Camp Eneus: Inför Olympiakos-Malmö FF
Imorgon stundar säsongens sista och avgörande Champions League-match. En vinst mot Olympiakos är allt som står mellan oss och ett Europa League-slutspel.
Imorgon är det dags för den avslutande omgången i den finaste av fina klubblagsturneringar. Vid vinst är MFF vidare till Europa Leagues sextondelsfinaler, medans det vid poängförlust är tack och goodbye. För Olympiakos generar minst en poäng imorgon vidare spel i Europa; vid vinst lever även hoppet av avancemang till CL-åttondel.
Trots skilda förutsättningar där Olympiakos har mer att hoppas på är det som Åge Hareide tydligt deklarerade på kvällens presskonferens: Olympiakos har allt att förlora, vi har precis allt att vinna. Ingen räknade med att vi skulle leva så länge som vi gjort, en vinst imorgon och ett avancemang är inget annat än en monumental succé. Förlust och vi lämnar ändå turneringen som vinnare utifrån på förhand givna förutsättningar. Däri ligger vårt hopp och vår chans.
Många av frågorna på MFF:s presskonferens kretsade kring hur MFF skulle hantera den beryktade (och ökända) stämningen på den högljudda Karaiskakis-stadion. Skulle de himmelsblå orka utstå trycket, undrade man? Markus Rosenberg, som spelat här tillsammans med Werder Bremen under 2007, försäkrade att man snackat om detta inom laget och att de kände sig så redo som möjligt inför utmaningen.
Åge Hareide var inte lika aggressiv med psykningarna mot motståndarlaget som vi tidvis varit vana vid, men tog ändå chansen att skicka några sedvanligt hårda passningar. Utöver att betona vem som gick till match med mest att förlora, passade han även på att meddela att Olympiakos inte vunnit tre raka gruppspelsmatcher sedan säsongen 09/10. Eftersom Olympiakos som bekant redan hemmabesegrat såväl Juventus som Atlético, borde förlusten rimligtvis komma imorgon.
Eftersom statistik ju aldrig kan vridas så att det passar i ett visst sammanhang, måste det ju innebära att vi vinner imorgon. Skönt, då slapp man oroa sig för det.
Skämt åsido, Olympiakos är ruggigt starka på hemmaplan i Europaspelet. Utöver nämnda hemmaviktorior i just det här gruppspelet, har de ytterligare tre raka vinster dessförinnan. Då har det varit Benfica, Anderlecht och Manchester United som behövt återvända hemåt utan poäng.
Samtidigt har vi som bekant inte direkt charmat omvärlden med vårt bortaspel i Europa och förlustraden är alldeles för lång för att man ska känna sig ens tillnärmelsevis övertygad om att det finns en segerchans imorgon.
Så, nu har pessimisten fått nog med utrymme. För varje förlust vi åkt på i Europa i år har vi samtidigt vunnit massor av erfarenhet, vilket på många vis återspeglats i de vidare prestationerna. När invändaren hävdar att förlusterna ändå lagts på hög ska man komma ihåg att motståndarnas kvalitet linjärt gått uppåt. Från Prag till Salzburg vidare till Juventus och slutligen mot Atlético, förra årets finalist. Nu går vi för första gången tillbaka ett steg i motståndarkompetens, vilket förhoppningsvis innebär att vi är mer redo att ta oss ann uppgiften än vi var senast vi mötte ett lag på motsvarande nivå.
Under lägret på Kanarieöarna slipades en uppställning där Markus Halsti kliver ner och ersätter avstängda Erik Johansson, vilket i sin tur innebär att Magnus Eriksson kliver in centralt bredvid Adu, medan Simon Kroon kliver in på högerkanten. Om inget oförutsätt händer lär detta också var de förändringar som som görs, vilket ger oss följande elva:
Olsen,
Tinnerholm, Halsti, Helander, Ricardinho
Kroon, Eriksson, Adu, Forsberg
Kiese Thelin, Rosenberg.
Bänken: Azinovic, Hammar, Konate, Thern, Rakip, Cibicki, Mehmeti
Samtidigt som MFF går till match med i stort sett ordinarie gäng, är situation aningen prekärare för hemmalaget. Jimmy Durmaz är fortsatt skadad vilket även gäller för Luka Milivojevic. Dessutom är både Maniatis och Botía avstängda. Däremot var Giannoulis tillbaka senast och är åter disponibel. Hemmatränare Míchel har ofta överraskat med oväntade laguttagningar, vilket tillsammans med skade- och avstängningsläget gör det problematiskt att försöka spekulera fram en hemmaelva, men såhär ställde laget upp i 4-0-förlusten mot Atlético:
Roberto
Elabdellaoui, Botía, Abidal, Masuaku
N’Dinga, Maniatis, Milivojevic
Afellay, Mitroglou, Dominguez
Notabelt där är att de tidigare nämnda avstängda eller skadade spelare utgår. Det är inte omöjligt att antingen Pajtim Kasami och/eller David Fuster kliver in i indisponibla spelares ställe på mittfältet. Båda två är oerhört skickliga och startar ofta när de tillgängliga. Kasami gjorde ett helt fantastiskt mål för Fulham mot Crystal Palace under förra säsongen. In på Youtube med er!
Olympiakos har enbart lyckats plocka en poäng på de två senaste hemmamatcherna i ligan, vilket tydligt framhölls av de inhemska journalisterna på grekernas presskonferens. Rykten om inbördes stridigheter och växande missnöje oroar också, vilket föranlett spekulationer om att Míchel hänger löst vid en förlust imorgon.
Om lite mer än ett dygn kan vi slutgiltigt summera en säsong som inte liknar någon annan i Malmö FF:s historia. Vi har redan nått alla de mål vi till synes överoptimistiskt satte upp inför säsongstart. Ett avancemang imorgon hade varit det slutliga körsbär som skulle göra den redan körsbärsfyllda gräddskålen fullpyntad.
Vi vet, vi kan.
