Dåliga förlorare försöker få till ett omspel i namnfrågan
Under årsmötet den 20:e februari röstades det kring huruvida föreningen skulle genomföra ett namnbyte från IF Brommapojkarna till IF BP. Efter avslutad omröstning stod det klart att föreningens namn inte kommer att ändras utan att namnet fortsatt skall vara IF Brommapojkarna. Putte Salminen, ordförande för Bromma Support, förklarar här sin syn på efterspelet kring namnfrågan.
Att namnfrågan i BP är principiellt viktig märktes tydligt på årsmötet. Över 120 personer i lokalen varav 72 röstberättigade jämfört med ett 20-tal året innan. Det blev en klar seger för dem som var emot namnbytet. Eller mer exakt 51,39 procent av rösterna var ett nej. För ja-sidan hade det behövts 2/3-delar av rösterna men de fick bara 40,28 procent.
Egentligen hade jag inte tänkt beröra namnfrågan mer utan låta tiden ha sin gång och rikta blicken mot det riktigt roliga, spelet i Svenska Cupen och Allsvenskan. Men med tanke på hur personer med makt och plattform nu på olika sätt försöker att underkänna ett demokratiskt beslut känner jag att det för klubbens heder är läge att klargöra och bemöta några saker. Under möteskvällen var det bitvis en hätsk stämning. Men om man ser på talad tid så var det kanske 80/20 för ja-sidan. Först höll Tina Rolén och Staffan Helgesson från styrelsen och marknadskommittén ett långt anförande med stöd av ett bildspel som var ett kraftfullt valfläsk som stöd till styrelsens förslag.
Sedan var det flera andra, bland annat en tjej från flickor 02–2 som höll ett gripande tal, och hon hade med sig lagkamrater till mötet (Inte hela laget). En annan som talade för ett namnbyte och som utmärkte sig var djurgårdsvännen, entreprenören och juristen (!) Douglas Roos. Han hade uppenbart svårt med att det var en före detta tränare som hade tränat tjejer i klubben som var emot namnbytet. Nu ryktas det på sociala medier att Roos vill få till ett extramöte.
En annan som hördes var journalisten och krönikören Jennifer Wegerup. Hon började med att berätta att hon gillar män men gick snart över till att skuldbelägga alla som inte ville ha namnbytet. Och i en krönika på Folkspel (http://aretseldsjal.se/artiklar/jennifer-wegerup-om-bp-braket-det-later-som-nagot-fran-en-gammal-pilsnerfilm/) fortsätter hon och refererar och kommenterar frågan på ett sätt som närmast är att spotta på IF Brommapojkarna. Hon ställer gråtande tjejer mot triumferande gubbar, fast hon vet att det inte alls bara är ”gubbar” som är emot ett namnbyte till IF BP. Vad jag kunde se och höra var ”gubbarna” inte speciellt triumferande. Folk var mer slitna och hade nog hemlängtan efter att ha blivit verbalt mörbultade av ja-sidan under ett långt möte. Hon skriver vidare om tjejerna:
”De älskar fotboll lika mycket som killarna i klubben. Men denna kväll har de fått bekräftat att det finns män som tycker att deras fotboll är mindre värd, att de är mindre värda.”
Wegerups koppling är absurd och felaktig. Namnfrågan handlar inte om tjejernas fotboll eller att de är mindre värda. Lika lite som namnet på Adolf Fredriks musikskola handlar om tjejers sångförmåga eller att en kille inom sjukvården blir sämre bemött för att hans titel är sjuksköterska. Fotbollen i sig är givetvis värd lika mycket för gruppen tjejer som den är för gruppen killar. Hon citerar en från nej-sidan och lägger till att ”Han är oförsonlig, triumferande.” Det var väl snarare så att det var Wegerup och Roos som hade svårt att respektera hans åsikt. Några rader senare ger hon sig på att det begärdes sluten omröstning:
”Det hade begärts sluten omröstning av nej-lägret. Jodå, vissa åsikter är jobbigare att stå för än andra, även om man vill betona hur mycket MAN man är. Men styrelsen höll fast vid stadgarna. Så nu vet vi. Nu vet jag när jag möter dem, ser dem i ögonen.”
Jag förundras över att en person med så mycket makt och möjlighet att nå ut som Wegerup har uttrycker sig så onyanserat. Hon har uppenbarligen inte haft en tanke på att omröstningen i sig var känslig för många, det kanske handlar om personer som är vänner och som inte vill utsätta vänskapen för prövningar eller om anställd personal på sportkontoret som offentligt inte vill gå emot sin arbetsgivare. En möjlighet till sluten omröstning är praxis i de flesta organiserade mötessammanhang och brukar i det här landet ses som en förutsättning för demokrati.
Tyvärr är klubbens stadgar luddiga och då gjordes en tolkning, med styrelsens goda minne, att inte tillåta en sluten omröstning. Stadgarna bör för övrigt skrivas om så att de klarar av att stå på egna demokratiska ben. Men även mötesprinciper fick alltså ja-sidans stridshästar till en mansfråga. Tyvärr tar det inte slut där utan Wegerup gör också en ointellektuell och sexistisk tolkning av BP:iters fotbollskunskap:
”Med sorg i mitt BP-hjärta såg att även vissa män i min egen ålder, män jag upplevt som kloka och jämställda, röstade nej till namnbyte. Män som älskar sköna kvinnokroppar men samtidigt håller vår fysiska underlägsenhet emot oss, innerst inne, när de bedömer vår fotboll. Vi får gärna spela, men vi ska inte kräva för mycket.”
Mot slutet av krönikan nämner hon en sak som även styrelsen tangerade i sin dragning. ”Tänk om klubben hette Brommaflickorna”. Ja, tänk om den döpts till det 1942. Det hade varit kaxigt värre 2018! Så mentalt ”gubbig” är jag.
Om ja-sidan fortsätter med argument som inte är kopplade till själva namnfrågan utan mer är en modern åsiktskorridor laddad med populistisk gubbism riskerar vi att hamna i en situation som river upp djupa sår i föreningen som blir svåra, kanske omöjliga att läka. Vi har redan problem med att få folk till Grimsta och det blir inte bättre av att föräldrareliten hackar på dem som står upp för namnet IF Brommapojkarna. Jag hoppas innerligt att sportkontoret och styrelsen nu tar sitt ansvar så att schismen inte eskalerar. Den respekten är både föreningen och fotbollen värd.
Och vad gäller jämställdhetsarbetet är jag, och även Bromma Support givetvis för det. Vi ska jobba tillsammans för att tjejer och killar känner sig lika hemma i klubben och på läktarna. Redan långt före årsmötet tog vi upp att vi gärna ser att det är tjejlag som står och hejar med oss på läktaren under hemmamatcherna i Allsvenskan. Jag hoppas att vi kan börja med flickor 02–2. Den bollen ligger nu på sportkontoret. (Ja, pojklagen är också välkomna.) Och självklart ska serveringen hållas öppen även när damernas representationslag spelar på Grimsta. Lika självklart är det att tjejerna inte ska behandlas sämre vad gäller träningstider med mera.
Till sist: Det var förvånansvärt lite snack på årsmötet om essensen i styrelsens namnförslag, dvs att IF BP ska betyda IF Brommapojkarna men inte heta det. Det var oväntat men inte ologiskt eftersom förslaget haltar.
Av Putte Salminen, BP:it och gästkrönikör
