Camp Tropicana-bloggen: Mot Sverige
Camp Tropicana vrider ur badbrallorna, viker ihop drinkparaplyerna och smörjer in sig med After Sun Moisturizing Lotion en sista gång. Nu åker vi hem.
Bradenton 9/2 lokal tid: Mot Sverige
Då återstår ingenting annat än att trycka ner alla outlet-inköpen och exklusiva ölflaskor i våra respektive resväskor - och åka hem.
Vi kan såklart inte nog tacka Malmö FF:s spelare och stab, som så fantastiskt generöst bjuder på sin tid och sig själva. Är det så att vi i våra bilder och texter emellanåt framstår som alltför reservationslöst beundrande, ja, då är det för att det är precis så det känns. Stämningen här har varit alltför harmonisk för att det ska ha varit möjligt att bli annat än förförd, bedårad, eller rentutav swept away. Som de ju säger här borta.
Camp Tropicana säger hej då och tackar för visat intresse.
Bradenton 8/2 12.30 lokal tid: Henrys tröja
Vem lyckades egentligen lägga beslag på Thierry Henrys tröja efter matchen mot New York Red Bulls igår? Simon Thern hjälpte oss med svaret idag. Och dessbättre hamnade New Yorkarnas nummer 14 hos en person som verkligen gjort sig förtjänt av den: Kenneth Folkesson.
Ett annat tröjmysterium var det att Matias Concha spelade med nummer 3 igår istället för sin ordinarie 2:a. Svaret här är, efter vad Camp Tropicana erfar, att nummer 2-tröjorna på något sätt försvunnit ur packningen under resan. Givetvis låg utespelartröjorna packade i god nummerordning - nummer 2 överst, således - så en kvalificerad gissning är att någon öppnat väskan och snott de översta. Om det är så det har gått till, så får man i alla fall önska att tröjorna hamnat hos någon som förstår deras sanna värde.
7/2 22.30 lokal tid: Jamen panelen då?
Här en bit jobbig information för alla er som brukar skriva ut fredagspanelen, hålslå och sätta in i en samlarpärm: era cirklar kommer att rubbas. Det kommer inte upp någon Florida-panel vid lunchtid idag fredag. Däremot siktar vi på att ha den uppe nån gång på fredag kväll.
Annat värt att berätta, så här en matchdag? Igår åt vi mexikanskt. Vi trodde givetvis att vår servitör var från samma land som den mat han dukade fram - iklädd sån där gördel och med små glittrande grejer längs de svarta byxbenen - men han visade sig vara rumän. När han fick höra om vårt ärende visade han stolt upp sin mobiltelefon, där Steaua Bukarests klubbemblem prydde skärmen. Vi pratade om europacupsegern 1986 och han fick nåt glansigt i blicken.
Och på baren Growlers ikväll kom faktiskt den vältalige bartendern in på politik. "Generally speaking, I think right-wing people are more attracted to the concept of bumper stickers", sa han.
Med det säger vi godnatt. Eller godmorgon.
Bradenton 6/2 15.00 lokal tid: Post shopping anxiety
Det är en dag av självrannsakan. Igår efter träningen körde vi nämligen ut till det stora outlet-område som ligger nån mil härifrån.
Jag tillhör den generation män som förväntas komma hem från semestrar och grymta fram saker som ”… och medan familjen gick och shoppade, satte jag mig och tog en pilsner, hö hö!”. Och visst, egentligen är det ju inte roligt att handla. Inte alls; inte på något sätt. Men efter en viss inledande obehagskänsla där ute bland butikerna kom nåt annat över mig. Jag nöp i plagg, gick ut och in i affärer som vore det den naturligaste sak i världen, jag provade, speglade mig, vred mig där i provrummet, och tänkte ”men Guuud alltså vad jag ser tjock ut i den här”. Normalt sett hukar jag mig för expediters överlägsna och dömande blickar, men nu pratade jag glatt med dem och gav långa skämtsamma svar när de hasplade ur sig haranger om att jag borde gå med i deras Exclusive Gold Loyalty Discount VIP Card Clubs.
Och sen, efter några timmar av detta, vandrade jag med shoppingkassarna gungande från underarmarna och Carrie Bradshaw-stuns i stegen tillbaks till hyr-Kian.
