Camp Cepelinas: Tant Anitas sorti

Camp Cepelinas: Tant Anitas sorti

Nu är det slut. Siktet är redan inställt mot Salzburg, men först måste luften släppas ut och Camp Cepelinas packas ihop ordentligt.

Beklagar att det dröjt med slutrapporten, det blev nämligen inget direktflyg hem för tanten utan en avstickare till Warszawa. Det blev med andra ord hemkomst sent i natt och åldern tog väl ut sin rätt. Eller nåt. Kom dock ihåg att kliva av tåget på Hyllie station. Bilen hamnade ju där hastigt och lustigt på utresan eftersom jag tvingades till oplanerad runda till passpolisen på Sturup på morgonkvisten innan avresan.
 
Det tog ett tag att lokalisera bilen. Kom liksom inte ihåg vilket P-hus den stod i. Som tur var dök det upp en ung man från Parkering Malmö, som Superman ungefär, och ledde tanten rätt. Tack för det!
 
Inledningen på Campen kom att handla en del om ett rosa pass och det känns självklart att sluta cirkeln och även avsluta med det rosa provisoriska passet, som nu är förbrukat. Det gällde bara för denna enda resa och det blev en dyrköpt lärdom. Himla retfulla niohundraåttio kronor att lägga i soppåsen.
 
Men när vi stod där och trängdes i mixed zon efter matchen fick jag en ingivelse. Kanske fanns det ett liv efter Vilnius för tusenkronorspasset. PRAO-eleven i mig såg sin chans och när allas vår hjälte Marko Johansson prata färdigt med finmedia stack jag fram passet tillsammans med en penna. Jag tror det var Markos första autograf, men garanterat inte den sista!



Saker jag upptäckt och lärt mig under resan
- Nu kan jag uppdatera Facebook och gå samtidigt. Vad jag nu ska kunna det för.
- Det är svårt att producera bra text under press. Ska jobba på det.
- Sportjournalister har inget glamoröst jobb. Ser dem med andra ögon i dag än jag gjorde i går.
- Att ha en ursäkt att antasta folk på stan är kul! Någon dag ska jag sy mig en fin liten tanthatt - med plats för presskort.
- Öl är helt OK i vissa sammanhang. Jag har börjat lära mig.
- Vilnius supporterpoliser är hårdföra killar. Men även den mest sammanbitne machopolis med mörka glasögon låter sig blidkas till att dra på smilbanden av en tant från Himmelriket.



- Frank Zappa är överreklamerad.Han står staty i Vilnius, ingen tycks veta varför. Irrade omkring i den utpekade parken och kisade som en halvblind fågelskådare. Ingen Frank syntes. Med hjälp av vänliga människor i lokalbefolkningen, ”Tripadvisor” och en turistinformationsbyrå lyckades jag till sist hitta den stora attraktionen som beskrivs i varenda turistguide. Fattar fortfarande inte varför.



- En flygplats behöver inte se ut som en flygplats. I Vilnius är det mer som en kyrka, klart udda.



- I Vilnius tar man återvinning till en ny nivå. Uttjänta badkar kan användas till annat än att ha vatten i till kor på sommarbete.



- Träd ska vårdas. I Vilnius tar man även det till en ny nivå.


Om Anita och Televinken.
Käre John har en viss självinsikt, det ska erkännas. Dock vill jag klargöra en sak; det var inte tant Anita som ryckte i marionettdockan Televinken, det var bara som det såg ut på TV! Den som höll i trådarna var Ola Lundberg, drifttekniker på SVT. Han stod på skrivbordet utanför bild och liksom styrde upp. Lite som Ulf kanske…

Nu återgår vi till vardagen - för en stund.
Det har varit en fantastisk resa, den liknar ingen annan resa jag gjort och I’m loving it! Ett stor tack till Himmelriketredaktionen som gav mig förtroendet! Tack också till alla trevliga människor som bredvilligt delade med sig och gav uppmuntran och beröm!
 
Det krävs mod att våga ge sig ut på campresa med en tant i sin mammas generation. Kollegan Telejohn visste uppenbarligen inte vad han gav sig in på och ska ha stor cred för sitt mod. Tack!
 
Nu ser vi fram emot nästa kvalomgång och förhoppningsvis en ny Camp. Jag är säker på att den blir fantastisk den också. Oavsett vilka som åker och vad de får vara med om kommer det dock inte att kunna mäta sig med det jag fick uppleva. Jag fick nämligen se en spenslig, lågmäld och lugn sextonåring debutera och hålla nollan i en CL kvalmatch. Det kommer aldrig mer att hända! Men om, jag säger OM, det skulle hända lovar jag att ännu en gång stå i mixed zon med ett rosa pass när matchen är slut!
 

Katarina Wittgard2015-07-23 15:22:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF