Camp Patatas Bravas: Adu om kärlek
Enock Kofi Adu är på gott humör när han träffar Himmelriket inför matchen mot Real Madrid i Champions League.
I Markus Rosenbergs frånvaro är antagligen Enock Kofi Adu den mest självskrivna i Åge Hareides startelva till matchen mot Real Madrid. Himmelriket haffade honom på spelarhotellet.
Men innan jag får några minuter för mig själv med MFF-mittfältaren så springer han fram till Johan Wiland som någon halvtimme tidigare kommit till hotellet. Målvakten som inte var med i Marbella, och först nu fått klartecken att komma till Madrid och möjligtvis/troligtvis stå i kvällens match. Adu ger Wiland en jättekram och skrattar så att det hörs över hela nedervåningen. Glädjen är ömsesidig.
Jag ställer dagens dummaste fråga någon halvminut senare när jag undrar om han är glad att se Johan Wiland. Adu flinar, med hörlurarna runt halsen och en väska i handen, och säger: Jag älskar den mannen. Och så skrattar han igen.
Sista matchen för säsongen väntar.
– Precis. Och det är en viktig match för oss. Vi vet att vi måste ta en poäng och förhoppningsvis räcker det om Paris gör sitt.
För 10 år sen, kunde du tro att du skulle stå här i lobbyn till ett lyxhotell och snart möta Real Madrid i Champions League?
– Ha ha, det är det bästa med fotbollen; du vet aldrig vad som väntar i framtiden. Allt handlar om att jobba hårt, drömma vidare och förlita sig på Guds välvilja.
För 10 år sen, om någon hade sagt till mig som supporter att jag skulle stå här och intervjua en spelare i Malmö FF som skulle möta Real Madrid i Champions League och fråga hur vi ska ta poäng mot dem, så hade jag trott att den personen drev med mig. Adu lägger av ännu ett skratt.
– Jag förstår vad du menar, säger han efter en stund. Vi är uppe på en nivå nu som många inte trodde att vi skulle klara av. Men vi har visat att vi hör hemma här. Vi är här för andra året i rad och vi har vunnit matcher i gruppspelet. Fast visst, det är fantastiskt. Det är detta alla drömmer om som spelar fotboll. Och här är jag. Och du (skratt).
Du har gjort några enastående matcher den här hösten. Har du någonsin varit bättre?
– Alltså, jag tror… Det är som du säger, vi har gjort det bra och…
Jag pratar om dig nu. Du behöver inte vara så blygsam, Enock.
– Jo, men jag är inte ensam på planen. Vi är många som hjälps åt för att hjälpa laget. Så det är svårt för mig att stå här och lyfta fram mig själv. Emellertid har jag varit med i Champions tidigare, innan MFF var jag ute med Nordsjälland så jag har förvisso en del erfarenhet. Jag har mött många av toppspelarna tidigare, och för varje sådan match drar du lärdomar. Det går inte att prata om eller berätta om hur det är i sådana här matcher, du måste spela dem. Och spela dem hela tiden. Det är så du utvecklas som spelare.
Är det därför som du verkar vara som allra bäst när motståndet heter Shakhtar, Paris och Madrid? Jag tycker personligen att du är en av få MFF-spelare som konsekvent hållit hög klass i alla matcher i Champions League.
– Det är som jag sa tidigare, du måste hela tiden arbeta hårt. Du får ingenting gratis i matcher som dessa, så du måste hålla fokus uppe och hela tiden vara koncentrerad. För det går så mycket fortare än i Allsvenskan, och kvaliteten är så mycket högre.
Framöver då? Jag antar att ditt spel har väckt en del uppmärksamhet och att din agent får samtal från en del klubbar utanför Sverige.
– Eh… Jag vet inte. Min agent får ta hand om allt sådant, och jag spelar fotboll.
Men du vet, vi supportrar vill att du stannar i Malmö.
– Ha ha, säger du det?
Du vet väl att du är populär?
– Jo, kanske det. Vad ska jag säga, det är… ömsesidigt. Jag känner att ni gillar mig och det jag kan säga är att jag älskar att spela inför er, klubbens supportrar.
Så du älskar inte bara Johan Wiland?
– Ha ha, så är det. Det låter kanske som något man bara säger för att ställa sig in, men jag menar det verkligen: Vi har fantastiska supportrar. Verkligen helt underbara. I love you!