Märk väl: Jag. Inte vi. Ingen skugga över Peter här. Han hanterade shoppingupplevelsen med betydligt mer värdighet. Det är en klen tröst att det mesta som inköptes är grejer till familjen därhemma. Det är inte vad som köptes, det är mitt uppförande som väcker denna bakrusliknande ångest. Så nu sitter jag här. Med en tappad självkontroll. Övershoppad, förköpt. Skäms för att jag förlorat mig själv.
Och känner att nej, shopping är inte lycka. Efter shoppingen svider självföraktet likt salt i skärsår.
Återstår gör dessutom frågan hur jag ska få plats med all denna skit i resväskan.
Bradenton 6/2 08:50 lokal tid: My name is Gary
En dryg timme kvar innan dagens träning, den sista innan matchen mot Red Bull NY. Vi har fått i oss lite frukost och noterade ett litet skinande föremål på Mr Patels skjorta. Det var en namnskylt. På denna stod det kort och gott "Gary". Säga vad man vill om Mr Patel men han ser inte ut som en Gary. Vi antog att han gjort som man gör på indiska callcenters och skaffat sig ett västerländskt namn. På vägen ut kikade vi på väggen bakom den lilla receptionsdisken. Där fanns ett diplom utställt till Mr Patel. Där stod också förnamnet. Det var utsällt till "Mr Girith Patel".
Väderrapporten säger att det är 14 grader just nu och skall bli 26 under dagen. En liten risk för regn under förmiddagen.
Bradenton 4/2 22:00 lokal tid: Ni - journalister?
Efter gårdagens 60 mil på vägarna och all spänning så har måndagen varit ganska händelsefattig. Vi har befunnit oss på motellet och på träningsplanen och däremellan. Man har skärpt upp säkerheten på anläggningen och det finns en liten hytt och ett litet gupp i vägen precis innan träningsanläggningen. Fram till och med i lördags morse så har vi rullat fram, gett tummen upp till vakten eller sagt de magiska orden Malmö FF och fått rulla in. Så i lördags så får Per Ågren ett samtal på träningsplanet. Det gällde inte ett kontrakt med Rantie eller något liknande. Istället så hade Sydsvenskan fastnat hos vakten. Tydligen behövdes det en grön pappersbit i backspegeln för att få åka in. Efter träningen funderade vi på om vi skulle prata med vakten om att få ett eller om vi skulle fortsätta med "tummen upp". Vi fastnade för alternativ ett. Vakten undrade då vad vårt ärende till planen var. Vi är journalister svarade vi. Journalister, undrade han? Ja, journalister sa vi. På väg för att hämta den gröna lappen vänder han sig om igen och säger: Verkligen? Journalister? Vi vet inte vad som var så otroligt med detta, men i detta läge pekade jag på min kamera i baksätet och han gick motvilligt med på att vi nog var journalister. Så nu har vi en grön lapp.
Bradenton 3/2 23:20 lokal tid: Gator Aid
Vi överlevde dagen, om än knappt. Jakten på pytonorm hade blåsts av i månadsskiftet. Så det blev inget med det. Men alla alligatorer som hittades och undersöktes på nära håll tog längre tid än beräknat och vi kom hem först till att visslan ljöd för Super Bowl. Detta gör att den spektakulära "Söndagen i bilder" blir försenad och dyker upp först framåt kvällen den 4:e, svensk tid. Som en liten kompensation så är här en bild av en kille som låg och solade 30 cm från grusvägen vi körde på.
Bradenton 2/2 21:30 lokal tid: Super Bowl ju
Det var en kort träning idag. Efter en snabb resa utan stopp till motellet så satte arbetet igång. Vi blev färdiga vid 14-tiden och tog Kian ner till stranden Siesta Beach. 21 grader och strålande sol men lite kyligt i vinden. Då vattnet bara höll 18 grader så var Himmelrikets vikingar i stort sett ensamma i böljorna. Hip-hopen dånade över stranden från förfestande studenters anläggningar.
Just nu tar vi det mycket lugnt och laddar inför morgondagen. Vi tänker oss att åka ner till Big Cypress som ligger precis norr om mer kända Everglades. Där räknar vi med att träffa på en hel del vilda alligatorer. Resan har även ett annat syfte. Redaktör Ulf har precis sagt till oss att vi får finansiera lägret själva eftersom vi inte levererat några fårbilder. Då vi hört att det finns burmesiska pytonormar i Big Cypress och att Florida betalar upp till $1000 för en död sådan så känner vi oss tvingade att ge oss ut på jakt.
