Camp Cardinal: "Jag kan inte säga att det är godkänt att komma tvåa"
Himmelriket ringde upp Oscar Lewicki för ett samtal om lördagen och om torsdagen. - Det är jäkligt skönt att få spela sådana här matcher, säger han om torsdagens match mot Lugano.
Malmö FF:s spelare, ledare och supportrar är mitt emellan. Mitt emellan den allsvenska avslutningen i lördags och Europa Leaguematchen mot FC Lugano på torsdag. Den förstnämnda matchen gav en seger med 5–0 borta mot Örebro, men inget mer än ett stort silver. Den kommande matchen kommer att ge, ja vad då?
Malmös mittfältare slash innerback Oscar Lewicki har så sakteliga kommit tillbaka mentalt från besvikelsen att det inte blev något guld, trots allt.
– Jo, så är det. Man har landat i det och börjat fokusera på Luganomatchen. I lördags var det jäkligt surt… När vi fick reda i halvtid på att Djurgården låg under så väcktes förstås ett hopp, men ja… Det är som det är. Det är lite sorgligt att efter en så fin insats mot Örebro så får vi inte mer för det. Men det har varit en lång säsong, så det är inte mycket att säga om att Djurgården tog hem det.
Det var ju heller inte i omgång 30 som guldet försvann säger han, vilket vi alla nog kan instämma i. Jag undrar om Oscar funderar på ögonblick i matcher under säsongen, ögonblick som hade kunnat förändra den allsvenska tabellen. Ni vet, om bara om hade funnits. Som det där, felaktigt skulle det visa sig, bortdömda målet som han gjorde mot Häcken på Bravida Arena den 11 augusti. Ett mål som sannolikt hade betytt tre i stället för en poäng.
Direkt efter slutsignalen i lördags kom de tankarna till honom säger han.
– De fanns där en stund, men nu har jag släppt det faktiskt. I och med att vi fortfarande har Europa League så kan man inte gå runt och älta det som har varit. Men visst, i lördags efter matchen så dök ofrånkomligen ett antal matchsituationer upp i skallen. Det var där vi kunde fått med oss det där, där vi borde gjort si eller så eller helt annorlunda. Men efter ett tag släpper man det, man kan inte påverka det i efterhand så det är bättre att blicka framåt mot det som går att göra något åt.
Vad ger du för betyg på MFF:s allsvenska säsong?
– Oj. Eh, alltså… Det, ja, det är en jättesvår fråga.
Varsågod!
– Haha, tack så mycket. Men man är ju inte nöjd med den. Och är man inte nöjd så är det underkänt. Så är det. Jag kan inte sitta här och säga att det är godkänt att vi kommer tvåa i Allsvenskan, för jag tycker att vi ska vinna. Då blir det underkänt helt enkelt.
Vad ger du för betyg på din egen insats under året?
(Lång tvekan) – Ännu en svår fråga…
Den kan du väl ändå inte ge underkänt?
– Nej, det tycker jag väl inte. Det har känts bra hela året tycker jag. Det har varit roligt att spela mycket back, vilket har gått jäkligt bra tycker jag, så det känns väldigt kul. Så, ja, det har varit en fin säsong för min del.
Jag tror att jag talar för många när jag menar att du har varit en av de absolut bästa i laget den här säsongen.
– Det låter bra, det var vänligt sagt.
Du behöver inte vara så blygsam, du har ju blivit belönad med en landslagsplats och en kontraktsförlängning vilket ju är bevis nog tänker jag.
– Ja, precis. Så är det, det får jag hålla med om.
Vi lämnar Allsvenskan säger jag och blickar framåt mot torsdag. Och undrar vilka tankar han har om den matchen så här ett par dagar innan avspark. Han tror att det blir en betydligt tuffare match än senast, i mötet på Stadion vill säga. Nu har de hemmaplan och kommer att agera därefter misstänker han.
– Då tog vi initiativet direkt i den första halvleken och behöll det. De kom inte åt oss när vi hade bollen och när de väl hade den blev det rätt chansartat från deras håll. Jag tror att de kommer att vilja ha lite mer boll nu när de spelare hemma än vad de hade senast, framför allt om vi ser på de första 45.
Jag invänder och säger att de ju faktiskt inte är på hemmaplan, utan mer i sitt hemmaland. Oscar instämmer, säger att det säkert kan göra skillnad. Han har ingen större koll, säger han, på hur många av lagets supportrar som kan tänkas ta sig de 25 milen till Sankt Gallen.
– Att inte få spela på sin hemmaarena ska göra skillnad, vi får hoppas att det blir så nu också.
Att Lugano häromdagen sparkade sin tränare Fabio Celestini, efter en minst sagt svag säsongsinledning, och ersatte honom med Maurizio Jacobacci hade Oscar "läst någonstans". Att laget i söndags, i den första matchen med den nya tränaren, vann mot bottenkollegan Luzern med 2–1 hade han mindre koll på. Vi enas om att vi inte har en aning om vad det resultatet betyder, eller vad tränarkarusellen kan få för inverkan på Malmös match mot det sydschweiziska laget.
Då är det lättare att prata om det vi (läs: Oscar) vet, nämligen vilka styrkor och svagheter han såg hos Lugano senast de mötte MFF.
– Jag tycker att rent defensivt fanns där en hel del brister. De var väldigt aggressiva individuellt, vilket gjorde att de emellanåt gick bort sig. Backarna gav sig på chansbrytningar, vilket gjorde att vi kom till rätt farliga möjligheter. Framåt däremot hade de en del spets. De har några kvicka spelare som är skickliga med bollen. Det är några svagheter respektive styrkor som jag såg hos dem, men jag tänker att kan vi få matchen på torsdag dit vi vill, alltså så som vi fick den i Malmö i första halvlek, så har vi stor chans.
Är det bara tre poäng som är godkänt?
– Ja, det tycker jag. Det känns ändå som att Kiev och FCK är snäppet starkare än Lugano, så det är klart att tre poäng hade varit väldigt välkommet.
Alla andra svenska lag, utom de stackarna som måste kvala samt Värnamo som väntar på att få möta oss i svenska cupen, har gått på semester nu. Hur avundsjuk hade du varit på Oscar Lewicki och de andra i laget om du hade spelat i någon av de klubbarna, utan att nämna några av dem vid namn?
(Stort skratt) – Det där är en väldigt hypotetisk fråga, så det vet jag inte.
Okej då, men hur roligt är det att MFF spelar i Europa och har matcher kvar?
– Det är jätteroligt. Det är jäkligt skönt att få spela sådana här matcher den här tiden på året, och det är något speciellt med de här europamatcherna. Det blir alltid lite extra stämning på nåt sätt, det kan vara historiken att vi har den här speciella grejen ihop med supportrarna. Det gör att det blir väldigt speciellt.
Ja, det har verkligen skapats en vi–känsla mellan spelare och supportrar när vi spelar i Europa. Den vi–känslan finns givetvis även i Allsvenskan, och den är stark, men ändå; precis som du säger så är det lite, lite extra när det blir europamatcher.
– Så är det. Det hoppas jag vi får fram på torsdag igen, den vi–känslan.
