Camp Grappa: Någon slags matchrapport

Camp Grappa: Någon slags matchrapport

Så tog det slut. Hela säsongen och Malmös medverkan i Champions League 2021. Nu är det över.

Om ni vill läsa en matchrapport med kronologiska redogörelser för avgörande matchögonblick eller objektiva spelarbetyg, klicka er vänligen vidare någon annanstans. Det blir inget sånt från Camp Grappa ikväll.

Juventus tog en tillräcklig uddamålsseger mot ett sämre lag, det låter knappast unikt. Malmö FF bjöd på motstånd och hade chanser till att få med sig ett bättre resultat mot ett europeiskt storlag. Vet ni vad? Det är inte heller unikt.

Under första halvlek uppträdde Malmös defensiv i princip fläckfritt. De stod rätt, spelarna hjälpte varandra och lät sig inte stressas till misstag. MFF hängde inte alltid med, men man förivrade sig inte och undvek frisparkar och onödiga kort.

I den artonde minuten visade klasskillnaden sig och då stod det 1-0 efter ett utmärkt inlägg och ett utmärkt huvudspel. Lät man det rinna iväg? Nej. Lät man sig luras av att Juventus slog av på takten? Nej. Laget fortsatte att spela behärskat och följde sin plan, tog vara på det bollinnehav som erbjöds och jobbade sig in i matchen.

En tidig skada på Rakip släppte in Sergio Pena i matchen. Ett defensivt avbräck? Inte alls. Hade Johan Dahlin kunnat göra något bättre än Diawara på målet? Det är till att ha orimliga förväntningar. Enda gången det uppstod någon slags oreda i försvaret var i halvlekens slutminut när Nielsen tjongade en boll i magen på Anel och hemmalaget fick en hörna.

Firma Berget och Colak lyckades tillsammans skapa två lägen där Juventus backar och målvakt tvingades till skarpa aktioner efter en dryg halvtimmes spel. Malmö var absolut inte lika bra som sina motståndare, men inte heller ofarliga eller tandlösa.

Jon Dahl Tomasson beskrev på presskonferensen att han var väldigt nöjd med den defensiva insatsen och att han var stolt över sina ”boys”. Spelet med boll var inte lika bra men att det succesivt blev bättre ju längre matchen pågick.

Efter paus trampade Juventus lite hårdare på gaspedalen och Malmö fick problem med att parera med bromsen. Helt frikopplat blev det aldrig, men ytorna växte. Men, vi de tillfällena som de gamla damerna fick öppen gata stod Ismael Diawara där, som om han aldrig hade gjort något annat.

Det är en duktig kille, bra i målet och bra i omklädningsrummet, förkunnade Tomasson inför journalisterna efteråt. Han kom i somras från lilla Degerfors och nu spelar han i Champions League. Han har haft en fantastisk utveckling hos oss.

Malmö redde ut stormen och spelet var stundtals böljande, om än i ett lågt tempo. Colak slet i närkamperna. Birmancevic försökte och försökte och Berget var alltid spelbar. Martin Olsson tog ett stort ansvar i alla riktningar, Anel och Nielsen hjälpte varandra medan Moisander var outstanding, bäst på plan. I en period kring den 80e minuten hade Malmö faktiskt något som liknade ett tryck när man skapade ett par chanser på rad och naglade sig fast på italienarnas planhalva.

Men det slutade 1-0. Rättvist, men också hedrande för det lag som fick så mycket negativ kritik i början av gruppspelet. Man gav sina motståndare en match, trots miljardskillnaderna i förutsättningar och inget annat än äran att spela för.

Jag älskar det här laget.

Framåt Malmö!  





  
 

John Börén2021-12-09 00:30:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF