Cynism eller tiki taka...?
Två vinster vardera hade Hammarby och Mjällby inför dagens batalj på Tele2 arena. Skulle nollan i förlust-kolumnen ersättas med en etta för något av lagen? Mjällby stärkta efter segrar mot två förmodade topplag, medan Hammarby gjort jobbet mot två nykomlingar. Samma förutsättningar inför avspark. Men väldigt olika fallhöjd om resultaten går emot.
Skärtorsdagen lägger vi till handlingen och blickar fram mot en av Sveriges alla långhelger där man förtär sill och nubbe. Påsk betyder familjehögtid för många, man åker ut till landet och super sig fulla i ursäkten av att det hör till att dricka sprit till högtider. På södermalm firar man den traditionen på annat vis med en annan typ av familj. En familj bestående av 26 000 andra, som alla träffas, kanske inte äter sill, men umgås med varann och njuter av april-solen.
Att Hammarby skulle stå på två av två vinster idag förvånar kanske inte så många. Desto fler hade nog satt sillen i halsen om man berättat att Mjälby skulle ha gjort det. Dessutom efter att ha besegrat både Djurgården och Elfsborg, och hållit nollan intakt. Blekingelaget har imponerat på många i inledningen av årets Allsvenska. Med ett stabilt försvar där Carlos Gracia ser ut som en av seriens bästa backar och Mamudu Moro som på två matcher redan gjort ? av antalet mål han mäktade med 2021. Täta bakåt och farliga i omställningarna, det var Mjällbys melodi inför. En melodi som stämmer dåligt överens med den hymn Hammarby gärna sjunger med i.
Och dagens melodi var till en början en folksång från Blekinge län. Mjällby stod lågt och släppte inte till särskilt mycket. De inspel som kom från Hammarby hamnade antingen vid fötterna på Gracia eller i nävarna på Brolin. En frustration växte hos hemmalaget och publiken som denna säsong lever i en vacker symbios. Hur får man hål på ett lag som står så lågt och försvarar så bra?
Man skaffar sig en högerfot av Nahir Besaras klass och en vinnarskalle av Gustav Ludwigsons.
Det är inte hela sanningen men utan Nahirs högerfot kan man undra vart Hammarby varit denna säsong. Han har kommit hem till laget där karriären en gång i tiden tog fart, bevisat att med rätt spelare i sin omgivning blir han inte bara bättre själv. Han lyfter också andra spelare. En sak som i sin tur är signifik för Hammarby under Cifuentes. Pretentiösa Hammarby borde man kanske börja prata om, ett gäng spelare som är redo att offra sig över hela planen för varandra, så länge det resulterar i en seger.
För att öppna upp ett lågt försvar behöver vi en Nahir och en Bojanic, spelare med högerfötter lika lena som Söderstadions gräs. Och inte rädda för att använda dem. Utan dem är det svårt att sätta millimeter exakta passningar likt frisparken idag. Det är svårt att träffa stolpe in likt Nahirs mål mot Sundsvall. Och när man väl gjort det, då rullar showen bara vidare. Då kan man forsa fram i omgångar utan att bli för upphetsade likt äldre upplagor av Hammarby. Vissa skulle kalla det cynism. Andra skulle kalla det “tiki taka, tre poäng”.
För någon tiki taka är det inte. Den samba som supportrarna gärna vill se dansar på linjen till något helt annat. En mer rak och tålmodig, nedbrytande taktik är något som vi behöver, och med Cifuentes något som vi fått. Silkeslena högerfötter blandat med krigande vinnarskallar, cynism blandat med samba, ett kärt barn har många namn. Hammarby 2022 fortsätter visa upp ett brett register som vi sällan tidigare skådat på Södermalm, fortsätter han med det väntar en härlig vår som toppas av final i Svenska cupen. Låt Selmani få det som han vill och kamma hem fler titlar än någon spelare gjort i Hammarby innan honom.
