Christophe Lallet: "Jag lever drömmen"
Christophe Lallet är lite grand som det där indiebandet man diggade som liten och var ganska ensam om. Tills en stor hit ändrade allt och varenda unge i klassen gick och nynnande på den där låten, som man själv kunnat utantill sedan flera år. De enerverande klasskamraterna lärde sig till råga på allt också samtliga bandmedlemmars mellannamn och pratade om ”tiden före genomslaget” som om de visste något om den. Numer går nämligen varenda söderhipster med sotarmössa och bajentatuering på bröstet runt på SoFo och pratar om hur ”fantastisk han är, den där Lallet”.
Klasskamraterna i det här fallet är Hammarby från Södermalm i Stockholm, laget som ingen med handen på hjärtat, tycker illa om. Det är nämligen de som nu får njuta av konsterna från den charmige ytterns högerfot. Och 25-åringen trivs med tillvaron. ”Jag har alltid varit Bajare, det har jag aldrig hymlat om”.
Vulkansidan har träffat den gitarrspelande Bajaren Christophe Lallet som tog Degerfors med storm och nu gör det samma med alla grönvita supportrar på Söderstadion. Vi har pratat gamla minnen, känslan över att återvända till Stora Valla och framtiden.
Trivs med livet
Det har gått lite drygt ett halvår sedan Christophe Lallet skrev på för laget i sitt hjärta och lämnade Värmland och Degerfors efter fyra år. Det mjuka leendet och den spänstiga blicken är samma som tidigare, liksom de snabba fötterna och det tekniska rörelsemönstret. Harmoni och glädje är två ord som sammanfattar Christophe på ett bra sätt, både hur han tacklar den här intervjun men också hans spel i Superettan den här säsongen. ”Jag lever drömmen, utan tvekan”.
Vi har bestämt träff på det pittoreska, lilla fiket Café Montmarte på Hornsgatan, precis där Folkoperan möter betongmullret från Slussen och fågelkvittret från grönskan på Mariatorget. Valet av plats är på intet sätt egendomligt, cafét är ett av få med en utpräglad fransk profil och den franska silhuetten syns tydligt, både på inredningen och menyn. ”Här trivs jag” säger Lallet och tar en klunk av det nybryggda kaffet. För Lallet med fransk pappa och med två år som boende i Frankrike är det lite som att komma hem. ”De har en del guldkorn på menyn” flinar han. Trots sin position som en av Söders populäraste personer var han inte särskilt svår att få tag i. Ett mail och något telefonsamtal senare sitter han nu där framför mig, välklädd och lika glad och full av energi som han ger sken av i det intervjuer som då och då kablas ut genom någon av TV4-Sports alla sändningar.
Som säsongen har inletts vore det märkligt om det satt en bister och butter människa på andra sidan det halvhöga barbordet. Han har på nio omgångar lyckats med något som få spelare i Hammarby lyckas med under en hel karriär. Att få en egen läktarsång uppkallad efter sig är få förunnat och stoltheten går inte att ta fel på. ”Min dröm har alltid varit att få spela i Bajen och sången, det är bara galet, supportrarna är fantastiska”.
Kärleken är utan tvekan ömsesidig. Några insparkar längre ner från fiket där vi sitter, ner mot Zinken, ligger Hammarbys officiella souvenirbutik. Ett besök där några dagar senare bevisar tesen ganska tydligt. Pia, som nöjer sig med att bara förtälja förnamnet, har stått i kassan i tio år och följt Hammarby hela sitt liv. Trots att det är nära till stängning och Pia ser lite sliten ut skiner hon upp när hon förstår att jag är där för att ställa några frågor om Lallet. ”Han brukar komma hit och signera tröjor och dricka kaffe, det var länge sen vi hade någon spelare med ett sånt engagemang och hjärta för klubben”. Den givna följdfrågan gällande tröjförsäljningen får ett snabbt svar. ”Lallets tröja går absolut bäst, inget snack”. Pias kollega som då dittills varit tyst och iakttagit diskussionen från sidan, fyller i. ”Jag ska gifta mig med honom, han vet det bara inte än” skrattar hon och hjälper en kund med paketinslagning. En bild av någonting mer än bara en fotbollsspelare växer fram. Lallet berättar hur han och några lagkamrater kunde åka upp till berget i Degerfors, vid Sveafallen, och hur de sjöng och spelade för pensionärer för att få de till matcherna. ”Vi var på barnkalas och allt möjligt för att få med oss folk och få mer publik”.
Kikar man runt på internet, läser man ofta att moderklubben är både BP och Helenelund. Något som inte stämmer. ”Ska man vara riktigt petig, började det hela i Tullinge Triangelpojkar när jag var sex bast”. Precis som andra unga pojkar sysslade även Lallet med andra idrotter. Däremot stod det tidigt klart att det var fotboll som den unge Christophe trivdes bäst med. ”Jag höll på med bandy ett tag men jag åkte på lädret, så jag var inte särskilt bra”. Den franska bakgrunden var tydlig redan i barnsben. ”Som riktigt liten var jag alltid Christophe Dugarry när vi spelade. Han hade ju samma förnamn. Men sen kom Zidane in i bilden, och han var helt överdjävligt bra”.
Efter en hel del kringflackande i Stockholms olika förorter och tillhörande fotbollslag hamnade Christophe i Hammarby och på Fryshusets Fotbollsgymnasium, när han var sexton år. Mer korrekt är att han inledde sin gymnasietid som spelare för Brommapojkarna men efter halva det första året blev han så Hammarbyare för första gången. ”Han var kungen i plugget, han och Heino-Lindberg” säger en gammal klasskamrat och skrattar. När ämnet kommer på tal ler Lallet ”jag minns inte riktigt, han var ju ett år äldre, men jag såg honom vid Slussen häromdagen, barfota var han, tror jag”. När vi diskuterar gymnasiet lite mer djupgående slås Christophe av sitt eget resonemang ”herregud, det är snart tio år sedan, men det var en rolig tid”.
