Camp Cepelinas: Tantspecial - nu med bonusbilder!
Här kommer den efterlängtade tantvinklingen, läs och njut!
Det är till en början tunnsått med himmelsblå tanter – det vill säga fotbollsintresserade kvinnor på väg mot eller förbi femtioårsstrecket - i Vilnius. På torgets uteservering vimlar det av män, män och åter män i alla åldrar och modeller. Till min stora glädje ser jag dock en kvinna mitt ibland dem.
Självklart skyndar jag fram och snart är den första tanten fångad på bild, Kristina Rasmusson som rest till Vilnius med sin fotbollsintresserade make. Honom lämnar vi dock därhän just nu, tanten får tala.
- Jag har semester och tänkte att det kunde vara kul att åka till Vilnius, säger Kristina. Det är bara min femte match i livet, tre hemmamatcher och en på Örjansvall dessförinnan, så jag är väl ingen riktig fotbollstant…
- Men du kan ju bli?
- Nej, jag tror inte det, men man ska aldrig säga aldrig förstås.
- Nej, gör inte det, det är aldrig för sent!
När väl den första tanten räknats in lossnar det. Ulla-Britt Petersson och Anita Richmond från Lund kommer över torget på väg mot supportersamlingen. Jag haffar dem och de berättar gärna för Himmelrikets om sina respektive banor som fotbollstanter.
- Ja jag är ju född i en fotbollsfamilj, säger Anita. Jag såg min första match redan i barnvagnen och min far var tränare.
Anita har med andra ord gått den långa vägen och har förstås även varit fotbollsmamma under ett antal år. Sedan dess har intresset fortsatte att växa och blomma ut till ett eget engagemang.
- Det är många kvinnor som är fotbollsintresserade, som gillar att se bra fotboll, men vi syns inte så mycket, säger Ulla-Britt. När det skrivs i media om supportrar handlar det alltid om negativa saker, men jag försöker alltid berätta att det finns en annan sida av supporterskapet också.
- Har ni varit ute på europaresor förut?
- Ja! Jag var bland annat i Madrid, berättar Ulla-Britt. Jag hade bokat själv, men hjälpte sedan ett gäng damer att ordna biljetter, de skulle till Madrid och fira att en av dem fyllde sjuttio. De här damerna hade inte alls planerat att gå på fotboll och de var tveksamma eftersom de inte kunde något om fotboll.
Efter resan var de helt frälsta! De berättade om hur väl de blivit omhändertagna av alla supportrar på plats. En massa unga killar var so omtänksamma mot gänget av damer, förklarade spelet och såg till att de kunde se ordentligt.
Härligt att höra sådant! Stort tack till dessa härliga fotbollstanter!
Härmed är undertecknads uppdrag att skildra Fotbollstanter på bortaresa fullgjort.
Nu är det snart match och då spelar det inte någon roll om vi är tanter, eller gubbar, tjejer eller killar, gamla, unga, tjocka, smala, vad ni vill, bara hjärtat är himmelsblått! Framåt Malmö, framåt alla!
