Camp CC: Olof Persson om att slussa in unga spelare
Efter den knappt två timmar långa träningen på torsdagen satte sig Himmelriket ner med Malmö FF:s assisterande tränare Olof Persson. Det blev ett samtal om hans roll och om att slussa in unga spelare i startelvan.
Efter den knappt två timmar långa träningen på torsdagen satte sig Himmelriket ner med Malmö FF:s assisterande tränare Olof Persson.
Han går in i sin fjärde säsong som assisterande tränare; Olof Persson har varit med ett tag nu. Han anställdes samtidigt med Åge Hareide 2014, var med om ett år med Allan Kuhn i fjor och har nu fått sin tredje huvudcoach i och med Magnus Pehrssons tillträde. Om hans roll i klubben och med laget har förändrats från januari 2014 och januari 2017?
– Numera växer nog mina styrkor som assisterande fram. Under min första tid med Åge hjälpte jag honom med det mesta, det var inget specifikt. Jag hade ansvar men det var mer brett. Nu har jag ett tydligare defensivt ansvar i spelet och fasta situationer är mitt skötebarn. Så det har blivit betydligt mer utpräglat, mitt ansvarsområde.
Alla de här tre huvudtränarna kommer utifrån och till och med från tre olika länder. Jag tänker att du är den malmöitiska kontinuiteten, den trygga klippan om man så vill. Kan du se vad jag menar där?
– Ja, men det tycker jag nog också att jag är. Vi är några stycken i staben som har varit i MFF under många år och är starkt förknippade med klubben, men närmast huvudtränaren är det jag som får stå för den kontinuiteten. Det tycker jag. Och det känns som ett väldigt bra sätt att tänka på. För vi är i en status i Malmö… jag tycker nånstans att det är vi som ska diktera villkoren när vi rekryterar tränare och spelare. Så här vill vi ha det, så här spelar vi. Det tycker jag vi ska sikta på ännu mer även om vi redan gör det.
Och du har blivit lite av den röda tråden.
– Ja, och det känner jag att jag personligen växer med. Sen jag började för tre år sen med Åge, så har det givetvis skett en hel del med mig också i den här rollen.
Jag antar att du har lärt dig en hel del av både Åge och Allan, och det kan vi prata mer om någon annan gång. I stället är jag nyfiken på vad du tror att de har tagit med sig från dig.
– Jag hoppas i bägge fallen att de i mitt ledarskap sett en väldigt positiv kille, som har det som ingångsvärde i det mesta jag gör. Att jag försöker hitta möjligheterna, vilket jag själv tycker att jag har bidragit med under de här åren. Sen tycker jag att jag har kryddat de fasta situationerna med mina infallsvinklar under framför allt året som gick.
– Under Åges tid hoppas jag att han tycker att jag backade honom till hundra procent i alla lägen, och faktiskt bistod honom med några saker trots hans stora erfarenhet. Sen var det svårt… I fallet med Åge var det matcher av betydelse mest hela tiden. Vi levde nära på varandra som man knappt gör med de där hemma. Vi blev som ett gammalt par som går och smågnäller på varandra, och att jag kunde avlasta honom under de åren som var förhållandevis tuffa arbets- och matchmässigt… Det är jag nöjd med.
Du var inne på det här med fasta situationer. 2016 hände det remarkabla att MFF blev riktigt bra på att utnyttja dessa, ett moment som varit som en sten i skon under många år. Helt plötsligt blev vi farliga och det blev också en hel del mål på dem. Är du själv nöjd med resultatet, och känner du att där fortfarande finns mycket kvar att göra?
– Det är samma sak med allt vi gör, vi ska hela tiden sikta högre. Man kan säga, att i min roll med det uttalade ansvaret över fasta, så fick vi en god start. Men det finns alltid saker vi kan bli bättre på. Under perioder av säsongen gjorde vi mycket bra och fick utdelning, men där fanns också perioder där vi tappade det lite. Jag skulle önska att vi hamnar på en konstant hög nivå, att vi alltid, i match efter match, har de fasta som ett vapen mot våra motståndare och dessutom lyckas såra dem i match efter match.
– Jag skulle vilja implementera det mer på träningarna och få killarna att bli intresserade, vilket alltid är svårt när det gäller träningar på fasta situationer. När ska vi få in det i programmet, hur ofta ska vi få in det? Där finns utmaningar, men där finns också möjligheter. Jag tycker att vi har kommit en bit, och vi har pratat om det mycket.
– Förra året lade jag mycket tid på scouting av motståndarlagen. Nu tror jag att jag i den rollen har blivit mycket bättre på att hitta svagheter. Det var mitt första år i den rollen, men där kan jag också bli mycket bättre.
