Club before country
Nu när ”säsongen” för landslagen är över för den här gången och det under året rycks i blåvita tröjor för att få ihop blågula trupper för utlandsuppdrag. Frågan som jag som supporter ställer mig är dock, är det bra för att IFK Göteborg att låna ut spelare (våra bästa) till landslagen?
Club before country, är en anrik banderoll men är den mer än så? Är det ett realistiskt alternativ till att lägga blåvita drömmar i händerna på den som för tillfället är Svff:s tillförordnade överstelöjtnant. Om vi för tillfället helt släpper åsiktspinnen och försöker att objektivt ställa argumenten mot varandra för vad som är bäst för IFK skulle det kunna se ut såhär:
För
- Landslagsspel är positivt för spelaren själv, med den prestige och möjlighet till att bli sedd av "större" klubbar. Det ger också en betydande erfarenhet (rutin). Med andra ord blir IFK Göteborg en attraktivare klubb för spelare om man uppmuntrar till landslagsspel.
- Det är en prestige för IFK Göteborg att ha spelare i landslaget vilket gynnar klubben ur ett marknadsperspektiv gentemot både sponsorer och supporters.
- Framgångar för landslagsfotboll kan på sikt höja svensk fotbolls status och med det också allsvenskans status vilket minskar risken för att vi tappar spelare till ligor med högre status.
Emot
- Spelare utsätts för spel med tränare som inte ser till spelarens långsiktiga bästa och därför exempelvis tenderar att låta skadade spelare fortsätta spela (Augustinsson, Söder, etc.) detta eftersom deras huvudmål är att ta landslaget till framgångar.
- Skaderisken (även utan tränare). TOBBE.
- Ökad risk för spelarförlust, som nämnt tidigare hamnar våra spelare ytterligare ett steg närmare att lämna klubben för en utlandskarriär. TOBBE. Israel.
- (Fel)Fokus, kan anses som en mindre faktor men är dock just en sådan, påverkar inte bara runt matcher utan också i tider där trupper tas ut. IFK:s spelare måste ha 100% fokus på kommande (blåvita) match varje match.
För mig blir ekvationen klar, det kostar mer än vad det smakar att låta våra älskade änglar ta på sig en blågul matchtröja. Risken att tappa spelare (även borträknat landslaget) till attraktivare klubbar eller genom skador är redan tillräckligt stor för att blanda in ytterligare en riskfaktor. De långsiktiga argumenten om svensk fotbolls prestige och framgång tror jag mer uppnås genom framgångar i klubbmästerskap (Europa league, Champions league, etc.) vilket kräver att vi får ha kvar våra bästa spelare. Jag är också övertygad att IFK Göteborg blir en attraktivare klubb för spelare, sponsorer och supporters genom den typen av framgångar.
Fotboll är inte en sport där det lag som ställer upp med de individuellt skickligaste spelarna vinner, det är en sport där det lag som spelar bäst TILLSAMMANS gör det. Se på IFK i år, se på Malmö, se på Bayern München. En intakt blåvitt trupp generar blåvita titlar, så enkelt är det.
Jag har verkligen försökt att göra ovanstående resonemang så objektivt det bara går men jag vill ändå inte mygla med min egen inställning till landslaget: Jag ser hellre att IFK vinner copa del sol än att Sverige vinner VM-guld.
CLUB BEFORE COUNTRY!
