Camp Cepelinas: Sex och Jävligt offside
Campen lider mot sitt slut. Listan summerar.
Marko Johansson (NY)
När den ena halvan av Camp Cepelinas var sexton år försökte han göra sig svår genom att låna Chet Baker-skivor på Malmö Stadsbibliotek samtidigt som han tvångsmässigt lärde sig att uppskatta kaffe. Den andra gick i anarkistiska demonstrationståg och gjorde regelbundna dagsutflykter till Christiania. Ingen av oss var i närheten av att hoppa in ett CL-kval och hålla nollan. Marko Johansson, en självklar etta (även om Johan Wiland blev klar för några minuter sedan).
Malmö FF (NY)
Klubbens bemötande av Himmelrikets hobbyreportrar är utmärkt. Från klubbnes sida gör man ingen skillnad på folk och folk, vi är ala MFF och vi bemöts och välkomnas med öppenhet och respekt.
Laginsatsen (NY)
Det har sagts av andra, men det tål att upprepas, lagets uppslutning kring unge Marko var föredömligt! Alla tog kollektivt ansvar och det gav utdelning. Låt det fortsätta så!
Avancemang (NY)
Så viktigt, så skönt. Inte bara för att hålla drömmen om den där Champions vid liv, utan ännu mer för att truppen ska kunna känna at tden är på gång istället för att vara i en svacka. Nu finns det matcher att blicka fram emot istället för att gräma sig över uteblivna poäng. Kanske var det "Vändningen i Vilnius" vi bevittnade igår?
Erdal Rakip (NY)
Det är inte lätt att stå i centrum när ett sådant spekulärt målvaktsbyte träder in i handlingen. Inte heller är det lätt att hävda sig som ung och lovande när medspelare som Oscar Lewicki och Franz Brorsson är på plan. Men om Rakip inte var i fokus, så var han igår överallt annars. 90 minuter i lördags, 90 minuter i går. Hade han bara satt det där friläge hade Erdal nog fått en del rubriker han med.
Vilnius (NY)
Staden Vilnius har allt man ka begära om man är ute i fotbollsärende. Inom några minuters promenad från Camp Cepelinas tillhåll ligger arena, spelarhotell, supporterpubar och gamla stans turistattraktioner. Föredömligt!
Att en arena saknar internet, matchklocka och kakbuffé i pressrummet överlever de flesta. Att irritera sig på övernitiska regler och bestämmelser när de väl förekommer är ofta också mänskligt. Att någon som har jobb att sköta en resultattavla genom att byta ut stora sifferplakat med ren armkraft är mest charmigt.
Men, arrangemanget igår levde i övrigt inte upp till någon som helst standard. Huruvida MFFare har kastat litauiska pressdatorer kan vi inte uttala oss om, men tumultet i bortaklacken var i alla fall inte värre än att Peter Åhlander och Patrik Jandelin kunde gå emellan. Inget ont om dessa herrars pondus och råstyrka, men… Ja, ni fattar.
Det fanns inga som helst avspärrningar mellan hemma och bortaläktaren. Pressläktaren var inte heller separerad från någonting, själva pressrummet stod öppet och välkomnande för vem som helst. Att det fanns annat folk än jobbande journalister där är inte ett antagande, det är ett faktum.
För första gången på länge så saknade man säkerhetsvakter, grindar och lite allmän ordning. Det är klart att Malmö FF kommer att meddela UEFA detta, med stor tydlighet.