Camp Becherovka - Sören Rieks efter karriärens sista match
Jag och Sydsvenskans Fredrik Lindstrand fick chansen till en gemensam sista intervju med Sören Rieks som spelare.
Jaha, nu är det över
- Haha, ja, att sluta med poäng i Prag det är väl… jag hade ju önskat tre poäng. Men jag tycker ändå, vi gör det vi ska i många situationer Och med lite tur hade vi kunnat vinna också.
Du blev kvar på bänken
- Ja. Alltså (ler), nu skulle jag ju kunna välja att kasta Henke under bussen helt och hållet. Men, jag var tyvärr inte helt klar för match, jag fick problem med knät som gjorde att jag helt enkelt inte var redo att komma in. Och, ja, det blev tyvärr så. Men ja, jag får väl rädda Henke lite där - det var inte hans fel att jag inte kom in, det var ett gemensamt beslut på grund av knät.
Jag kan ju säga att det har haglat in upprörda meddelanden från folk som skriver att Ni måste fråga varför Sören inte fick spela.
- Haha, ja men nu så gör jag klart att det var hälsan och knät som gjorde att jag inte var klar för spel tyvärr.
Hur var det när du satt där, var det liksom känslosamt under matchen?
- Nja, alltså, både och ju. Det var lite då och då som tankarna kom och tog över. Ibland kunde man tänka att “Nu är det sista gången” och ibland levde man sig in i matchen. Och ja, jag tycker som sagt att vi gör det bra, det är bortaplan i Europa. Och det var många unga som fick chansen också. Så det ska de vara stolta över.
Sen efter målet så kom dom fram och kramade om dig.
- Ja, det var inget som var planerat. Först var jag bara glad att det var Taha som gjorde mål. Jag unnar honom så mycket succé, han är en fantastisk person och spelare. det blev nog lite impulsivt att han sprang ut till mig liksom, men ja, det var jättefint.
Hur kändes det efteråt då?
- Trist såklart. Det är ju ändå fotboll som man har hållit på med i 30 år så det är tråkigt. Samtidigt är det ett beslut som känns rätt. Som jag sa därinne - allt har ett slut. Jag har tur att jag får stanna kvar i föreningen. Så mitt nya kapitel börjar snart. Det är också något jag ser fram emot. Nu klarar kroppen inte det längre och det är bara att acceptera.
Det har ju varit flera farväl för dig. Först sista allsvenska matchen, nu här och sen blir det stora efter premiären.
- Ja, precis, det har varit en lång avskedsturne nästan. Jag känner väl egentligen att mitt riktiga avslut var BP hemma och så Galatasaray där jag fick starta också. Det var liksom min punkt. Sen har jag mest njutit nu av sista månaden här med grabbarna.
Var det känslomässigt att vara framme vid klacken?
- Ja, det blev lite känslosamt. Men igen så är jag så väldigt tacksam för allt som folk har skrivit. Och ja, allt jag varit med om de sju år jag varit här. Det har varit otroligt, fantastiskt! Och jag är verkligen otroligt tacksam för alla som hört av sig.
Jag skulle säga att det är nog var mycket känslor för många på läktaren också.
Ja, jag kunde se det på vissa att det blev känslosamt. Men det var väldigt fint för mig att bli hyllad här.
Då blir det Thailand nu då?
Ja, det blir Thailand på söndag och det ska bli dejligt.
Det är dig verkligen väl unnat.
Tack så väldigt mycket.
