Gefle - IF Karlstad
3 - 1

Cool, coolare, Gefle – underläge, men Mickes armé bara spelar på

Trots underläge med 0–1 kunde Gefle IF vända och vinna mötet med Karlstad med 3–1 (0-1) inför drygt 1100 åskådare på Gavlevallen. Det betyder att hemmalaget spräckte BP:s svit från 2021, med tolv raka segermatcher. När Vasalund dessutom tappade poäng innebär det att Gefles serieledning är tio poäng med 18 poäng att spela om. Helt galet. För det här var ju dagen när allt skulle rämna.

Ja, det här var liksom omgången det skulle ta stopp. När Gefle IF:s segersvit på tolv raka matcher skulle brytas. Det låg liksom i luften.

Och inte tydde matchinledningen på något annat. Hemmalaget trummade på och skapade chans på chans. Bollinnehavet 75–25 efter trettio minuters spel sa egentligen allt. Ja, jag skulle faktiskt vilja påstå att det här var säsongens bästa trettio minuter totalt sett. Allt fungerade. Gefle anföll på kanterna, i mitten, man kontrade, man hade vasst inläggsspel, man lyckades återvinna boll gång på gång.

Men bollen gick inte in i mål. Då hände det som var menat att hända. Karlstad sköt sitt första skott mot Tim Markström och gjorde 1–0 genom David Johannesson på en snygg skarvning.

Därefter bytte matchen karaktär. Plötsligt stod Karlstads backlinje högre. Nej, nu syntes inga ytor längre. Varenda passning som Iu Ranera försökte slå mellan mittback och ytterback genomskådades.

Till råga på allt inledde Karlstad lika starkt i andra halvlek. Jag sa till min granne på ståplats, Sebbe H: Det enda som kan rädda oss nu är en feldömd straff.

Jag vet inte om jag har övernaturliga krafter. Jag rös när straffen dömdes. Och den var allt annat än självklar. Men eftersom det här var menat att vara en galen dag, så skulle ju naturligtvis Leo Englund missa straffen.

Men nej, han satte den. Målvakten till sin vänstra stolpe och bollen intill höger.

Jag tänkte i det läget att vi fick vara nöjda med en poäng. Det här var en sådan dag. Det här var dagen då allt skulle gå fel. Det här var en dag när övernaturliga krafter skulle vinna. Det här var dagen när allt skulle gå åt helvete. Det går bara inte att vinna tretton matcher i rad. Vi är Gefle IF. Vi ska blinka till som ett tillfälligt norrsken och vara nöjda med det. Vi är inte många och det vet vi om.

Men vad händer? 1–1 blir 2–1 genom en oerhörd teknisk prestation av Antonio Yakoub. Sedan 3–1 av Leo Englund på Pontus Jonssons briljanta passning.

Varför kan jag inte få in det i min skalle? Det är så här matcher vinns. Inte genom voodoo och svartkonst. Utan genom hårt arbete. Genom att tro på det. Genom att vara cool.

Jag är full av beundran inför det här laget och det här ledarskapet. Som har allt det som jag saknar. Tilltro. En fascinerande tilltro.

Inte en enda svag prestation noterades. Men jag måste lyfta fram presspelet den här dagen. Jag har aldrig sett ett mer offensivt spel utan boll av ett Geflelag.

Och ska jag lyfta fram en spelare får det bli Jesper Carström. Ja, han spelade bara 54 minuter och blev mållös. Ändå gör han sin bästa insats i Gefletröjan. Herregud, vad en spelare kan göra när han fått självförtroende.

Ny match på lördag. Jag hoppas förstås. Men jag kommer som vanligt ha ett negativt matchtänk. Jag är inte skapt som de här killarna. För tusan, jag har inte sett Gefle ligga i toppen på en serie sedan 2004. Ha lite förståelse.

Gefle IF–IF Karlstad 3–1 (0–1)
Mål: 0–1 (38) David Johannesson, styrde in bollen vid första stolpen på Karlstads första avslut på mål, 1–1 (62, straff) Leo Englund, stensäker från 11 meter efter att Pontus Jonsson gjorts ned, 2–1 (67) Antonio Yakoub, vände på en femöring och dunkade in ledningsmålet, 3–1 (78) Leo Englund, öppet mål efter Pontus Jonssons fina framspelning.
Hörnor: 8–6 (6–2).
Avslut: 14–4 (8–1)
Varningar GIF: Daniel Eliasson (83) Karlstad: Eugene Asike (62)
Domare: George Jansizian.
Publik: 1121.
GIF: Tim Markström – Christoffer Aspgren, Nils Eriksson, Martin Rauschenberg (K), Alex Cooper – Antonio Yakoub (75), Oscar Lundin (90+1), Iu Ranera, Pontus Jonsson, Jesper Carström (54) – Leo Englund.
Ersättare: Albin Lorenz (mv), Theodor Hansemon, Daniel Eliasson (75), Cihan Sener (54), Sebastian Friman, Kevin Persson (90+1), Oskar Karlsson.