Rytting Kaneryd: ”Jag hade extremt mycket prestationsångest”

SvenskaFans passade på att ta en pratstund med Häckens stjärnskott Johanna Rytting Kaneryd under landslagslägret i Båstad. Yttern har gått från några enormt tunga år till att nu vara en av Sveriges mest intressanta spelare inför sommarens mästerskap. Hur blev hon så bra och vad kan hon bidra med till landslaget?

Den numera 25-åriga Johanna Rytting Kaneryd ansågs för tio år sedan vara en av landets allra främsta talanger. Den Köpingsfostrade kantspringaren blev som 14-åring inbjuden till provspel av Tyresö 2012, klubben som kom att bli svenska mästare senare samma år. Kort därefter flyttade hon till Stockholm och signerade ett kontrakt med Tyresö. Allt såg ut att gå som på räls för Kaneryd, men en mardröm skulle snart uppenbara sig då 2013 förstördes av en otäck korsbandsskada.

Hon har i tidigare intervjuer varit inne på att hon tränade för mycket under perioden och att det var en bidragande faktor till skadan. Vidare har hon berättat att det var en tuff tid utan familjen och att hon önskat att någon vuxen hade strukturerat hennes träning en aning bättre.

Rehabiliteringen gick bra fysiskt men var jobbig mentalt. Kaneryd kände sig bortglömd. Men väl återställd fick hon debutera i Allsvenskan under vårsäsongen 2014. När Tyresö spelade Champions League-final mot Wolfsburg samma vår, inför världens alla ögon, var hon med i matchtruppen.

Tyresös CL-finalförlust och Kaneryd.

Då kom nästa motgång.

Tyresö gick i konkurs och drog sig ur Allsvenskan bara veckor efter att ha spelat final i CL. Kaneryd stod plötsligt utan kontrakt och sökte sig till Div 1-klubben Älta IF. Där följde två svåra säsonger. Självförtroendet tog ytterligare skada. Då ringde Yvonne Ekroth, som hade haft Kaneryd i ungdomslandslagen. Ekroth hade blivit tränare för Djurgården och ville ha med Kaneryd ombord.

Kaneryd fick äntligen förtroende igen och var given från start i Stockholmsklubben under det första året. När säsongen summerades blev hon utsedd till årets nykomling på fotbollsgalan. Efter sin andra säsong i DIF önskade dessutom den nyblivne förbundskaptenen Peter Gerhardsson att Kaneryd skulle vara med i hans första landslagstrupp. Trots utebliven speltid för Sverige stod alla möjligheter plötsligt på glänt för henne. Samtidigt var det kris i Rosengård efter en svag säsong i Allsvenskan och man ville förstärka med Kaneryd. Hon lät sig övertygas och drog flyttlasset till Malmö.

Kaneryd blev snabbt en publikfavorit i Djurgården.

Korsbandsskadad – igen – men Kaneryd gav inte upp

Bara dagen efter att kontraktet med Rosengård var påskrivet fick karriären ännu en törn. Korsbandsskada – igen. 2018 blev inte den succésäsong hon hoppats på, istället var hon under året tillbaka i gymmet. Kaneryd var dock fast besluten om att inte lägga av utan att fortsätta satsa vidare. Kommande säsong belönades Kaneryd med 21 matcher i Allsvenskan och hon tackade genom att hjälpa laget vinna SM-guld för första gången på fyra år.

Inför 2021 flyttade Kaneryd till BK Häcken i vad som sågs som en prestigevärvning och hon själv behövde en nytändning för att bland annat kunna bli en del av OS-truppen. Trots en mycket stark säsong fick hon inget glädjande telefonsamtal från Gerhardsson den gången, istället fick Kaneryd fortsätta utvecklas på Hisingen och hon började ta för sig allt mer. I februari 2022 kom äntligen tävlingsdebuten i landslaget när Kaneryd spelade två matcher i Algarve Cup, något som följdes upp av en otroligt imponerande vårsäsong i Häcken där hon enligt många varit en av Allsvenskans bästa spelare.

Vad har hon gjort för att bara bli bättre?

– Det är nog framför allt att jag fått mycket speltid och att jag är i en såpass bra fysisk form att jag orkar gå på max över 90 minuter. Då får jag bra förutsättningar för att kunna göra det jag är bra på; vinna en-mot-en situationer. Det jag kanske främst utvecklats inom sedan årsskiftet är mitt avslut. Jag har nött extremt mycket avslut viket har genererat i fler poäng. Det tror jag är nyckeln till att det blivit så bra, förklarar Kaneryd till SvenskaFans.

Uttagen till EM-truppen

Tidigare i juni fick Kaneryd det ultimata kvittot på att hon gjort en bra vår, Gerhardsson tog ut henne till EM-truppen. Trots att hon inte var helt säker så hade hon på känn att hon skulle vara en av de 23 spelarna som i juli ska åka till England för att vinna guld.

