Cepelinasbloggen: Jonnie vad gör du? UPPDATERAD!
Här kan ni få snabb information om vad Himmelrikets utsända har för sig under Vilniusvistelsen.
Tisdag 14.20
Senaste nytt! Fedel har åter siktats i sällskap med läkare och naprapat. Rör sig oavbrutet mellan måltiderna för att inte stelna till. Oroar sig dock inte för att behöva göra några inhopp,
- Nej det är ingen risk, men man äter ju hela tiden så man måste hålla igång.
Tisdag 12.50
I vimlet i gamla stan fick jag vittring på ännu ett byte, Jonnie Fedel, MFF’s egen rekordmålvakt som blivit utsläppt från hotellet med kravet att av säkerhetsskäl ha sällskap av både naprapat Wilner Registre och lagläkare Pär Herbertsson. För att det inte skulle råda tvivel om vem som var vem i trion pushade Herbertsson fram Fedel och förtydligade; ”Det är hans om är spelaren”.
Tisdag 10.00
Matchdag. Det börjar kännas nu. Ska MFF få hål på den litauiska muren? Finns det risk för ett skott, ett mål för… Zalgiris? Eller ska Zlatan bli straffhjälte mitt under Wiland-gate?
Frågorna är många. Om sådär tretton timmar har vi svaren.
De tillresta Malmöfansen har tilldelats en något annorlunda placering på läktaren. Nämligen strax bakom hemmalagets avbytarbänk. Ett minst sagt spännande val. Där är stolarna tyvärr ”bara” gröna och inte lika grälla som på de mer rastafärgade sektionerna. Vågar man önska ramsan: "Hoppa så att båset gungar, hej-hej?
Förmiddagsvädret i Vilnius är mulet men uppehåll. Solen förväntas titta fram efter lunch. I så fall kommer Rådhustorget att färgas himmelsblått under eftermiddagen. Cepelinas kommer förstås vara där och förmedla bilder och intervjuer till er stackare som sitter hemma.
Katarina har lämnat lobbyn för att jaga tanter. Eller om hon själv skulle låta sig jagas… Det var lite oklart. Jag ger mig strax iväg för att införskaffa mig en ny identitet, efter att ha nämnt mittbacken Martin Bengtsson i morgonens inför-rapport.
Allt som det ska då, hörs av!
Tisdag 00.45
Äntligen!
Efter ett dygn i Vilnius har vi nu avnjutit ett urval av inhemska specialiteter. I första hand Cepelinas förstås!
Cepelinas kallas så eftersom deras form påminner om zeppelinare, och hade det varit fredag hade veckans låt naturligtvis blivit något med Led Zeppelin.
På rekommendation från en infödd vilniusbo vid namn Asta tog vi oss till de ruffigare delarna av staden. Vilnius är en stad av kontraster och de kvarter vi kom till hade inga som helst likheter med turiststråken. Längs gropiga trottoarer snubblade vi oss fram mellan förfallna hus och nådde till sist vårt mål; restaurang Senoji Trobele. Namnet betyder den gamla stugan, eller nåt ditåt.
Stället var helt osannolikt med tanke på omgivningarna. Som en oas i öknen, fast i form av ett lågt trähus med några rustika bord inomhus. Vinrankor täckte hela uteserveringen och dolde de förfallna betongfasaderna runtomkring. Det var nästan fullt vid alla bord, vi var de enda turisterna.
Enligt rekommendationen är det tre rätter som är måsten i Litauen, cepelinas, kall rödbetssoppa och en slags sallad med majonnäs. Vi beställde alla tre.
Soppan var fantastiskt vacker och smakade himmelskt gott. Tror jag. Vi hade inte ätit på väldigt många timmar så det kan ha påverkat omdömet.
Efter en längre väntan kom sedan höjdpunkten, de berömda Litauiska kroppkakorna, cepelinas. De var inte vackra. Det var vi överens om. Smakmässigt… jag var mer än tveksam. John däremot högg in med god aptit, fick faktiskt även det mesta av min portion. Alla vet ju att unga män behöver mycket mat.
