Camp Borsjtj: Tatiana
"Vad är oddsen för att i Kharkiv, denna utpost, träffa en kvinna på gatan som studerat i Haparanda?" Himmelriket har träffat Tatiana, som ska se matchen i kväll.
Livet har sina överraskningar. När man minst anar det träffar man någon som var omöjlig att förutse. Malmö FF blev kontaktad av en i Kharkiv boende Mats-Jan, en svensk man som håller på MFF sen alltid för att han heter Bo och som bekant finns det en legendarisk spelare med det namnet i MFF. Om än att efternamnen inte är desamma (Söderberg vs Larsson) är detta en lika god anledning som någon att ha himmelsblått blod i ådrorna.
Vi ska inte påstå att vi hittat Himmelrikets egen Mats-Jan, men vi sprang på Tatiana och vem hade kunnat tro det.
Något mer än minnen vill man ha med sig hem från denna utpost och det var när vi gick gatan fram och småpratade om hur borsjtj egentligen stavas, alltmedan vi höll ögonen öppna efter shoppingcentret Billa, som Tatiana gick förbi oss och vände sig om. Det är alltid väldigt svårt att beskriva en ung kvinna när man passerat 40, för hur man än vänder och vrider på det tenderar det att bli fel. Kallar man henne för vacker är man gubbsjuk, säger man att hon är ful så får man höra att man själv kanske inte är männens gåva till kvinnorna. Jag nöjer mig med att skriva att hon var rätt kort, hade långt brunt hår, runt 25 år gammal och från Ryssland.
Hon hade hört att vi talade svenska, vilket vi inte kunde annat än bekräfta. Hon undrade också om vi var här för fotbollsmatchens skull. Även detta bekräftade vi. Tatiana själv hade för några år sen varit i Sverige och studerat. Riktigt vad framgick inte, men hon hade varit i Stockholm och… Haparanda. Nu var hon i Kharkiv för att göra affärer.
Då är du inget Metalistfan, frågade jag. Absolut inte, svarade hon, men hon ska till Metalist Stadion i kväll för att se matchen. Då håller du alltså på Malmö, sa jag. Ja, varför inte, svarade hon. Jag såg Malmö på kartan när jag var i Sverige och ville åka dit, men det blev aldrig av. Nu får jag i alla fall se laget.
Och så ställde hon frågan: Är ni bra?
Bäst i Sverige, svarade jag, utan att nämna att vi inte blev mästare i år. Ibland ska man inte gå in och förklara för mycket.
Innan vi skildes åt pekade jag ut Patrick´s Pub och berättade att där kommer MFF-supportrar träffas i eftermiddag. Hon nickade (aningen tveksamt får medges), vi sade adjö och Ulf och jag hittade till slut Billa där vodkan var billig och kassörskorna som vanligt i den här staden skrattade åt oss när vi pratade engelska med dem. Vi får se om Tatiana från Ryssland, här i Kharkiv för business, dyker upp och nynnar med i eftermiddagens sånger. Kanske har det fötts en ny MFF:are. Det är kanske inte troligt, fast å andra sidan: vad är oddsen för att i Kharkiv, denna utpost, träffa en kvinna på gatan som studerat i Haparanda?
