Dags för förändring
Det är inte kört än. Vi kan vinna med 3-0 på hemmaplan. Det har skett större mirakel än så. Efter tisdagens match behövs det dock förändring.
Vi ligger just nu på nionde plats i Allsvenskan. Vi har spelat några matcher färre än de andra lagen, men även om vi skulle vinna alla dessa matcher skulle guldet vara utom räckhåll och europaplatserna svåra att nå. För det är lätt att diskutera hur många raka vinster vi kan räkna hem, men sanningen är att vi inte vinner många matcher i rad längre för att vi inte är bra nog. Vinner vi tre matcher lär vi förlora tre matcher efter det.
Varför är vi inte bra nog? Vi slår ut Rangers, spelar under försäsongen jämnt med Wigan, Spartak Moskva och klarar, typ, oavgjort mot Milans a/b-lag med vårt a/b-lag. Vi gör en bra halvtimme mot HIF och en bra kvart i inledningen mot Djurgården på hemmaplan.
Gemensam nämnare? Det var matcher med puls i. Matcher som var något extra (DIF-matchen hade speciell inramning) och som tilltalade spelarna lite extra mycket. Spelare som redan vunnit SM-guld och nu börjat snegla iväg mot bottenlagen i Italien, Belgien, Schweiz och Holland kunde inte tända till om matcherna inte var något extra. De längtar efter livet där de lever som kungar. Men som det så vackert sägs; "In the land of the blind the one-eyed man is king"
Så nu är vi här, nästan ute ur Champions League efter att ha mött ett motstånd som tog oss seriöst och spelade sin bästa fotboll. Vad gör vi nu då? Ska vi spela vidare i allsvenskan med spelare som inte tycker det är lika häftigt längre? Spelare som Jiloan Hamad, Jimmy Durmaz, Daniel Larsson, Wilton Figueiredo, Ricardinho och Dusan Melicharek är på ett eller annat sätt påverkade av spekulationer kring deras framtid. Andra spelare har vunnit SM-guld, är lite äldre och ser den största utmaningen i att spela i Europa. Jag älskar alla dessa spelare för allt de gjort för vår klubb och jag misstror inte dem när de säger att de ger allt även i Allsvenskan, men jag tror inte problemet är något medvetet hos spelarna. De tror säkert att de ger allt, men de inser alldeles säkert också, innerst inne, att tändningen som fanns förra året nu har försvunnit.
Det är bara att inse att fokus nu bör ligga på att rädda det som går av allsvenskan och försöka ha så kul i Europa League som möjligt. Men hur räddar man allsvenskan med spelare som inte vill spela där? Enkelt: Du låter inte dem spela.
Jag är en sådan som avskyr snacket om att vi ska kasta in unga talanger så fort det går lite dåligt, men i det här läget ser jag inget annat alternativ än att låta Tobias Malm, Simon Kroon, Alexander Nilsson och resten av talangerna kryddat med ett par bra nyförvärv gå in i laget och få mer framträdande roller. Det är spelare som inte kan räkna hem SM-guld på meritlistan, men de har i år sett hur roligt det är i Europa och bör ha motivation nog att försöka hinna ikapp europaplatserna i tabellen eftersom de ännu inte följs av TFF och Assyriskas motsvarigheter i Schweiz och Turkiet.
Vi har inte mycket att förlora. Vi har grundkvalitet i laget som håller oss ifrån Superettan, men med nuvarande lag lär vi inte hinna ifatt något lag ovanför oss i tabellen.
Så unge Herr Norling, våga peta våra trötta stjärnor.
**********
3-0 på tisdag!
3-0 på tisdag!
3-0 på tisdag!
3-0 på tisdag!
Varför är vi inte bra nog? Vi slår ut Rangers, spelar under försäsongen jämnt med Wigan, Spartak Moskva och klarar, typ, oavgjort mot Milans a/b-lag med vårt a/b-lag. Vi gör en bra halvtimme mot HIF och en bra kvart i inledningen mot Djurgården på hemmaplan.
Gemensam nämnare? Det var matcher med puls i. Matcher som var något extra (DIF-matchen hade speciell inramning) och som tilltalade spelarna lite extra mycket. Spelare som redan vunnit SM-guld och nu börjat snegla iväg mot bottenlagen i Italien, Belgien, Schweiz och Holland kunde inte tända till om matcherna inte var något extra. De längtar efter livet där de lever som kungar. Men som det så vackert sägs; "In the land of the blind the one-eyed man is king"
Så nu är vi här, nästan ute ur Champions League efter att ha mött ett motstånd som tog oss seriöst och spelade sin bästa fotboll. Vad gör vi nu då? Ska vi spela vidare i allsvenskan med spelare som inte tycker det är lika häftigt längre? Spelare som Jiloan Hamad, Jimmy Durmaz, Daniel Larsson, Wilton Figueiredo, Ricardinho och Dusan Melicharek är på ett eller annat sätt påverkade av spekulationer kring deras framtid. Andra spelare har vunnit SM-guld, är lite äldre och ser den största utmaningen i att spela i Europa. Jag älskar alla dessa spelare för allt de gjort för vår klubb och jag misstror inte dem när de säger att de ger allt även i Allsvenskan, men jag tror inte problemet är något medvetet hos spelarna. De tror säkert att de ger allt, men de inser alldeles säkert också, innerst inne, att tändningen som fanns förra året nu har försvunnit.
Det är bara att inse att fokus nu bör ligga på att rädda det som går av allsvenskan och försöka ha så kul i Europa League som möjligt. Men hur räddar man allsvenskan med spelare som inte vill spela där? Enkelt: Du låter inte dem spela.
Jag är en sådan som avskyr snacket om att vi ska kasta in unga talanger så fort det går lite dåligt, men i det här läget ser jag inget annat alternativ än att låta Tobias Malm, Simon Kroon, Alexander Nilsson och resten av talangerna kryddat med ett par bra nyförvärv gå in i laget och få mer framträdande roller. Det är spelare som inte kan räkna hem SM-guld på meritlistan, men de har i år sett hur roligt det är i Europa och bör ha motivation nog att försöka hinna ikapp europaplatserna i tabellen eftersom de ännu inte följs av TFF och Assyriskas motsvarigheter i Schweiz och Turkiet.
Vi har inte mycket att förlora. Vi har grundkvalitet i laget som håller oss ifrån Superettan, men med nuvarande lag lär vi inte hinna ifatt något lag ovanför oss i tabellen.
Så unge Herr Norling, våga peta våra trötta stjärnor.
**********
3-0 på tisdag!
3-0 på tisdag!
3-0 på tisdag!
3-0 på tisdag!
Kaveh Kohshahikaveh.h.k@gmail.com2011-08-18 12:00:00
