Camp Cecil: Epilog

Jaha.

Innan matchen fanns det drömmar och fantasier. Tankarna gick från att uddamålsförlust är inte så illa till att snegla på attvid vinst skulle vi eventuellt bara ha en poäng upp till andraplatsen. Sådant fanns innan matchen.

När den väl startade... Ingenting.

På ett sätt är det skönt att förlora med stora siffror. Det ges liksom inte utrymme att älta domartabbar eller påminna sig om Djurjic missade straff i hemmamötet.

Markus Rosenberg: Det är katastrof i 90 minuter. Det är inte försvarsspelet som är dåligt. Det är våra bolltapp och misstag som avgör. Vi står egentligen rätt, men vad spelar det för roll om vi inte kan i bollen en bit upp?

Rasmus Bengtsson: Allt vi gjorde rätt hemma misslyckas vi med idag. Jag kan inte säga vad det beror på.Det är surt.

Kari Arnarson: Det är vi gör dem så bra som de är idag. Vi ger dem alldeles för mycket.

Åge Hareide: Shakhtar är ett bra lag. Ska vi lyckas mot dem eller mot andra lag på den här nivån måste vi prestera på topp. Gör vi inte det, då blir det så här. 

Otäckast var ändå den smäll som Oscar Lewicki åkte på efter bara ett par minuter.

Per Herbertsson: Oscar har åkt på en hjärnskakning och var avsvimmad i någon minut. När han är symptomfri från den så kan han börja med en så kallad hjärntrappa,och bara enkel fysisk träning. Han kommer inte att träna fotboll på minst en vecka. Götene är absolut inte aktuellt, antagligen inte landslaget heller. 

Johan Wiland: Han mår inte bra, det gör han inte. Men han kunde svara på hur han mådde i alla fall.

Det har varit en tung eftermiddag och kväll också för supportrarna i Lviv.

Rasmus Bengtsson: Hemskt. Jag och flera andra i laget har bekanta som åkt hit för att titta. Det är tråkigt att man ska behöva vara rädd för deras skull.

Johan Wiland: Man undrar vart världen är på väg. Ska man inte kunna åka utomlands, gå på fotboll bara för att man har en blå tröja på sig? Tragiskt.