Camp Duran Duran - Legendarer tycker till om Antonio Durán
Den som kan sin MFF-historia har säkert koll på vem Antonio Durán var. År 1964 värvades spanjoren in från Åtvidaberg för att få slut på guldtorkan i Malmö. Camp Duran Duran kan ses som en hyllning till den katalanske tränaren som frälste MFF. På åtta försök lyckades han bärga totalt fyra SM-guld. Himmelrikets utsända har försökt ta reda på mer kring Durán och den gyllene eran från 60-talet. Detta gjorde vi genom att kontakta ett gäng guldhjältar.
Tillåt oss presentera den legendariska panelen:
Rolf ”Tejpen” Björklund
Kom från Gyllebo på Österlen till Malmö och MFF 1953. Debuterade i A-laget 1960.
Position: Vänsterback
Antal matcher i MFF: 341
SM–guld: 3
Landskamper: 13
Bertil Elmstedt
Kom till MFF redan som pojklagsspelare. Handplockades från en skolturnering som MFF arrangerade.
Position: Forward/mittback
Antal matcher i MFF: 350
SM-guld: 2
Landskamper: 6
Bertil ”Klumpen” Nilsson
Fadern Sven spelade 302 matcher i MFF och var sedan MFF:s förste guldtränare 1944. Debuterade i allsvenskan som 17-åring och i landslaget som 19-åring
Position: Mittfältare/bintjepotatis
Antal matcher i MFF: 342
SM-guld:1
Landskamper: 6
Hur var Antonio Durán som person?
Rolf ”Tejpen” Björklund: Helt underbar. Han visste verkligen hur man skulle tända laget. Dessutom var han oerhört professionell. Tidigare hade det varit lite si och så med den biten.
Bertil Elmstedt: Det är svårt att säga. Han var ju spanjor så vi snackade inte så mycket om det. Han var rätt så bra och bestämd.
Bertil ”Klumpen” Nilsson: Han var en fantastisk människa som krävde mycket av sina adepter och av sig själv.
Man har fått höra att Antonio ställde enormt höga krav på sina spelare. Hur yttrade det sig och hur hanterade ni det?
Rolf ”Tejpen” Björklund: Han avskydde sprit och rökning. Vi hade nio spelare i laget som rökte. Han beordrade oss genast att vi skulle sluta upp, men det hände att vi smygrökte ibland. Dock aldrig innan matcher eller i halvtid.
Bertil Elmstedt: Jaja, det är klart. Han körde hårt ju. Man fick ju springa. Han skickade iväg oss i Pildammarna sedan kom han lunkandes efteråt. Men man får se upp till sin tränare annars så fungerar det inte.
Bertil ”Klumpen” Nilsson: På den tiden fanns där inget elljus på planerna, så vinterträningen fick man bedriva med löpning i Pildammsparken och ner om Gamla IP vid Stadsteatern. I början var Antonio inte orienterad där, men senare hängde han med oss ut och sprang. Han tog lite omvägar ibland, eller genvägar om man säger så, för att hinna med. Han strävade efter att alla skulle vara fysiskt starka och det var vi verkligen på den tiden. Vi hade dock alltid haft den typen av träning i MFF. Men jag minns särskilt att man var oerhört stark konditionsmässigt.
Vilken typ av fotboll ville han att ni skulle spela? Skiljde det sig mycket från hur de andra lagen spelade på den tiden?
Rolf ”Tejpen” Björklund: Inte nämnvärt. Minns inte om han körde någon form av 3-5-2 eller 4-2-4. Dock var han som sagt en jäkel på att tända laget och få alla att jobba för varandra.
Bertil Elmstedt: Nä, jag vet inte, man har ju sitt eget spel. Vi (spelarna) kände varandra sedan pojklagstiden.
Bertil ”Klumpen” Nilsson: Nja, det vet jag inte om det gjorde. Man hade ett femmannamittfält. Jag tog både defensivt och offensivt ansvar på högerkanten. Bosse Larsson var mer på topp medan Lasse Granström låg bakom och fördelade bollar. Sedan var det kombinationsspel. Passningsspel mellan tre man. Mycket jobb med diamanten. Vi var ganska bollskickliga faktiskt.
Vad är ditt bästa respektive sämsta minne från Duráns era?
Rolf ”Tejpen” Björklund: Bästa minnet är helt klart första SM-guldet efter tolv års torka, 1965. Året (Duráns första år som tränare) innan vann Djurgården guldet efter en tveksam straff. Samtidigt förlorade vi stort uppe i Norrköping. Det var nog det sämsta minnet, även om man förlorat mot AIK med 7-1 någon gång tidigare också, haha. Det var ingen höjdare.
Bertil Elmstedt: Det bästa är alltid när det går bra. Guld är alltid bäst. Det sämsta är när man förlorar ett guld. Så är det ju.
Bertil ”Klumpen” Nilsson: Sämsta minnet var när vi torskade mot Norrköping 1964. Djurgården närmade sig oss och sista omgången var helt avgörande. Under alla de tidigare matcherna hade vi släppt in högst två mål i någon match, men just i den sista matchen skulle vi förstärka försvarslinjen. Då släpper vi in tre mål och förlorar med 3-0, vilket innebar att vi tappade guldet med ett mål.
Jag vill inte hänga Durán för det, för det är ju laget som ska göra jobbet på planen, men det var lite märkligt att vi var så rädda för att tappa greppet. Det bästa var året efter när vi gav oss tusan på att det var vår tur. Då tog vi revansch. Det var härligt.
Malmö FF åker inom kort ner till Spanien och ställs mot regerande mästarna Atlético Madrid. Hur slutar matchen?
Rolf ”Tejpen” Björklund: Vi mötte faktiskt Atlético Madrid redan 1966, med Antonio som tränare. Det blev förluster med 0-2 hemma och 3-1 borta. När vi kom in i omklädningsrummet i Madrid hade de ställt fram en 75 cl konjak tilll oss. Det uppskattade vi. Antonio var inte lika glad. Dagens MFF är riktigt spännande att följa. Åge släpper fram ungdomarna och har en förmåga att ändra taktik utan att kvaliteten försämras. Jag tror faktiskt att matchen slutar 1-1.
Bertil Elmstedt: Det är svårt att säga, bollen är rund. Det kan gå hursomhelst. Atlético Madrid ligger också bra till i serien. 0-0 eller 1-1 tror jag på.
Bertil ”Klumpen” Nilsson: Jag tror att det blir en svår uppgift, men kan man upprepa det spelet som man hade mot Juventus så kan man kanske få en poäng med sig. Då gjorde försvarsblocket en hundraprocentig insats. Det blir svårt i alla fall, det är ju världslag vi pratar om. Jag är ingen bra tippare, men jag klämmer till med 2-2. Med hjärtat.
