Camp Strukle: Inför Dinamo - MFF
Då är det alltså snart dags: Klockan 20.45 ikväll är det avspark på Maksimir Stadion i Zagreb.
Det pratas mycket om matchens betydelse att det nästan blir jobbigt. MFF i Champions League är såklart framförallt en dröm och förhoppning för ljusblå själar, men nånstans är det också hela fotbollssveriges angelägenhet.
Men så skönt då att spelare och ledare verkar snarare stärkta av det hela. De ser inte ut att bågna under trycket.
Det finns så många tecken som talar för oss: en halvdan allsvensk säsong (så här långt) som gör att vi kan sätta fullt fokus på det här. Känslan av att laget är på uppgång. Och att vi höjer oss mot bättre motstånd. Kanske låter jag mig förföras av det fina kroatiska vädret, av att laget så uppenbart gillar att vara här i playoff, av att så många bara pratar möjligheter. Jag är inte van vid att fyllas av optimism.
Det enorma publiktrycket i Zagreb har det också pratats om. Vi får kanske känna på det ikväll, men efter att varit inne på Maksimir är jag inte så övertygad. Det må bli fullt, men någon gryta är det icke. De första bänkraderna börjar högt ovanför plan. Alla åskådare sitter långt från händelsernas centrum. Dessutom kommer publiken oundvikligen att bestå av en hel del människor som inte går och ser Dinamos matcher "till vardags". På sina senaste hemmamatcher i ligan hade Dinamo 1600 respektive 1300 åskådare.
Fast hursomhelst, tryck eller inte, det är inte publiken som kommer att avgöra matchen. För hur vi än vänder och vrider på det är det ingen tvekan om att Dinamo är ett riktigt bra lag. Rutin och talang parat med en del sydamerikansk spetskompetens i mittfältsbrassen Sammir och den argentinske vänsterspringaren Ibanez.
Jerko Leko, mittfältare med 59 landskamper för Kroatien och två inhopp i VM 2006, säger på kroaternas hemsida att han tror på laget och att de har en 'great chance'. Det har de, men kanske känner de också av en inte alldeles positiv press - de har misslyckats ta sig till Champions League-gruppspelet fem år i rad. Oftast mot riktigt starkt motstånd - Arsenal och Werder Bremen, till exempel - men ifjol åkte de ut mot Sherif Tiraspol från Moldavien. På straffar, i tredje kvalomgången. Inte heller Tiraspol tog sig till gruppspelet, i playoff blev de sedan tämligen enkelt avfärdade av Behrang Safaris Basel.
Ett revanschsuget, garanterat bollförande och spelskickligt, motstånd ställs vi alltså mot. Först idag, och sen om sex dagar hemma i Malmö. Och det är ju också en ljuspunkt - det finns faktiskt chans att reparera eventuella misstag i nästa vecka. I alla fall så länge de är små.
Första akten kan börja.
