Camp CC: Kroon goes Bong - Restaurant New Amigos
Team Himmelriket tog rygg på Skånesport och provade en restaurang (nåja) som i bästa fall inte skickar oss till sjukhus i natt.
Vi har förmodligen oss själva att skylla.
Lokalen är risig med väggar som för tankar till en dålig kopia av en irländsk pub.
Möblemanget har sett sina bästa dagar och pryds av murrigt mörkgröna dukar och brunorangea pappersunderlägg.
Ägaren gör ett vänligt men nervöst intryck, inte olikt Peter Sellers indiske rollfigur i komediklassikern "Oh vilket party!"
Vi får menyerna och konstaterar att man serverar bland annat indiskt, mexikanskt, pasta, pizza, hamburgare, kebab, fiskrätter och kötträtter.
Man har täckt av så gott som alla kontinenter och kök på vår planet och i detta läget borde vi naturligtvis hellre fly än illa fäkta, men vi är hungriga och utbudet i off season Salou är inte så stort. Vi hoppas på det bästa och beställer.
Våra vänner på Skånesport tar hamburgare och kebabtallrik och om detta finns inte mycket att skriva. Det är ätbart men inte mer. Noterbart är dock att Andreas får skinkbitar med sitt kebabkött vilket knappast kan varit meningen.
För Himmelriket går det sämre.
Undertecknad och Peter väljer kött. Entrecote och ryggbiff, vi ber båda om att få köttet medium.
Magnus och Peters syster Åsa väljer varsin pizza, det går ju snabbt när man är hungrig.
Därefter går det snett.
Samtidigt som Skånesport får in sina rätter får Peter och jag in vårt kött. Det ser trist ut med en dålig stekyta ackompanjerat av sladdriga pommes frites och en råkostsallad á la skolmatsal på 1970-talet.
Däremot lyser pizzorna med sin frånvaro. Vi vill helst avvakta till dess att alla får sin mat, men efter en liten avsmakning på köttet känner både jag och Peter att det är snudd på kallt så vi tvingas hugga in. Medan jag jobbar så att svetten lackar med att skära bort en sena seg som bävernylon konstaterar Peter att hans entrecote är mer rå än medium. Jag hetsar inte upp mig för mycket då jag inte har något större problem med rött kött, men ett par tuggor in ser jag att han har rätt. Köttet är förutom en grå stekyta i stort sett rått.
Medan Peter och jag (vi är båda enormt hungriga, annars hade vi haft tålamod att skicka ut köttet) stålsätter oss och tuggar i det sega, råa, seniga köttet väntar Åsa och Magnus fortfarande på sin pizza. Det har gått 30 minuter och vi är de enda gästerna i lokalen. Något vi också borde kontemplerat innan vi slog oss ner och beställde.
Andreas på Skånesport gör vår nervöse hovmästare uppmärksam på detta varvid han på ett undflyende sätt säger "Sorry, five minutes!"
Fem minuter går och Åsa frågar denna gång och får samma svar.
Fem minuter senare har Åsa fått nog och går bort till köket och kräver svar på hur det kan ta 40 minuter för att få fram två pizzor och efter en svada av ursäkter lyckas till slut mannen få fram två pizzor som ser misstänkt lika ut de pizzor man hittar i frysdisken på Ica.
Mannen ursäktar sig igen men det är svårsmält och på tal om just det har nu Peter som har slitit med sin råa rågummisula slutligen fått nog och Gordon Ramsay-vrålar "This is raw!" medan han håller fram sin tallrik med röda slamsor mot vår hovmästare.
Hovmästaren slingrar sig och försöker hävda att köttet är delvis medium samtidigt som han ständigt säger "Sorry!". Peter är inte imponerad och säger barskt "Sorry? Yeah, you´re good at that!"
Pizzorna smakar inte bra och högarna av oätligt bortskuret kött på Linds och Kroons tallrikar visar att inte ens en riktigt tom mage kan fördra den här födan.
Vi ber att få betala och den nu lätt förtvivlade hovmästaren har så sakteliga insett att kvällens servering blev ett haveri. Han bönfaller oss att få bjuda på sprit "on the house", Vi vet inte om detta är för att kompensera oss eller för att eventuellt lindra våra kommande magbesvär. Oavsett vilket vill vi bara därifrån så vi tackar för oss och ger oss av mot ett trevligt ställe för att dränka sorgerna i kaffe och brandy.
Vi ber att få varna våra läsare för Restaurant New Amigos i Salou. Och på förhand lägga in en brasklapp om att vi kanske måste fullfölja veckans arbete från ett lokalt sjukhus. Time will tell.
Och vi vet - det är vårt eget fel.
