Det går att dra många klyschor kring kvällens cupmatch mellan IFK Norrköping och Carlstad United. "Motivation slår klass", "Underskattning", "Bollen är rund", "Andreas Hadenius frisyr ser ut som en tvättsvamp".
 

Alla är sanna - dock med modifikation. Hadenius lockar är mer klass än motivation. Det går inte att underskatta, även om de är ganska runda till formen.

Nyckeln till seger för Kamraterna i kvällens match låg i rörelse och passningstempo. Under första 45 minuterna lyckades man inte med något av det. De vitklädda gästerna höll förvisso i bollen på ett alldeles ypperligt sätt, men skapade så gott som noll och ingenting i matchupptakten. Hemmalagets taktik må förvisso ha förefallit enkel; kryp hem med 11 man och slå långt på kanterna bakom ytterbackarna. Men den var inte desto mindre effektiv.

Det tog tio minuter, sen hade gästernas pigge skyttekung Govand Haidar tagit sig förbi Linus Wahlqvist och Edward Skagestad och skapat en hörna, via tävlingsdebuterande Marcus Sahlmans händer. När Sahlman på inlägget hängde tvätt, ordnades ännu en hörna och på den skallade Björn Lindfors skrämmande omarkerad in hemmaledningen, 10 minuter spelade.

Det såg minst sagt stelt ut från IFK Norrköpings sida. Gång på gång anföll man på sin vänsterkant, men varken Christopher Telo eller Nikola Tkalcic tog sig igenom Uniteds försvar. Direkt efter ledningsmålet var det dock ett smärre  under att Christoffer Nyman inte lyckades kvittera. En långboll skarvades ner av Emir Kujovic, Totte fann sig ensam med målvakten från 7 meters håll, men misslyckades med att göra mål. En smärre bedrift i det läget.

Det var faktiskt närmare 2-0 till hemmalaget, än en kvittering före paus, men när domaren blåste igång sista 45 hade de allsvenska gästerna tagit på sig blåstället. Inbytte Arnor Traustasson sög upp en förlupen boll två minuter in i halvleken och klämde till direkt. Kvitteringen satt distinkt bakom duktige hemmamålvakten Mathias Karlsson.

Efter det var det bara ett lag på planen. Carlstad United sprang sig tröttare och tröttare i jakten på bollen och klassen började så sakteliga köra över motivationen. Men avgörandet dröjde och med kvarten kvar kändes det som "Ännu en av dessa kvällar", när Emir Kujovic petade bollen förbi målvakten - och träffade stolpen. Kujovic fortsatte fram för att peta in returen, men bollen fortsatte längs mållinjen - och prickade andra stolpen, innan målvakten hann upp bollen och petade ut den till hörna.

Ett osannolikt läge.

Då ska vi komma ihåg att "Totte" Nyman bränt ytterligare ett friläge och att Kamraterna vaskat fram sammanlagt ett tiotal målchanser.

Det avgörande 2-1-målet tilldelades Rawez Lawan, men var nog snarare ett självmål. Lawan sköt ett placerat halvvolleyskott från straffområdeslinjen som styrdes in i klungan framför mål, där Kujovic fightades med en hemmaförsvarare.

Med ledningen i benen kunde så IFK Norrköping segla mot en trygg seger. Christoffer Nyman kunde alldeles före full tid trycka in 3-1-målet på volley, efter fint inspel från Rawez Lawan.

På tilläggstid visades hemmalagets Tobias Johansson ut, sedan han ute vid vänstra hörnflaggan dragit ner en frisprintande Traustasson. Hårt dömt, för att inte säga rent felaktigt.

Till slut, en trygg seger för IFK Norrköping, mot ett Carlstad United som ska ha all heder för sin insats.

Ibland kan motivation slå klass.

Dock inte denna kväll.