Till denna måltid serverades hembryggt mörkt öl, ganska sött med en antydan av smaken av mjuk pepparkaka. Typ. Jag är nu en gång för alla ingen ölkännare, John får fortsätta på den tråden, han har mycket bättre koll.
Nu förbereder vi morgondagen som kommer att innehålla ett urval av intervjuer och annat smått och gott i väntan på samling på Rådhustorget och match.
Hörs!
/K
Måndag 19.40
Lobbylivet går vidare. Med billig bar och bossanovacovers på Billie Jean, Sweet child o mine och Pokerface. Som det ska vara.
Camp Cepelinas har repat sig. Vi närvarade vid presskonferensen med stilren närvaro och finess. Snodde med oss två flaskor vatten och hann ladda mobilerna säkert 17 %. En mer utförlig sammanfattning kommer senare under kvällen.
Malmöiterna har börjat droppa in. Efter att ha sett arenan tror vi nog att 250 personer kommer att räcka till att fullfölja projekt Blått Baltikum.
Bjussar på en bild som var den stora snackisen bland journalisterna.
Roligast från den femton minuter öppna träningen? När Agon förlorade kvadratövningen, och bestraffades med kollektiv näsknäppning. När det var Lewickis tur att dela ut sin fysiska reprimand vrålade Mehmeti: - Nej, du får inte ta sats!
Ni följer väl oss på Facebook? Annars missar ni de exklusiva SUPERLIVE-uppdateringarna!
https://www.facebook.com/profile.php?id=229767447038478&ref=ts&fref=ts
Hör av er i kommentarfältet med frågor, lyckönskningar och avgångskrav. Saar så!
Måndag 16.50
Allt fungerade ju så bra.
Pålitlig uppkoppling. Enkelrum. Jordnötter till frukostyoghurten.
Jag handlade tandkräm. Katarina ordnade kartor. Vi hittade arenan. Vi kom över ordentligt kaffe.
Det slutade att regna. Vi fick tag i lunch när vi blev hungriga. Vi var i på plats i god tid för att bevaka spelarnas ankomst.
Men… På. Fel. Hotell.
Inte bara vi, vill vi säga till vårt försvar. Delar av svensk finmedia hade gjort samma miss som vi och åkt till ett annat boende med samma namn.
Så om ni spänt väntat på att få höra om hur bra det känns, att stämningen i truppen är på topp och hur viktigt det är med tålamod och att fokusera på sitt eget spel så…. Ja, förlåt.
Presskonferens med MFF om en dryg timme. Vi hoppas på att vara där. Kanske annonserar vi då vår avgång.
Måndag 10.15
God morgon Sverige, Campen har vaknat, blivit utfodrad och är redo för dagens övningar. Frukosten bestod av en buffé där kalaspuffar, sladdrig kokt korv och varma grönsaker – kallas visst Herrgårdsblandning när den ligger i Finduspåse i frysdisken - kunde komponeras till en näringsrik måltid, ackompanjerad av odrickbart kaffe. Men vad gör väl det, vi är här och molnen börjar lätta och nu ska vi ut på stan. Börén är för övrigt redan ute och shoppar medan jag planerar dagen med hjälp av karta och GPS, ska försöka haka på. Det ska nog bli bra.
På återhörande!
/K
Söndag 23:30
Varmt och vått i Vilnius. Det regnar just nu, efter en kväll i behaglig sommarvärme.
Camp Cepelinas är komplett. Era utsända har båda kommit lyckligt fram, lyckats med att checka in och gjort sig tillfälligt hemmastadda på Hotel Panorama.
Nu till det bästa av allt... Hotellets wifi verkar att fungera alldeles utmärkt! Detta är en historsk milstolpe i Himmelrikets reselogg, oklart om det är ett oroande eller segerantydande tecken på att inget är som vanligt.
Imorgon krattar vi manegen inför spelarnas ankomst. Vi kommer att kritiskt granska det litauiska utbudet av fikabröd vid presskonferensen och få en tjuvtitt på matcharenan. Lite sightseeing, kanske en cepelina och förhoppningsvis lite himmelsblå kändisbilder.