– Jag var tryggare inför den här uttagningen än tidigare gånger. Jag följde TV-sändningen och kände en otrolig lättnad när jag såg mitt namn, det känns som jag har visat vad jag går för under vårsäsongen.

Det är i Båstad under landslagets förberedande träningsläger inför mästerskapet i sommar som SvenskaFans fått en pratstund med Kaneryd. Hon trivs på västkusten och tycker förutsättningarna varit goda.

– Det har varit toppklass här. Hotellet vi bor på är fantastiskt och planen vi tränar på är grym. Det var varit en bra inramning så det är helt optimala förutsättningar.

Det var inte svårt att komma in i landslagsgänget tycker Kaneryd. Det har dessutom hjälpt att hon känner de flesta sedan tidigare och även spelat med flera av dem. Om den omtalade lagandan påtalar hon dess vikt.

– Man märker bland annat av den på plan, hur snacket går och att man pushar varandra. Oavsett om det är någon som konkurrerar om samma position eller inte, så lyfter vi varandra och utanför plan är det i allmänt bara en väldigt bra stämning. Alla snackar med alla och det spelar ingen roll vilket bord man hamnar på vid lunchen, det är alltid avslappnat. Man kan inte önska mer.

Förutom Kaneryd är det bara Amanda Nildén som är mästerskapsdebutant i truppen. Kaneryd får frågan vad för råd de fått av de mer erfarna rävarna i landslaget.

– De har sagt att jag framför allt ska njuta, att jag bara ska göra min grej och hur speciellt det är med ett mästerskap. Sedan ska jag ha ett snack med idrottspsykologen (Rasmus Liljeblad) om förberedelser och liknande. Så det känns bra. Jag känner mig i jättebra form och hoppas på att jag kan få ut det jag kan när jag väl får chansen.

Johanna Rytting Kaneryd tillsammans med Amanda Nildén och Linda Sembrant.

Hur stort är detta mästerskap för dig?

– Jag har nog inte förstått hur stort det är, jag lever i den här bubblan där jag bara kör. När jag får lite tid att tänka så tror jag nog att jag kommer förstå hur vilken grej det är. Jag är mest tacksam och glad att få uppleva det här.

När jag pratar med Kaneryd slås jag av hur avslappnad och fokuserad inför uppgiften hon är. Samtidigt uppfattas hon som väldigt ödmjuk och glad. Att hon genomgått så många karriärshotande situationer är inget som märks på henne, hon kör på sin grej.

”Vi ska gå för guldet”

En känsla som omgärdar landslaget är deras självförtroende och att de så öppet säger att det är guldet som ska spelas hem i sommar. Kaneryd är av samma åsikt, trots att det inte blivit något EM-guld för Sverige sedan 1984.

– Jag tycker vi är ett bättre landslag än någonsin, hävdar Kaneryd.
– Vi har haft bra resultat tidigare, så andra målsättningar hade varit konstigt. Jag tycker absolut vi är redo för guldet.

Vad kan du bidra med till detta landslag?

– Det är nog min fart och min kreativitet, att jag kan göra det lite 'oväntade'.

Trots sina unika spetsegenskaper har hon väldigt tuff konkurrens på sin favoritposition, ytterforward. Även om hon är öppen att spela till såväl vänster som höger så tror många experter att Jakobsson och Rolfö går före, vid varsin sida om Stina Blackstenius. Det är därför inte helt otänkbart att Gerhardsson ser Kaneryd som en super-sub, som kan få sitt övertag mot trötta motspelare. I Rosengård spelade hon ofta som wing-back.

”Jag har slutat att känna press”

För tjugo år sedan bestod landslagstruppen nästan uteslande av allsvenska spelare. Så är inte fallet längre. Bara fyra spelare utöver Kaneryd spelade klubblagsfotboll i Sverige under våren och allt fler söker sig till större ligor utomlands. Så även Kaneryd.

– Jag känner mig absolut redo för att ta nästa steg i min karriär. Samtidigt har jag kontrakt med Häcken, så sker det inte nu i sommar så eventuellt i vinter. Det är något jag ser fram emot.

Blir pressen större nu när du har många ögon på dig?

– Nej, jag har slutat att känna press. Det gjorde jag förut och det gick inte bra. Det är klart att man alltid vill prestera och göra det bra men ska man sitta och älta och vara missnöjd när man gör något fel... Jag kommer inte lyckas med alla mina en-mot-en och så är det bara.

Hur slutar man att känna press?

– Jag har haft enormt mycket prestationsångest under min karriär och alltid velat göra toppmatcher jämt. Jag har väl förstått på senaste tid att det inte går, jag kan inte vara mitt absolut bästa hela tiden. Det beror på andra faktorer, som hur matchbilden är och det är något jag fått lära mig att acceptera. Som semifinalen i cupen mot Hammarby till exempel, när jag inte riktigt kom loss och inget fungerade, jag fick inte så mycket boll – tills jag fick en, då sprang jag i djupled och kunde avgöra. Det är väl ett typiskt exempel på hur jag har lärt mig att inte ge upp istället för att grotta ner mig.