Överlever vi alligatorer, pytonormar och andra djur så beger vi oss ut och kollar på Super Bowl. Inget är bokat med tanke på den osäkra situationen.
MFF då? Laget är träningsledigt i morgon och spelarna sprids för vinden. Vissa av spelarna har börjat ledigheten redan ikväll genom att gå och se Tampa Bay - NY Rangers. På måndag börjar arbetsveckan igen, för både dem och oss.
Bradenton 1/2 21:00 lokal tid: Dog day
Matchdagen lider mot sitt slut. Vi smälter middagen. Gnocchi i tomatsås. Det intogs på pasta/pizza-restaurang nere i Bradentons lilla centrum, och den glada servitrisen översköljde oss med ord på det där vänliga sättet amerikanerna är så duktiga på. Vi svarade enstavigt. Kallprat är en svår konst, det är bara att konstatera. Efteråt avrundade vi med en öl (Peter valde i vanlig ordning en sån där exklusiv sort med minst fyra ord i namnet) på Lost Kangaroo. Där var det Dog Day. Det innebar att folk var välkomna att ta med sina hundar in. Möjligt att detta är en bra idé ... men jag förstår den inte. Inte läge att raljera om hundar kanske - ni är många därute som älskar dem - men för att vara ett djur som sägs ha så högt utvecklade sinnen tycks de ha sällsamt usel koll på sin omgivning. Svansar som viftar omkull glas, fastbunda koppel som välter pallar, plötsliga skällorgier utan synbar anledning ... och allt som händer verkar liksom komma som en fullständig överraskning för dem. Dessutom: från hundarnas eget perspektiv, är en bar med cigarrök och hårdrock på hög volym verkligen en trevlig miljö?
Och om jag nu gnäller, varför struntade jag inte bara i att gå dit? Nä. Just det. Så slutklagat. Men i alla fall, än bisarrare var att en kille valde att stiga in i lokalen, mitt bland alla fågelhundar och pitbulls, med en arapapegoja på armen.
MFF-träningen imorgon blir förmodligen lätt. Får försöka kolla då hur det är med Pawel Cibicki (ut med stödkrage runt nacken idag) och Simon Thern (känning i vaden). Det blir sista dagen på lägret för Amin och Filip Helander. De flyger iväg till U21-landskamp på söndag.
Dagens lilla missöde är orsakat av den förrädiska solen. Den gömde sig illslugt bakom en halvkylig vind. Solbränt ansikte råder. Och då pratar vi inte solkysst seglarkille. Snarare pionröd kontorsråtta. En perfekt kulör för den som har skammen som sin ständige följeslagare.
Väl mött igen lördag kväll svensk tid.
Bradenton 1/2 07:30 lokal tid: Snart match
Just uppstigna ser vi fram emot lägrets första match. Någon form av direktrapportering därifrån har vi tänkt oss. Exakt hur - tja, vi har valt det angreppssätt som så ofta är överlägset rigorös planering: vi får helt enkelt se lite. Tekniken nere vid planen kan såklart ställa till det för oss. Samtidigt har Martin Östling från mff.se planer på att streama, och Sydsvenskan kommer att Cover-It-Live-rapportera. Fungerar dessa båda hemlänkar som de ska tänker vi eventuellt försöka komplettera på ett lite annat vis än 'vanlig' direktrapportering. Längre inlägg med längre mellanrum till exempel. Förhoppningsvis kan vi få lite spelarcitat i paus också. Men som sagt: vi får se.
Thierry Henry tränade på planen bredvid igår. Värt att notera, liksom.
Även om vi börjar komma över vår jetlag vaknar vi fortfarande lite tidigt. Inget fel i det. Men igår var det lite svårt att somna, eftersom det genom mr Patels flortunna väggar från rummet bredvid väsnades på det där sättet som gör att man lite förläget känner sig som en tjuvlyssnare.