Kommer ni att träna mycket fasta situationer här i Salou under lägret?
– Nej, det tror jag inte. I alla fall kommer vi inte att lägga hela träningspass på det. Vi har något inlagt, men det är svårt… Du ser själv hur många av våra allsvenska konkurrenter som är här samtidigt med oss, och vi tränar bredvid varandra på gräsplanerna. Då måste vi vara lite försiktiga.
– I morgon ska vi försöka repetera en del. Vi hade inte varit inne på det alls inför Helsingörs-matchen; jag tycker att det visade sig att där finns några grejer, främst defensivt, som vi behöver repetera. Sen offensivt, det får komma lite längre fram. I Europa och i Allsvenskan kan en offensiv fast situation vara det som avgör en match. Nu är det träningsmatcher och då har vi valt att lägga tiden på det som Magnus verkligen vill få in. Då har vi fått göra avkall på de fasta, och för mig är det inga problem, för det kommer framöver.
Det kanske till och med är så att träning av fasta situationer lika gärna kan göras hemma i kylan på plastmatta, och använda gräsmattorna här till rena spelövningar i stället?
– Nej, nej. Det är bättre att göra det på gräs och i förhållandevis bra temperatur. För det blir mycket att spelarna får stå stilla, det blir några situationer som måste diskuteras, så det är klart att det är gynnsammare här. Men nu kör vi lite i morgon och så får vi se om det ger utslag i matchen mot Östersund på lördag.
– Det är små grejer. Och det är ett område där man kan vara lite hemlighetsfull, för där finns ett överraskningsmoment som jag tycker att vi ska ta vara på.
Från klubbens sida är det ett uttalat mål att fler unga spelare ska lotsas in i A-laget. Det var det förvisso även förra säsongen, men nu låter det som att det finns ett än hårdare krav från ledningen. Vilka ser du stå närmast att slå sig in?
– Framför allt är det ju de som är med här på lägret. Vi har ju Mattias (Svanberg), Teddy (Bergqvist) och Dennis (Hadzikadunic) som redan är uppflyttade, och som definitivt knackar på dörren. Främst Mattias kanske, Teddy är lite i bakkant och Dennis är väl för närvarande fjärdeval på mittbacksplatsen. Sen har vi Pavle Vagic som ser mycket intressant ut, och så har vi Mathias Nilsson i mål och Samuel Adrian vilka också är med. Men det är väl de tre främsta framför allt, med Mattias i spets.
Samtidigt är det en oerhörd konkurrenssituation.
– Så är det. Och när man håller på med den här sporten i Malmö FF så har man alltid resultatkrav som hänger över dig, samtidigt som man ska slussa in unga spelare. Om man ska hårdra det så behöver de yngre ha en inkörsperiod, de behöver få chanser kontinuerligt, de behöver få misslyckas. Och kontra det mot resultatkravet, det är en svår balansgång.
– Men min bedömning är att de är lika bra som dem de konkurrerar med. Så vi ska försöka slussa in dem betydligt mer och betydligt bättre än tidigare, och skapa ramar där de får lov att… Vad jag menar är att det funkar inte att säga till fyra unga spelare: ”här är chansen, ta den”. Utan det ska vara under rättvisa förhållanden. Kanske att de får chansen när man byter en spelare, där du blir den elfte spelaren och de andra tio är de som spelade den förra matchen. Så att du har helheten att luta dig mot. Det är något som vi måste våga göra, och något som vi också ska göra.
Ett problem, i alla fall som den unge spelaren kanske upplever det, är att han får chansen när någon blir skadad eller avstängd, gör det bra, men hamnar i nästa match på bänken när den mer etablerade kommer tillbaka. Ska han få chansen igen, ska han bänkas för att man vet lite mer vad man får av den äldre, eller vad är ett bra tillvägagångsätt?
– Vi har diskuterat detta, och det finns ingen hierarkisk ordning när det kommer till uttagningar till startelvan. Sen finns det såklart hierarkiska ordningar i truppen, som det gör i alla grupper, men nu kommer vi i största möjligaste mån att spela de elva som presterar bäst. Och jag vet att det är sånt man alltid säger, men får vi till det med den här gruppen så som vi vill, där vi har en konkurrenssituation som är stimulerande, så ska man kunna acceptera att man får vänta på sin chans.
– Om du sen är etablerad och en yngre kommer in och gör det bättre än du, så får han fortsätta. Det ska vi göra i så stor utsträckning som möjligt. Och som jag känner det så står vi bättre rustade nu än tidigare, att ge våra unga spelare chansen.