Camp Tropicana: Matias Concha - ”Jag trivs med att ta ansvar”
Matias Concha kom mitt i förra säsongen, men matchades sparsamt under hösten. I år pekar mycket på att det blir betydligt mer speltid.
Han var inte riktigt i matchform när han anlände, sades och skrevs det. Han gjorde ändå en finfin insats i träningsmatchen mot Lazio. I allsvenskan fick han emellertid nöja sig med ett par inhopp. I år ser det annorlunda ut. Att satsa på att det blir Matias Concha som besätter högerbacksplatsen både vid cup- och allsvenska premiären, det är inte en särskilt djärv gissning.
------
Du kom mitt i säsongen ifjol. Att nu vara med på hela försäsongen, vad är dina tankar kring det?
- Det är såklart alltid enklare att vara med och komma in i det från början, och vara med i träningsmatcher och uppbyggnad. Det är en positiv känsla, det kan bara bli bättre nu när jag får tid att bygga upp mig. Jag får träna på med laget och lära känna alla.
Jag läste en intervju i Offside där du bland annat pratade om att du har ganska lätt för att anpassa dig. Så hur ser du på din roll här?
- Det är klart, som äldst i laget får man ta ett visst ansvar. Så är det ju. Och det är inga problem för mig. Jag trivs med att ta ansvar. Och som sagt, är det den rollen som passar mig, då får jag ta den. I andra föreningar kanske du hittar en annan roll som passar bättre. Du får hitta ditt område, det du är bra på och där du behövs.
Apropå äldst i laget och rutin: vad ser du som den stora konkreta vinsten av rutin?
- Det kanske är i olika lägen i en match, till exempel. Man blir tillbakapressad, men att man då inte hänger med huvudet utan bara fortsätter att mala på. Det är lätt hänt att man som yngre spelare kanske hänger lite med huvudet … men det kan vara olika saker, olika moment, när man ska välja att hålla i bollen eller inte, när man ska lugna ner det eller inte lugna ner det.
För du hörs mycket på planen.
- Ja, men det är också ett moment. Att styra. Att prata mycket. Det är otroligt viktigt att man kommunicerar på planen och jag har alltid varit en person som pratar för mig. Jag trivs med det.
Din skada, om jag kan fråga om den … är det någon gång du känner av den?
- Ja, jag känner väl av att de här riktiga spetsegenskaperna jag hade förut … det är klart att de liksom har fått sig en törn.'
Snabbheten?
- Ja, lite så. Några procent har jag väl tappat i det mesta, när jag varit borta så himla länge från fotbollen. Plus ålder på det. Så det känns ibland, det är lite ömt ibland, men jag är glad att jag kan spela fotboll igen. Det är huvudsaken.
Det fruktansvärda YouTube-klippet på detta … händer det att du ser det?
- Nja, det var väl nån gång i början. Men jag försöker att inte titta på det. Det räcker att jag var på plats … det är inget trevligt minne.
Och du försökte följa upp skadan på ett lite ovanligt sätt, genom att driva en rättslig process?
- Ja, det är klart. Det var värt att ta chansen. Jag kunde dragit det ännu längre, men valde att inte göra det. När det inte gick vägen först hade jag chans att ta det till en högre instans, men sen orkade jag inte. Det tog för mycket energi från mig. Så vi lät det vara där.
Helt annan sak: jag minns din frispark mot Gunnilse 2000, som var otroligt nära att sitta. Så ett bra skott – hur har vi det med det nu?
- Ja, hur har vi det med det nu (skratt)? Nja … jag har väl ett hyfsat skott fortfarande. Kanske inte lika vasst som förut, men ett hyfsat tillslag än.
Du får göra om den varianten* alltså.
- Ja, det är en bra variant! Men det finns säkert andra som är mer sugna på att slå frisparkarna.
------
* Fotnot: varianten bestod i kort petning till höger (vilket var den mest överraskande riktningen), Concha vände om och sköt med kort ansats ett pressat skott mot närmsta krysset. Den gången klarade målvakten. Med nöd och näppe, ska det tilläggas.
