Matchrapport Sverige-Kanada: Sverige vaknade äntligen till liv!
I den varma franska sommarnatten, inför 38 000 åskådare, lyckades Sverige äntligen vakna till liv i VM. Efter en sömnig och blek första halvlek kom spelet äntligen igång i andra och Stina Blackstenius fick spräcka sin långa måltorka med ett livsviktigt mål. Hedvig Lindahl fick dessutom agera matchhjälte med en straffräddning. ”Fy satan vad jävla bra” som jag skrev i mina matchanteckningar.
Inför matchen var jag skeptisk. Skulle det verkligen gå för Sverige att ta sig vidare från åttondelen? Ett Sverige där sju spelare vilades i den enda riktiga utmaningen i gruppspelet. Ett Sverige som är notoriskt dåligt på att anfalla, mot Kanada, som bara släppt in tre mål sedan årsskiftet.
Samtidigt fanns det hopp. Hopp om att Sverige ännu en gång skulle vara som bäst när det gäller och trots alla odds ta sig vidare trots ett svagt gruppspel. Det har trots allt hänt förut. Och det gjorde det igen. Sverige gjorde det igen!
Sverige inledde matchen relativt stabilt men uddlöst, och bibehöll detta första halvleken igenom. Försvaret såg för det mesta bra ut, man höll lagdelarna tighta, styrde ut Kanada på kanterna mot följsamma Hanna Glas och Magda Eriksson, och uppehöll ett gediget presspel längst upp i planen. Men det var ändå Kanada som hade bollövertaget och Sverige fick sällan vila med boll eller skapa någonting framåt.
Anfallsspelet lämnade verkligen mer att önska. Men inte heller Kanada skapade speciellt mycket framåt. Det var verkligen en försvarsgiganternas kamp, med två starkt defensiva lag som båda höll tätt och inte släppte till några speciellt farliga chanser under halvleken. Halvleken blåstes av med fördel Kanada, men inget av lagen lyckades helt på den sista fjärdedelen.
Sverige slet men det såg trötta ut mot slutet av halvleken. Mittfältarna var mestadels osynliga, Rubensson syntes knappt alls, Seger var inte mycket bättre och Asllani syntes mer men var ändå uddlös och slarvig. Jag var onekligen nervös över att tröttheten skulle slita på Sverige, och att vi skulle tappa in ett mål bakåt i andra halvlek.
Men den andra halvleken blev någonting helt annat än den sega inledningen och det var som att se en helt ny match. I 55:e minuten fick Rubensson med sig bollen och fick vidare den till Asllani, som med en oerhört välslagen passning hittade Stina Blackstenius precis bakom Kanadas sista försvare. Blackstenius kunde trycka in bollen i klassiskt Blacksteniusmanér och bryta sin elva matcher långa måltorka. ”Ett typiskt Stina-mål” som hon själv kallade det efter matchen.
Sverige lyfte sig ytterligare efter målet och med ett större självförtroende och bättre spel tog man över mer och såg äntligen ut att hitta in i VM. Man skapade mer framåt, rörde sig mer och hade bättre passningsspel.
Men i mitten av halvleken kom hjärtattacken. Efter en VAR-granskning tilldömdes Kanada straff efter att Asllani fått bollen på armen i straffområdet. I den 69:e minuten klev Beckie fram för en duell mot Lindahl. Lindahl visade inga tecken på nervositet och tog straffen med en helt otrolig räddning långt nere i det högra hörnet.
Sverige skapade mer efter straffräddningen också, och det var inte långt borta att både Magda Eriksson och Kosovare Asllani fick trycka in bollar. Istället gjorde Kanada två offensiva byten och började trycka på mer och mer mot slutet. Den många och långa tilläggsminuterna blev nervösa och tycktes pågå i all evighet men Sverige lyckades hålla undan och bärga hem segern. Hoppet lever än!