Trots att han inte hade gått klart gymnasiet och inte ens var myndig flyttade Lallet som sjuttonåring till Frankrike och AS Saint-Etienne. Även om det inte blev några matcher med A-laget och informationen, för den oinsatte, är knapphändig kring äventyret i Frankrike så kommer Christophe ihåg tiden som mycket lärorik. ”Jag var inte där för NU Jävlar! Utan mer se och lära, det var väldigt tufft. Det gick tungt ibland, men får man en sån möjlighet så är det bara att ta den”.
Efter två år i Frankrike flyttade Lallet hem till Sverige och spel med Väsby United i Superettan under hösten 2006. Succén uteblev dock och det var inte förrän året därpå, i Gröndal i Division 1 Norra som det lossnade rejält. 22 fullträffar för Stockholmsklubben ledde till provspel med Degerfors och slutligen ett kontrakt.
När vi pratar om tiden i Degerfors kan man se hur glad och varm Lallet blir. Det märks på sättet han talar, som något han minns med glädje. ”Degerfors är en stad där verkligen alla brinner för fotbollen”, säger han. Han är inte heller sen med att strö beröm över både klubben, och gamla lagkamrater. ”I sina bästa stunder är Johan Bertilsson en av de bästa spelarna jag spelat ihop med och i boxen, där är Samuelsson bland de absolut bästa i hela Sverige”. Han passar även på att skicka en personlig hälsning till den gamle tränaren Patrik Werner när vi sitter och pratar skillnader i träningsupplägg, coachning och ledarskap mellan nye tränaren i Hammarby Gregg Berhalter och nämnde Werner. ”Eftersom jag vet att han kommer att läsa det här så kan jag väl säga så här; att det är inte så att Gregg gör midsommartvätten direkt. Det är en intern grej mellan mig och Patrik, kan du bara få med det så skulle det vara hur kul som helst”.
Oundvikligen förs också samtalet in på den nuvarande situationen och det syns tydligt på Lallet hur han lider med klubben och de gamla lagkamraterna när vi talar om Degerfors svaga start på säsongen. ”Jag har fortfarande bra kontakt med många av spelarna i Degerfors, de har ett utpräglat bra spel, men de har varit lite uddlösa hittills, jag tror att det har mycket att göra med att de har ett helt nytt lag. Sen är det så att har man en spelare som snittar på mellan femton och sjutton mål, flera säsonger i rad så blir man i stort sett beroende av en sån kille, det tror jag är en stor omställning för Degerfors i år” säger Lallet och syftar då på Peter Samuelsson som i år återfinns i allsvenska Örebro.
När vi pratar om övergången till Hammarby blir Lallet något mer hemlighetsfull och säger inte mycket mer än att ”det var viktigt för mig att Degerfors skulle få en summa, det var därför jag skrev på för två år”. Redan under sommaren 2011 stod det dock klart att det fanns ett ömsesidigt intresse från båda parter, särskilt efter att Lallet berättat för Sportbladet, i en intervju efter Degerfors segermatch på Söderstadion den 27:e maj, att ”det är en fantastisk känsla att göra mål på Söderstadion, dock lite jobbigt att man är på ett motståndarlag. Men de repar sig så det är nog lugnt. Det hade varit roligare att göra mål som Hammarbyare, men så är det”. Lite research visar att en övergång var på gång redan före transferfönstrets stängning förra sommaren men att Degerfors då valde att behålla sin guldklimp, tills vidare. I början av november i fjol stod det ändå klart att Lallet lämnade Degerfors för Hammarby.
Sin relation till Degerfors och dess invånare sammanfattar Lallet emellertid inte som bäst i den här intervjun, på det här fiket, den här regniga torsdagen. Nej, till fotbollsoraklet.se den 19:e april sade han något till reportern Mattias Sörensson, som troligen värmer alla Degerforsare ända in i den rödvita själen ”det är klart att jag saknar Degerfors men mest saknar jag alla underbara människor som bor i Degerfors”. Det är tydligt, när vi pratar att han, trots sin stora kärlek både till Hammarby, dess fans och Degerfors dito inte är på Söderstadion för någon semester. ”Jag är här för att prestera och leverera” säger Lallet och minspelet blir plötsligt mer allvarligt. ”Jag sade nej till en del allsvenska klubbar, för att få spela i Hammarby, men blir man värvad till en klubb när man är 25 bast, då ska man leverera här och nu”.
Längtar till att återvända
När vi kommer in på ämnet Stora Valla och det som komma skall den 9:e juni lyser Lallet upp ännu mer. Som om det överhuvudtaget var möjligt. ”Jag har försökt att inte tänka så mycket på det, bara tagit en match i taget och sådär, men det är klart att det kommer bli jävligt speciellt, man har varit med om mycket där, både åkt ur och gått upp. Man har haft det tufft och man har svävat på moln, man har verkligen varit med om mycket.” Han fortsätter ”det kommer att bli en riktigt tuff match mot Degerfors, vi vet att det är ett bra lag och ett bollspelande lag, så vi förbereder oss för ett krig, så är det bara, och självklart kommer vi att göra allt för att vinna matchen”.
Text: Filip Jacobson
Bild: Thomas Hjelm
Lallets tröja är eftertraktad Pia, som stått i souvenirbutiken i tio år, berättar att det var länge sedan det var en sådan rusning efter en unik tröja som det här året. Namnet på ryggen, på den högt eftertraktade tröjan, är förstås Lallet. Foto: Thomas Hjelm