Bradenton 30/1 16:50 lokal tid: Den försvunna väskan
Vi vaknade långt innan solen gick upp och väntade in motelfrukosten. Inte mycket hade ändrats sedan förra året. Samma grape jelly och samma styroformplasttallrikar. Dock stod mjölken i en ny kyl och det fanns små våfflor man kunde värma i brödrosten för att sedan täcka med sirap. Traditionalister som vi är så skippade vi givetvis detta påfund. Stärkt av frukosten ringer fotograf Lind upp Air Canadas avdelning för försenat bagage. Det visar sig att denna funktion har utlockaliserats till Indien. Det 20 minuter långa samtal som följer hade man kunnat göra sitcom av. Missförstånden i samtalen stod som spön i backen. Tänk att Döbeln vid Jutas är totalt okänd i Indien. Kulturskymning. Sen bar det av till träningen. IMG:s anläggning bara växer och växer. Planerna inkluderar en stadion med plats för 5-10.000 åskådare. Men idag fanns det inga läktare eller annat som kunde dämpa en styv kuling i planernas längdriktning. Men med tanke på de dryga 25 plusgraderna så frös ingen. Allra minst fotograf Lind.
Efter träningen inhandlades svalare plagg för de $50 som Air Canada har utlovat i utbyte mot 15-talet olika dokument som skall skickas till England.
Just nu hålls tummar för att flyget som landar om 30 minuter skall innehålla en viss väska.
Bradenton 29/1 19.00 lokal tid: Fun and sunshine - there's enough for everyone
"Hey, you're back!" Så hälsade Mr Patel, världens bästa motellvärd, oss välkomna till Bradenton. Ni som kommer ihåg rapporterna från förra årets läger minns att atmosfären inledningsvis var något laddad kring mr Patel. Men allt löste sig till det bästa, och idag var det fantastiskt att återigen få trycka hans hand och se in i hans genomvänliga ögon.
Men annars, det viktigaste först: Laget tränar klockan 10.00, vilket innebär 16.00 svensk tid, imorgon onsdag. Vi återkommer med träningsrapporter och annat framåt onsdagskvällen.
Vidare kan man väl säga att den här "bloggen" (som ju egentligen inte är en blogg i begreppets renaste form) huvudsakligen kommer att behandla sånt som är lite längre från fotbollen. Intervjuer och rapporter kommer i separata artiklar. Här blir det mest trams. Vad vi gör, vart vi går, vad vi ser och vad vi äter. Blir vi dåliga i magen kanske vi skriver några rader om det.
Camp Tropicana heter alltså det här lägret, ett namn Himmelrikets läsare valde. Så här i de sociala mediernas tidevarv ett riktigt praktexempel på användarengagemang, med andra ord. Ändock skulle vi nog vilja säga att vi inte är helt bekväma med detta flotta namn ... för det första känns det inte riktigt som om det speglar den verklighet som just nu råder i vårt motellrum. Och för det andra låter det som en Wham-låt. Som om vi skulle svischa ner till träningarna somrigt linneklädda, med cabrioletens läderklädsel smekande våra stussar och vinden rufsande våra fluffiga hår; som om vi skulle göra intervjuer vid poolkanten, med George Michaelskt Piz Buin-glänsande överkroppar.
Så kommer det inte att bli. Vi hade misslyckats på alla punkter.
Apropå misslyckande är Peter just nu av med sin väska. Den är kvar i Frankfurt tydligen. Så imorgon blir det jeans, långärmad tröja och lånestrumpor för honom i den 28-gradiga värmen. Annars var resan lång. På sista sträckan, den ner till Florida, var medelåldern på planet precis så hög som man fördomsfullt skulle kunnat tänka sig. Ett helt plan fullt av Jerry Seinfeld-föräldrar. Som, när de stånkande föll ner i sitt flygplanssäte, sa saker som "I don't know if these seats are getting smaller, or if it's me getting bigger!". Haw haw chuckle chuckle.
Det var hur trevligt som helst, och jag önskar vi kunnat stanna längre.
Malmö 28/1 21.00: Då åker vi
Snart landar laget på flygplatsen i Orlando för en bussresa på lite drygt två timmars till IMG-anläggningen i Bradenton. I morgon är det ingen fotbollsträning. Laget tar en gemensam promenad på förmiddagen och styrketränar på eftermiddagen.
Himmelrikets utsända sätter väckarklockan på en tid innan 05.00 och åker till Kastrup. Via Frankfurt och Toronto är vi förhoppningsvis framme i Sarasota klockan 18 lokal tid.
Första träningen är den 30/1 kl 10.00 lokal tid. Då är vi där, jetlaggade men glada, iklädda shorts och t-shirt.
