Camp Cecil Bloggen: Ding dong Donetsk

Okej. Nu kör vi. 45 minuter kvar.

Delade taxi hit med tre himmelsblå själar samt en nyfrälst bartender. En av dem, Martin, blev berömd ikväll då han intervjuades av Chris Härenstam när huliganerna vällde in i gränden. Gänget hade återhämtat sig, fortfarande skakade men ändå på bra humör.

Nu kör vi.

Trött inplastad sandwich och en mindre småkaksbuffé till pressen. Kaffe och te. Kön är enorm.

Nu kör vi.

Vevande fjantar i kapuschong biter inte på oss. Inte heller tramsiga resultattavlor. Eller för all del, återställd sommartid.

Nu kör vi. Framåt Malmö!

? ?

Tisdag eftermiddag. Horisontalläge.

Trötta fötter nu. Det är bra för konditionen att ha så dåligt lokalsinne som jag har. Har nog irrat runt hela Lviv idag efter presenter till redaktörerna.
 

På samlingspuben sitter redan ett gäng himmelsblå. Jag är strax på väg ditåt för att känna in stämningen.

Lite dokumentationer från dagen:

Riktiga turister promenerar. Modiga turister åker buss.

Lite finkultur för er svältfödda... Operahuset.

Kung Danne. Eller nåja, kung Danylo.

I Vilnius kunde man också stöta på sådana här estetiska träd. Då vann Malmö med 1-0. Bara säger det, alltså...

Åt god lunch på restaurangen Kumpel. Som av en händelse fanns det också ett brygger i lokalen som serverade sådana här små provbrickor. Champions League-livet fortsätter.

 ??



Tisdag morgon. Hotellrummet

Även idag intogs omeletten och frukostkaffet på restaurang Vapiano. Även idag utan Daniel Andersson eller annan ninjaverksamhet närvarande.

Som de flesta redan läst, det var oroligheter på stan igår. Ett gäng malmöiter blev överfallna vid sitt hotell av ett stort gäng maskerade huliganer. En supporter ska ha tagits till sjukhus.

Hemskt, tråkigt och skrämmande. Att lägga sig i bakhåll för människor man inte har någon som helst relation till... Vad fan har det med fotboll att göra? Eller annan valfri hjärnverksamhet, för den delen.

Till er som är på väg. Håll koll, håll ihop och ta er ut till i arenan i tid.

Det ser ut att bli en förträfflig höstdag även i dag. Solen strålar, och himlen är, just det... Blå.

Två bilder inifrån arenan igårkväll. Donetsk körde med en psykande ljustavla. Nötter. Så såg det ju ut i Vilnius också, hur bra gick det?

Måndag kväll. Arena Lviv.

Har varit på presskonferens och känt på Champions League-gräset. Det tar emot, men för att få en rimlig redovisning uppmanar jag er att gå in på någon av finmediernas sändningar, till exempel Sydsvenskans.

Det var som vanligt inget spektakulärt att skriva hem om. Det vanliga: vikten av ett kompakt försvarsspel, att våga spela med risk men inte mer våghalsigt än i Malmö och att utnyttja sina chanser.

Rosenberg, som satt på podiet tillsammans med Hareide, förklarade att han var sugen på revansch efter den dåliga insatsen mot Norrköping, men vill också undvika ytterligare kort då han riskerar avstängning mot PSG.

Roligast var det väl när Ekwall började ställa en fråga på svenska, men blev tillrättavisad och Mackan antydde att han borde avstå.

Arenan är fin. Känns betydligt större än en 35 000 platser. Det var här Danmark åkte på däng mot Portugal och Tyskland i EM 2012.Snackade lite med Pierre Nordberg. 500 MFF:are väntas. Han uppmanade till att tänka sig för lite extra, eftersom det är speciellt i Ukraina med många nationalister och en annorlunda stämning än i andra länder.

Samling under eftermiddagen på puben Dublin. Ingen gemensam marsch, utan supportrarna rekommenderas att ta taxi till arenan. Tar 20 minuter, kostar 35 kronor.

