Camp Lavazza: Presskonferens med Malmö FF
Presskonferens. Ett yttersta bevis på att det finns intresse, saker att berätta och få reda på.
Ändå, ofta så förutsägbart och enkelt. Om vi hade velat så hade vi nog kunnat mörka det hela, ligga kvar på hotellet och kolla på RAI samtidigt som vi hittade på både frågor och svar. Antagligen skulle resultatet bli ganska sanningsenligt, kanske till och med mitt i prick.
Nu är det förstås inte så. Även om ni såklart kommer att misstänka det medan ni läser resten av texten. Men se, hur skulle vi då kunnat ta bilden? Va?
Även om sammankomsten inte bjuder på några överraskningar så är det förstås en angenäm känsla av att traska runt i fotbollens absoluta finrum och sakta inse att det är vårt lag som hart tagit sig dit.
Uppenbarligen är det fler än Camp Lavazza som anser att detta är stort. Stort pressuppbåd. Bank är här. Wegerup är här. Men det är bara en journalist som tilltalar Malmös lagkapten ”Mackan”. Ni får gärna gissa vem.
På podiet: Peter Åhlander, Åge Hareide och Markus Rosenberg. I pressrummet: Fri espresso, torra småkakor och fungerande wi-fi. Det är detta vi kallar Himmelriket.
Frågan om skadeläget avhandlas snabbt. Inga nya sjukdomar eller skavanker, Forsberg och Johansson är spelklara.
Det pratas som vanligt om vikten av disciplin, att jobba hårdare än vanligt och att alla måste prestera sitt yttersta för att ha en chans. Men även om att Juventus spelare också bara har två armar, två ben och har precis inlett sin säsong.
Hareide berättar att han varit i kontakt med Ståle Solbakken och resonerat kring FCKs drabbningar med den gamla damen i fjor. På frågan om hur laget ska utnyttja Vidal och Pirlos frånvaro svarar han Malmö saknar Simon Thern, Ricardinho och Molins. Det går jämnt ut.
Malmös tränare ger återigen ett väldigt lugnt, stabilt och trovärdigt intryck. Han lyckas besvara frågor kring en match som alla egentligen vet har hopplösa odds för det gästande laget. Utan att ursäkta sig eller att bete sig som en hopplös optimist så lyckans han besvara alla frågor med lugn och saklighet.
Inga humörsvängningar, inga flyende metaforer. Bara raka svar på tal, fråga efter fråga. Är han lika förtroendeingivande i ett omklädningsrum så tror jag att många av Malmös unga spelare har en lysande framtid framför sig om de suger in lite av den visdom Åge förmedlar.
Ändå är det killen bredvid som är den store stjärnan. Markus Rosenberg. Hans utstrålning illustrerar precis allt det som Staffan Tapper pratade om efter slutsignalen mot Red Bull Salzburg. Han är inte här för att bli imponerad. Han är inte heller här för att briljera. Han är här för att jobba hårt, oavsett vad hans motståndare heter, tänker eller gör.
Återigen får han frågan om hur stort det här är i jämförelse med tidigare utmaningar i hans karriär. Han vidhåller att det som händer nu, med Malmö FF, är det största. Den utvecklingen, de matcherna och de framgångarna som han upplevt i år, med sin förening, är det främsta hittills. Det går inte att jämföra allting, men han säger sig inte kunna komma på något som slår detta.
Han tror också på den mix som finns i truppen, på blandningen av lugnande rutin och ungdomlig orädsla. Han tror att det är en god förutsättning inför matcher som tisdagens. Han minns själv när han kom ut i Champions League som 23-24-åring och inte tänkte så mycket, utan bara körde. Den inställningen kombinerat med tydlig taktik och uppoffrande arbete kan räcka långt.
Markus fick berättat för sig att Chiellini suttit på Juventus presskonferens tidigare idag och berättat vilka Malmöspelare han kände till. Agon Mehmeti hade nämnts efter tiden i Palermo och så Markus Rosenberg. MFF-kaptenen svarade direkt att de nog hade mötts någon gång, när Rosenberg fått spela någon minut i landslaget.
En typisk Malmö-replik. Inte överlägsen, inte ursäktande och inte heller brydd av något som inte spelar roll.
Kapten Rosenberg ser varken arrogant uttråkad ut eller uppträder spänt sammanbiten. Han är koncentrerad och lägger energi där det krävs. Han vet att det krävs något extra imorgon. Han vet att laget redan producerat något extra i sommarens sex matcher utanför Allsvenskan. Han vet också att han kanske är det där extra som resten av laget behöver.
På frågan om han tar på sig uppdraget att förbereda de yngre och mer orutinerade spelarna svarar han att förstås hjälper till med det han kan. Men samtidigt, förklarar Rosenberg, man kan inte prata om en Champions League-match. Det måste man uppleva.
