Dags att lätta på solbrillorna
Jag skrev nånstans i det förflutna inför de tre raka hemmamatcherna mot Elfsborg, Gefle och Halmstad, att dessa tre matcher kunde bli avgörande kring vilken framtid vi kunde förvänta oss att möta när högsommar bytt skepnad till sensommar och hösten krupit ännu en bit närmare oss.
Nu är vi där.
Med ett facit som står nerskrivet och klart.
Som talar om att vi kan dra ner solbrillorna och sluta snegla upp mot det som glänser och glittrar där uppe i skyn. Det är bara till att sänka blicken, möta sanningen och bittert konstatera att det var roligt så länge det varade och hoppas att hissen neråt inte hinner allför långt innan allting är över och förbi.
Precis när läget, chansen och möjligheterna fanns där att lägga sig tätt intill toppskiktet, eller till och med kanske ännu lite närmare än så, precis just då sprang vårt Åtvidabergs FF vilse in i en formsvacka och vips så ter sig vardagen betydligt mer bekant och gråaktig ut.
Vilket nog ur psykologiskt perspektiv närmast kan betecknas som fullt normalt efter att ha behövt släpa omkring på en blytung förlust hemma mot nästjumbon Halmstad i snart en hel vecka.
Besvikelsen har varit enorm.
Finns såklart jättemånga utomstående som tycker och tänker att man absolut inte kan begära mer än såhär av ett lag med Åtvidabergs FF storlek, kaliber och resurser.
Det är väl också just därför som det föds så utomjordiskt sköna känslor som det gör när vårt Åtvidabergs FF går sina egna vägar och visar att ingenting är omöjligt, inte ens i allsvenskan. Precis såsom det var inför drabbningarna borta mot Elfsborg och MFF, två matcher som ägde titeln som allsvenska toppmatcher och där alltså vi var högst inblandade.
Men nu är det farväl och adjö till alla sådana elegant titulerade galaföreställningar i framtiden, inte ens mina vanligtvis pigga och livliga hallucinationer har visat några livstecken efter HBK förlusten senast, så då förmodar jag att det stundar andra betydligt mindre blygsamma rubriker kring kommande matcher i höst.
Därmed inte sagt att hösten inte har en intressant meny att erbjuda. Det lär garanterat bli 11 omgångar inramade av sedvanlig dramatik, 11 matcher som lär bjussa på svindlande turer mellan himmel och helvete och bara för att tåget mot tabellens allra exklusivaste adresser nu definitivt gått, så hjälper det inte att stå kvar på perrongen och bara blund bort det som nu väntar längre fram.
Vårt Åtvidabergs FF kräver mer respekt än så.
###
I min värld kommer alla formsvackor kring ÅFF olägligt, när den infaller som den gjort den här gången känns det på något vis ännu mer kinkigt. Mitt i sommartid, mitt i ett pärlband av hemmamatcher och mitt i ett tabelläge med underbar utsikt åt alla håll.
Och såklart blev denna dåliga form nu kännbar för hela vår förening och vårt anrika varumärke. När spelet och underhållningskvalitén haltar och poängskörden sinar, så dalar genast intresset med sviktande publiksiffror och med i dimman följer genast mindre intäkter och ett repat varumärke som kortsiktigt kanske tappar i attraktion och marknadsvärde hos investerare och sponsorer.
En sanning som smakar precis lika bitter som den låter.
Det enda botmedlet som hjälper är att bita ihop och komma igen.
####
Egentligen finns det många kusliga likheter från fjolåret som nu är framme och spökar igen.
I den femtonde omgången i fjol slog vi AIK hemma med 2-0 inför över 7600 åskådare och tog då steget upp på en fjärde plats i den allsvenska tabellen. I omgången därpå fick AIK revansch och vann med 1-0. Därefter väntade jumbolagen ÖSK och Gais och Syrianska. Summan vi fick ut efter dessa tre matcher som verkligen borde borgat för ett fortsatt liv i tabelltoppen, blev bara tre ynka poäng och istället för en höst färgad i glamour så föll vi med höstens vissnade löv ett tag ända ner kring kvaldramatikens obehagliga mörker.
Och med tanke på hur spelet gestaltat sig på sistone så är i alla fall jag oerhört tacksamt glad för att vi lyckats spela ihop 28 poäng och därmed slipper känna någon akut panik när lagen nedanför nu börjat plocka poäng och på allvar börjat krypa sig uppåt och de trasiga minnena från fjolårets plötsliga nedgång så smått börjat knacka på igen.
Men jag tror inte spökena kommer så nära det här året.
###
Närmast väntar nu tre ruskigt intressanta utmaningar i form av motståndare som allihop slåss om guld och biljetter ut i Europa. Först ut AIK på vår nya nationalarena, Friends arena. Därefter Kalmar på Kopparvallen innan det bär iväg västerut för mötet mot IFK Göteborg.
Inget lätt schema. Och det blir inte lättare nån gång framöver heller, om man så ställer sig på tå och blickar ut över allt det som återstår av årets resa längs den röda mattan, så är det tuffa tider hela vägen.
Kampen tätnar när avgörandet nu hela tiden närmar sig de sista och ödesmättade momenten i seriespelet.
Åtvidabergs FF är känd för sin unika laganda. Nu gäller det för Peter Svärdh att tillsammans med spelarna försöka plåstra ihop det sårade lagbygget och hitta tillbaka till aggressiviteten, glöden, hungern, energin, skärpan och disciplinen som format det här laget vid flertal tillfällen tidigare under säsongen.
Samtliga lagdelar behöver lyfta sig rejält och den individuella förmågan måste förbättras radikalt när det på måndag kväll är dags för de våra att vandra ut på en ranglig gräsmatta i vår Kungliga huvudstad mot Solnas stolthet, AIK. Ett AIK som genomgått en närmast total förvandling sen senaste mötet i våras då vi intog säsongens första och så välkomna tretaggare mot dessa rubrikernas mästare.
För AIK finns absolut ingenting annat än en seger på agendan och som ett givet delmål i resan mot en målsättning som glittrar, kräver och stavas guld.
För mig skulle det glittra vackert med en poäng.
Eller är jag för blygsam då....
///Allas Broder
