt bänken framme och kramade om honom. Det var så tydligt hur viktig han varit och det kändes som att de ville vinna för Sören. Och jag satt på pressläktaren med tårar i ögonen. Tack Sören för att du har gjort för klubben. Det har varit en ära att få följa dig i den himmelsblå tröjan. Vi älskar Sören Rieks allez allez!
