Champions League-kval: Inför MFF - Zalgiris Vilnius
På onsdag kväll klockan 19.00 möts Malmö FF och Zalgiris Vilnius på Stadion. Var är du?
Det går inte att komma ifrån att Malmö FF är inne i en period då epitetet kris ligger nära till hands att använda. Man ska och kan försöka hitta orsakerna till det, och göra något åt det. Man kan också grotta ner sig i det, dra på sig tagelskjortan och börja peka fingrar åt enskilda spelare eller ledare dagen innan matchen i morgon.
Men ska man det? Ska man det som supporter som har fått i uppgift att skriva en införrapport till match nummer ett av två mot litauiska FK Zalgiris Vilnius i kvalet till Champions League? Bidrar jag till något konstruktivt med det? I dag?
Jag ser väldigt mycket fram emot att åka till Malmö i morgon. Jag gör verkligen det. Det ska bli roligt, det ska bli intressant och jag är oerhört spänd inför vad som komma ska. MFF är i strålkastarljuset på ett annat sätt än i Allsvenskan för tillfället. Det räcker med att lyssna på SVT:s morgonsoffa igår, där veckans händelser rabblades upp, för att förstå. Bland Greklands-kriser och liknande var det också ”på onsdag spelar Malmö FF hemmamatch i kvalet till Champions League…”
Behöver det nämnas att de svenska lagen i Europa League-kvalet inte nämndes?
Vi märkte det förra hösten, vilken uppmärksamhet det var, hur många journalister som åkte Europa runt för att följa vårt lag, hur många inslag det var i olika teve-kanaler, hur det pratades bland folk i städer och byar som normalt sett inte bryr sig. Champions League – det låter det.
Och i morgon står vårt MFF alltså inför den första matchen i dubbelmötet mot de litauiska (och nuvarande serieledarna) mästarna. Vad gör du då? Letar du fulstream trots att du bor så nära att du lika gärna hade kunnat ta dig till Stadion? Väljer du grillen med maken/makan/sambon/kusinen från USA, eller tar du dig till Stadion? Tänker du att det går så jävla dåligt just nu för MFF att du minsann ska bojkotta laget till spelarna skärper sig, eller tar du dig till Stadion?
Sitter du och skriver av dig på Himmelrikets forum och kommer med putslustiga oneliners om Vargen, Super-Mackan, Yoshi, Hareide och de uteblivna målvaktsköpen? Eller tar du till Stadion?
Det här ett ypperligt tillfälle att få till en slags omstart av säsongen, som mycket väl kan sätta sin prägel på resten av året. Det här kan bli en boost för det sviktande självförtroendet. Det är kan bli en boost för målskyttar som inte fått igång det de framför allt är satta att göra: mål. Det här kan bli en boost för ett försvar som sviktat över hela planen. Det här kan också bli en boost för oss supportrar som i mångt och mycket gått och blivit bekväma, lite lätt uppblåsta och rätt självcentrerade.
Om vi nu alla är Malmö FF så får, ska, måste vi i morgon hjälpas åt. Jag läser vad jag skriver och blir nästan generad över att det liknar ett pekoral, men framför allt blir jag lite beklämd och ledsen att jag känner att det ska behöva skrivas.
Inför säsongen kallades Malmö FF:s trupp för Sveriges bredaste. Det är svårt att tro det i dag när man ser hur den ena efter den andra av olika skäl måste lämna återbud för morgondagen. Adu och Erik Johansson är avstängda. Helander skadad. Nyförvärv som inte får spela. Olsen i Grekland numera. En målvaktstränare lika gammal som undertecknad inskriven i truppen ”utifall att”. Och Rasmus Bengtsson lämnade först idag, via Hareide på presskonferensen, klartecken för spel.
Det är alltså lätt att se mörkt på utsikterna, också för att morgondagens motståndare anses bättre än förra årets Ventspils, som MFF hade enorma problem att göra mål på och som faktiskt inte var jättelångt ifrån att sätta en eller ett par bollar.
Hur Zalgiris kommer att uppträda verkar förutbestämt – de ska backa hem och försvara sig. Så lät det också om Slovan Liberec i träningsmatchen härförleden, men tjeckerna ville absolut inte göra som vi i Sverige hade bestämt; de anföll med mycket folk och hade rent allmänt rätt roligt offensivt. Så jag låter framtiden utvisa om Vilnius-laget gör som vi tror och kanske hoppas, eller om de har överraskningar att komma med.
Jag kan spekulera i startelvor tills worddokumentet kollapsar, och jag kan googla på nätet om spelare i Zalgiris eller hur bra Dinamo Minsk egentligen är (som förlorade mot just Zalgiris för några dagar sen), och jag kan låtsas veta mer än jag gör. Och skriva fler ord, fler meningar, än vad som är nyttigt för både min och er, kära läsare, hälsa.
Men i slutändan handlar det om att jag likt många andra i morgon tar min bil, kör till Malmö, parkerar den, tar mig till Stadion, sjunger och hoppar vid kommando. Och ser hur likasinnade gör detsamma.
Och nere på planen handlar det om att våra himmelsblå spelare kliver fram, förtränger det som har varit dåligt och tafatt ett tag, visar vilka som vill till Champions League och presterar utifrån det.
Det behöver inte vara snyggt. Det behöver inte vara tokdominans. Jag nöjer mig med seger, och med en vändning på den nedåtgående spiral som varit. För som skrivet, det här kan bli den omstart som vi alla vill se. Jag tror att den här matchen kommer, även med alla frågetcken i truppen i åtanke, mycket lägligt.
Vi tillsammans. Som ett kollektiv. Mot seger.
