Camp CC: Mattias Svanberg fick en gåva efter matchen
Mattias Svanberg kom in i den andra halvleken och tog för sig. Efter matchen blev han uppvaktad av en spanjor som har Mattias som sin idol.
Mattias Svanberg kom in i den andra halvleken i dagens match mot Sirius, och tycker själv att han var mer delaktig än mot Östersund. Efter matchen blev han dessutom uppvaktad av en spansk supporter. Men vi återkommer till det.
Först får han berätta om sina intryck från den första halvleken, där han satt på bänken. Han fick därifrån se sitt Malmö FF starta matchen i rasande fart och genom ett stenhårt presspel i det närmaste köra över ett Sirius, som blev till bleka statister. Han fick också se hur allting gick ner sig en bit in i halvleken, där ingenting fungerade.
– Första 10, 15 är riktigt bra, när vi sätter Sirius under en hård press. Då vinner vi bollarna och får energi. Därefter avtog det lite och vi gick inte riktigt in i pressen, vilket ledde till att de kom in i det allt mer. Så kanske man känner att, vi som började så bra, vad händer nu?
Är det lätt att den känslan infinner sig när man förlorat de första två matcherna, och en viss press att vinna kanske uppstår?
– Jo, det är klart. Även om det bara är träningsmatcher, så ska ett lag som Malmö vinna dem. Det är viktigt för oss, för hela laget, att få känslan av att se resultat av vad vi har tränat på. Man känner ändå lite press på att vinna matcherna, och inte bara ta med oss internt det vi har jobbat med. Man vill ju gärna ha med sig ett resultat också.
Efter matchen mot Östersund var Mattias inte fullt så nöjd med sin egen insats, då han kände att han inte riktigt kom med i spelet så som han ville och hoppades på. Efter sina 45 minuter i den andra halvleken mot Sirius är han nöjdare.
– Jag får mer bollar att jobba på idag, och känner mig piggare. Det är en betydligt bättre känsla i kroppen efter dagens match. Jag upplevde att jag hade lite mer tid idag än i lördags, och jag var nog bättre förberedd på hur jag skulle agera när jag fick bollen. Tyvärr fick jag nåt skott högt över som jag borde fått på mål, men det kommer att bli bättre.
Mattias stod också för en delikatess på egen planhalva. Med en Sirius-spelare i ryggen chippade han bollen över denne och därefter på ett tillslag passade han fram Pawel Cibicki på vänsterkanten.
– Det var väl en defensiv hörna vi hade, och jag kände försvararen i ryggen. Det var bara att chippa bollen över honom, och sen hörde jag Pawel ropa att han var fri. Det gick på ren känsla.
Under tiden vi står och pratar märker jag att jag har någon knappt bakom min rygg. Det är i sig inget ovanligt, med såväl text- som fotojournalister svärmandes runt spelarna och ledarna efter matcherna. Under träningarna är det ett bokningssystem som gäller. Alla får snällt boka sina intervjuer hos Malmös kommunikatör Fredrik Stjernström, som meddelar de utvalda vem av oss som vill prata med dem.
Förutom till de filmade intervjuerna är det först till kvarn som gäller efter maatcherna. Har man tur kan man få ett enskilt samtal med någon, men för det mesta hinner man inte med många frågor innan Max från Sydsvenskan, Michael från Aftonbladet eller någon annan är framme med sin mobiltelefon eller diktafon upptryckt framför den intervjuade. Och jag ska inte beklaga mig, jag gör naturligtvis själv detsamma.
Så när Mattias Svanberg och jag har avslutat vår korta intervju förväntar jag mig att se en journalist som också vill intervju honom. I stället står där en spanjor, en man i kanske 20-25 års-åldern. Jag hinner ta några steg iväg när jag ser hur han går fram till Mattias och överräcker en påse med något i. Mattias tar nästan lite blygt emot den, och när spanjoren gått iväg frågar jag MFF-spelaren vad det var för något.
Det visar sig att mannen har Mattias som idol och härifrån Spanien följer honom och hans karriär. Inför matchen bad, och fick, mannen om en autograf, och nu ville han ge något tillbaka. Det visade sig vara ett inramat kollage (se bild ovan).
Dessvärre kunde spanjoren ingen engelska och Mattias spanska är högst bristfällig, varför han inte hade en aning om efteråt vad fanet faktiskt sa.
– Det känns lite skumt förstås, men samtidigt blir man ju väldigt rörd. Det är onekligen en jättefin gest av honom. Och att veta att det finns någon i Spanien som följer en, det är rätt hisnande.
Nu är det i stort sett bara Mattias kvar av spelarna på Complex Esportiu Futbol Salou, som är det officiella namnet på tränings- och matchanläggningen. Jag följer honom till hans cykel och vi småpratar lite om lägret och om supportrarnas förväntningar på såväl honom som laget. Inga märkvärdigheter, och jag har stängt av diktafonen så nu är det off the record. Han känns både avslappnad och mogen.
Jag ser honom cykla iväg mot spelarhotellet efter att vi sagt hejdå och önskat varandra lycka till med MFF:s säsong. I ena handen håller han hårt om påsen med den inramade tavlan. Det ser fint ut.