Kyrkor? Definitivt.
Får? Kanske.
Och mer därtill, förstås.
Godnatt!
Söndag, 17.20, lokal tid
Eftersom traditionen bjuder att det ska ingå en del umbäranden och stressmoment under en camp så satsade jag i stor stil. Traditioner är viktigt.
Ett bra sätt att skapa stressmoment är att låta bli att kolla upp saker på förhand. Därför valde jag att inte kolla giltighetstiden i passet förrän i går kväll. Resultatet blev det förväntade; superstress! Upptäckte nämligen att passet gick ut för exakt en vecka sedan.
Fast Litauen, de är ju med i EU och då ska man väl inte behöva pass? Nä det är sant, Litauen kräver inte pass. Det gör däremot SAS. Risken att de kollar är inte stor så jag hade förmodligen kommit med planet till Vilnius. Hemresan kändes dock mer hasardartad eftersom den inbegriper polska LOT och mellanlandning i Warszawa och jag hade ingen lust att chansa. Det får va gränser på stress och umbäranden.
Nu är det förstås en del som hävdar att detta inte alls var något jag planerat för att få till den rätta Camp-atmosfären, utan att det i stället berodde på teflonbeläggningen i hjärnan, men det får ju stå för dem.
Provisoriska pass utfärdas endast hos ett fåtal polismyndigheter i Sverige, men en av dem finns som tur är i Malmö. Den är dock stängd på helgerna. Alternativet för oss i Skåne är Sturups flygplats och det kändes lugnt. Ringde polisen för att kolla och fick besked att efter klockan sju i dag på morgonen skulle det finnas en polis på plats. Läget under kontroll alltså.
Klockan 07.50 i morse klev in i avgångshallen på Sturup. Där fanns ingen passpolis. De var nämligen inte där från sju, eller efter sju. De hade varit där klockan 07.00 sharp!
Panik igen! Ringde polisen, bönade och bad på mina bara knän att de skulle skicka en ny patrull. Det funkade. Fyrtiofem blodtryckshöjande minuter senare stod jag med ett vackert rosa provisoriskt pass i handen. Tack Malmöpolisen!
Nu var allt frid och fröjd, bortsett ifrån att jag var på fel flygplats, mitt plan gick ju från Kastrup.
Härmed var rapporteringen av umbäranden under resan avklarad för min del, men John kan säkert bidra med något i den vägen också. Sist jag hörde något var han på väg mot Riga, men i bästa fall dyker han upp i Vilnius under kvällens lopp.
Kan meddela att Panaroma Hotel i Vilnius är stort och har fungerande wifi! Just nu i alla fall.
Vilnius är varmt och lite disigt, det finns ingen AC och fönstren kan bara öppnas i en springa. Hela atmosfären är tydligt öststatsk och de ryska inslagen är påtagliga. Får till och med upp reklam på ryska när jag går in på Himmelriket!
Såg ett par personer på flygplatsen med MFF-attribut, lär nog se fler på stan.
Har fått veta att fotboll inte är något som folk i allmänhet i Vilnius hetsar upp sig för. Här ska man tydligen spela basket. Ofattbart. Vi får göra vårt bästa för att omvända de arma Litauerna.
Själv tänkte jag nu ge mig ut och hitta något att äta och så klart kolla in vad omgivningen har att erbjuda som skulle kunna roa er läsare. Hittar jag inget kul får ni tåla er till i morgon.
Hälsar
Katarina
19/7 10:40 svensk tid
Under dagen så skickar Himmelriket ut sina reportrar från olika delar av Sverige för att de bägge skall sammanstråla i Vilnius framåt kvällen. Rapporteringen kommer att sätta ordentlig fart i morgon. Vi räknar med de vanliga inslagen i form av intervjuer när laget anländer, lite träningsinfo och presskonferens. De utsända är, om ni inte redan vet det John Börén och Katarina Wittgard.
// PL
