Dags att delsummera året hittills...
Efter att ha spelat en tiondel av Allsvenskan 2011 är det nu hög tid att summera året så här långt. Trelleborgs FF ligger jättesist i tabellen efter tre raka förluster, tio insläppta mål, noll poäng och givetvis massor av skador och elände. Som vanligt med andra ord.
TFF-MFF 2-4
Hemmabortapremiären mot Malmö FF finns det väl egentligen inte så mycket att säga kring. Dessvärre var MFF det bättre laget och gjorde fyra enkla mål. Två i vardera halvleken. Defensivt gjorde TFF en så kallad ”mindre bra insats”. Noring kunde inte stå efter att ha blivit knockad på träning dagen innan match. Jättesmart. Verkligen. Synd att man inte satsar lika hårt under matcherna som man tydligen gör på träningarna.
Framåt gjorde TFF två mål, båda efter hörnor från höger. Om Anderssons 1-2-mål var ett fulmål så var Haynes kalasvolley till 2-4 raka motsatsen. Vilken pärla!
Tyvärr gör TFF:arna för många individuella misstag som resulterar i baklängesmål. Att påstå att lagspelet i övrigt fungerade väl vore att ljuga, men stundtals (i slutet av första halvlek) kunde man ändå skönja tendenser till press, passningsspel och anfall. Målchanser var det dock inte särskilt gott om.
GAIS-TFF 4-0
Naiv som man kan vara ibland trodde undertecknad på förhand på åtminstone en poäng borta mot GAIS på höstens favoritbortaplan. Nu blev det inte så. Inte på långa vägar. GAIS var bra, TFF var dåliga. Fyra insläppta mål igen, återigen två i vardera halvleken.
TFF-IFK Norrköping 1-2
Äntligen riktig hemmapremiär! Match mot en nykomling hemma på Vångavallen, riktigt bra aprilväder och ett par spelare tillbaka från skador. Äntligen skulle TFF börja delta på riktigt i årets Allsvenskan – att alla andra lag redan gjort det ett par veckor tidigare kan vi låta vara osagt.
Matchen började relativt bra med hög press och spel mot gästernas mål. Tyvärr skapade man ungefär 2 miljoner hörnor men inget mål framåt. Dagens skada tillföll återigen Noring som ersattes av Fritz i målet redan efter ca 20 min. Trots målvaktsbyte släppte TFF första gången inte in två mål under en halvlek, inte ens ett mål! Man höll nollan. I en halvlek. På hemmaplan. Mot en nykomling. Hurra! Således 0-0 i paus.
När ett lag pressar på utan att få in bollen brukar de tillbakatryckta motståndarna av någon konstig anledning göra mål istället. 0-1 till gästerna efter mindre lyckat försvars- och målvaktsspel. Surt.
Baklängesmålet satte lite fart framåt på TFF:arna och bara en bråkdel av en sekund senare nickskarvade Jensen fram bollen till Pode som spring loss och satte 1-1. Snyggt, effektivt och välbehövligt. Som TFF-anhängare trodde man vid detta tillfälle att nu reser man sig. Men icke.
Istället tillåts gästerna göra 1-2 på en enkel retur på ett långskott. Målvaktstavla, tyvärr. Helt plötsligt vaknade man till på bänken och satsade på tre anfallare de sista fem minuterna av matchen. För sent givetvis.
Summa summarum
Att förlora tre raka matcher är kanske i sig inte någon katastrof, i alla fall inte om två av dem är på bortaplan mot klart bättre motstånd. Men en hemmamatch mot en nykomling ska man bara vinna. I alla fall om man har ambitioner att inte vara ett bottenlag. Det är illa, särskilt med tanke på att IFK Norrköping i detta fall faktiskt ville spela fotboll – jämför med Ljungskile hemma 2008 (som för övrigt också slutade 1-2). Åtvidaberg hemma förra året var i och för sig heller ingen höjdare (0-3).
Framtiden
Närmast väntar Gefle på bortaplan och därefter Halmstad borta. Fyra bortamatcher på de fem första omgångarna. Vi vet alla vad det innebär för ett bortasvagt lag som TFF. Illa illa.
Förra året tog vi faktiskt 4 poäng på dessa två bortamatcher; 0-0 mot HBK i premiären och 1-3 mot Gefle efter VM-uppehållet. Allt annat än fem raka förluster innan vi tar emot Djurgården hemma är ren bonus känns det som. Särskilt efter att Gefle bortaslog Örebro med 2-3 efter att ha legat under två gånger! Imponerande.
Lösningen på världens alla problem
Så, vad ska TFF göra för att åtminstone försöka vara bättre än hittills. Till att börja med bör man ställa upp med en startelva som har förutsättningarna för att göra mål framåt. Att spela med backar och defensiva mittfältare på de offensiva mittfältspositionerna innebär bara att man får ännu svårare att hämta upp ett underläge. Och det lär ju komma. I endast en halvlek av totalt 6 halvlekar hittills har man lyckats freda sitt eget mål. I övriga fem halvlekar släpper man in två mål. Att vara med i matchen från början och förhoppningsvis få första målet har tidigare år fungerat ganska så väl.
Glöm det!
Tidigare år var det, ja. Kan omöjligt undvika att reflektera över skillnaderna mellan laget hösten 2010 och våren 2011. Ett par spelare har tillkommit som säkert kommer att vara nyttiga på sikt. Men en viktig spelare har lämnat – Drugge. Hur har han blivit ersatt? Jo, internt. Har laget blivit bättre? Nej. Om man leker med tanken att dagens lösning vore något att hänga i julgranen – varför övervägdes då aldrig detta någonsin förra året? Givetvis för att det inte behövdes, men också för att man visste att det hade blivit sämre. Att ens tro att laget ska vara lika bra eller bättre i år än föregående år är att vara sjukligt positiv. Tabellen ljuger inte; efter en tiondel av serien spelad är TFF sämsta laget.