Från Shakhtars håll räknar man med utsålt, mest på grund av de sänkta biljettpriserna. Pierre trodde på att cirka ett hundratal resande riktiga Donetskbor dyker upp.

Det kommer en intervju med månadens spelare, men den får ni vänta på tillsm imorgon. Den här skribenten behöver en middag. Nu!

Hörs av!

Måndag. Sightseeing

Gott folk! Det ser ut att bli en strålande dag i Lviv. Om två timmar anländer spelarna till sitt hotell. En kort vila, och sedan är det dags för presskonferens och träning på Lviv Arena.

Och för de som undrar (läs Katarina Wittgård)... Ja, jag har redan hittat spelarhotellet.

Utan att ha varit i varken Prag eller Krakow törs jag mig på att jämföra med denna stad. 750 000 invånare, kullerstensgator och trånga gränder där caféer, barer och lokala handlar samsas om utrymmet.

Nedan följer några små vyer...

Stadshuset

Jo, det är Schevchenko. Dock inte den forne Milan och Chelsea-anfallaren utan allkonstnären och ukrainske ikonen Taras Schevchenko.

St Eucharist

?

Gamla fordon giller vi...

... särskilt de kollektiva och kommunala.

Souvenirförsäljare finns det gott om. Om du söker efter krimskrams...

... eller hästskor...

... eler något helt annat, så ska du inte behöva åka hem tomhänt.

Utan att behärska varken det ukrainska språket eller det kyrilliska alfabetet törs jag påstå att Vladimir Putin är ungefär lika poppis som Markus Rosenberg är i Göteborg.

Det märks även i det lokala ölutbudet...

... där inte heller Angela Merkel står högt i kurs.

Vid lunchtid flockades ukrainarna framför det här lilla hålet i väggen. Jag hade svårt att förstå mig på menyn...

... så jag satsade på ett säkert kort: Kött, potatis och ister.

Hej så länge!

Söndag, snart måndag. Hotellrummet igen.

Lite tröttare, lite mättarre. Lite mer hemmastadd.

Det blir bra det här. Av det lilla jag hunnit se känns Lviv både mysigt och livligt. En gammal stad med ungt sinne. Eller något.

Men vi tar det från början...
 

 

Resan inleddes i förmiddags med ett tågbyte i Norrköping. Det var inte svårt att se att det firats vilt inatt...
 

Motala-Norrköping-Arlanda-Kiev och till slut Lviv... Det är så här det ser ut när man hämtat väskan: Champions League-livet.
 

Middagen intogs på Pravda Beer Theatre. En bryggeripub med egenproducerad öl och sådana här, mastiga jättedumplings. En proppmättande tallrik och två goda drycker för ungefär en femtiolapp.
 

 

Inte bara hade krogen egen öl att stoltsera med. Dessutom fanns ett husband som levererade popcovers mellan klockan 20-23. Under extranumren slog publiken taktfast sina tomma ölflaskor i borden. Väl värt ett besök.

  

Imorgon blir det intervjuer vid spelarhotellet, presskonferens och träning på arenan. Och så lite sånt här, klassiska sevärdheter.
 

Jag bor fint, det ska erkännas. Redan innan avfärd skröt bokningsansvarige Peter Lind om att det skulle bli första gången som tofflor ingick i Himmelrikets traktamente. Mycket riktigt. Champions League-livet fortsätter...


Söndag. Hotellrum.

Framme i Bubkaland, där alla engelsktalande framstår som potentiella Bondskurkar. Klar kväll, men lite kyligt, runt 5 grader.

Hade en plan om att uppdatera er redan vid planbytet i Kiev, men nitiska och imponerande långsamma passkontrollanter gav mig inget sådant tidsutrymme.

Om man däremot gillar östeuropeisk/sovjetisk modernism kan jag varm rekommendera Lvivs flygplats. En orgie i stål och tomma ytor. 

Anlände till hotellet för fem minuter sedan och är i ett alarmerande behov av mat. När jag tagit hand om den detaljen återkommer jag till, er kära läsare.

Så länge!