Champions
Under slutet av 1970-talet (ja, jag är gammal!) gick det Hollywood-mode i att producera ”idrottsfilmer”. Oftast gick det ut på att skräplag i ishockey, baseball eller amerikansk fotboll blev sensationella segrare till slut. Eller en boxare som Rocky. Det räckte oftast att se de inledande fem minuterna av filmen för att inse varthän det barkade. Men i en liten Hollywood-studio satt ett par killar med drömmen om att skapa något annorlunda och på så vis nå vida berömmelse.
-Sport är verkligen inne just nu, men vi måste hitta på något nytt. Hitta en ny infallsvinkel.
-Mmmm … Kanske en kille som blir skadad och blir världsmästare.
-Nä, det finns det redan flera stycken. Men en kille som är på väg att dö i cancer, alla dör ju som flugor i cancer, det kan vara något!
-Bra idé! I en tuff sport också.
-Racing. Eller fotboll?
-Nä, jag vet! Hästkapplöpning! Tjejer är ju galna i hästar. Om vi har med en massa hästar blir det tjejrusning till biograferna.
-Perfekt!
-Men hästen måste också råka illa ut på något vis.
-Vad menar du nu?
-Jo, bli skadad på något vis.
-Just det! En jockey med cancer, på väg att dö och en häst som, som … brutit ett ben!
-Men tävlingshästar som bryter ett ben brukar avlivas.
-Jag vet. Men i sjåpiga England finns det fullt med svinrika aristokrater som bara älskar sina hästar och kan lägga ner fantasisummor på hopplösa operationer.
-Briljant tanke! Då blir det exotiskt för den amerikanska biopubliken. Good Old England. Det kan de inte motstå.
-Då är den biten klar. Hur går vi vidare?
-Låt se… Jockey som nästan är död i cancer, häst som inte kan springa…
-…Ställer upp i världens tuffaste lopp – och vinner!
-Nu får du ge dig! Ingen kommer att tro på det här. Det är för mycket! Förresten, vilket är det tuffaste loppet?
-Vänta jag kollar i uppslagsverket här. Hmmm … Tydligen något som heter Grand National. Ett jättelångt hinderlopp som går på våren i utkanten av Liverpool. I England. Passar perfekt!
-Nästan för bra för att vara sant.
-Det går inte att missa. Vi döper jockeyn till Champion också.
-Nu går du väl ändå lite för långt!
-Tjafsa inte! Det blir perfekt. Nu måste vi hitta på något italienskt romantiskt namn på hästen också.
-Nu är du nästan hopplös!
-Jag vet! Amor…iti!!
-Ge dig!-
-Ok, ok. Aldaniti då? Låter nästan som Amoriti
-Låt gå för det.
-Vi har en cancersjuk jockey som heter Champion, en häst, Amoriti, nej Aldaniti, med benbrott och det paret ska vinna världens tuffaste hinderkapplöpning. Vågar vi verkligen tro på att det går att skapa ett någorlunda trovärdigt manus på det här?
-Nä, det är nog fullständigt omöjligt. Ingen kommer att tro på detta. Vi skiter i det. Vi får hitta på något annat istället?”
1981 vanns Grand National av Aldaniti. Hästen hade blivit svårt skadad i en kapplöpning något år tidigare men räddades av sina blöthjärtade ägare till ett tänkt liv som sällskapshäst hemma på ägorna.
Denna osannolika historia blev film 1984. I huvudrollen som den cancersjuke jockeyn Bob Champion ses John Hurt, en av mina favoritskådespelare.
Har du möjlighet att se filmen Champions, där verkligheten överträffar fantasin, gör det!
Den kan finnas på Netflix under svenska namnet Segraren. (Ååååhh så fantasilöst!)
PS. Ja, jag var och såg Huddinge IFs träningsmatch mot FC Stockholm Internazionale på Kristinebergs IP fredag kväll. Intressant upplevelse. Vi höll jämna steg med motståndarna från norrettan men gick till pausvila i underläge 0-1 efter ett ”skitmål” i 43e. FC inledde andra halvlek lika starkt som de avslutade första, gjorde snabbt 2-0. Sedan kom vi tillbaka. Kamil Dudziak reducerade med en sanslös bicykleta, Tiago Silva Sanchez placerade iskallt in 2-2 förbi vår förre målvakt David Mikhail. Då återstod mer än en halvtimme. FC plockade in många från bänken, Stefan Ostojic var en av dessa. I 78e skruvade han in en frispark i vänstra krysset. Det såg ut att bli segermålet men vi låg på hårt mot slutet och i tredje tilläggsminuten satte Tobias Corneliusson kvitteringen till 3-3 ur vänsterläge i straffområdet. Bra jobbat! DS
PPS. Man behöver inte vara brittisk aristokrat för att vara lite blöthjärtad. Jag läste historien om Bob Champion och Aldaniti innan loppet gick. Spelade en 50-lapp på ekipaget som vinnare till 12 gånger pengarna! Ett av mina bättre spel. (50 kronor 1981 motsvarar 163 kronor i 2022 års penningvärde.) DS.
