Svensk storseger som ändå lämnar mer att önska
Sverige åkte till Lettland och tog hem en stabil seger med 4-1. Men trots resultatet lämnade spelet betydligt mer att önska. Framförallt i första halvlek såg vi ett Sverige vi sett många gånger förut – sämre mot sämre motstånd. Andra halvlek var betydligt bättre, men som helhet lämnade Sveriges spel ändå en bitter eftersmak i munnen.
På pappret skulle det vara den lättaste motståndaren i EM-kvalsgruppen. Ett Lettland som är rankat 93:a i världen mot ett Sverige som precis vann ett VM-brons. Det visade sig vara lite svårare än så. Åtminstone i första halvleken.
Matchen mot Lettland var spelmässigt ensidig och Lettland kom knappt över mittlinjen under långa perioder, men precis som vanligt kunde Sverige inte få avsluten och anfallen att verkligen ge utdelning.
Sverige saknade både Nilla Fischer och Fridolina Rolfö på grund av skador, men det stoppade inte den svenska dominansen i matchens inledning. Fischer ersattes av en rutinerad Amanda Illestedt i backlinjen medan Anna Anvegård, Sofia Jakobsson och Lina Hurtig utgjorde ett tremannaanfall.
Sverige inledde helt väntat som bollförande lag och pressade på Lettland, vilket också fortsatte matchen igenom. De svenska kantspelarna kunde trycka på och stunderna var många när ytterbackarna Magdalena Eriksson och Hanna Glas var djupt nere på sina offensiva kanter och matade inlägg.
Lettland spelade dock smart, man backade hem med i stort sett hela laget till straffområdet och tvingade Sverige att spela runt straffområdet istället för inne i det. Svenskorna kom förvisso in med ett instick då och då, men mycket stoppades också av det lettiska försvaret.
Sverige skapade ändå chanser och avslut, de gav bara inte utdelning. Den första riktigt farliga chansen skapades på en av många svenska hörnor, där Eriksson slog in en skruvad vänsterhörna och Sverige var nära att trycka in bollen i kaoset.
Men nära duger inte, och istället var det Lettland som fick trycka in ledningsmålet den första gången de kom över mittplanen i matchen genom Olga Sevcova. Efter 14 minuter stod det alltså 1-0 till Lettland och mardrömsstarten var ett faktum.
Halvleken fortsatte på samma sätt som innan målet, Sverige tryckte på och Lettland försvarade sig. Magdalena Eriksson och Kosovare Asslani slog hörna på hörna men resultaten uteblev. Tillslut lyckades Sverige dock trycka in en boll, Linda Sembrant nickade in bollen just på hörna.
Sverige skapade en del halvchanser men tempot var lågt och Lettland backade hem effektivt. Sverige var helt enkelt som Sverige ofta är mot sämre motstånd, uddlösa och sämre än vad vi ska kunna förvänta oss.
När första halvleken blåstes av var känslan att Sverige borde leda med tre mål, inte att matchen skulle vara oavgjord. Den känslan hade nog de svenska tjejerna också, för Sverige ryckte helt klart upp sig i andra halvlek.
Redan i 50:e minuten gav den svenska hörnkavalkaden ännu en gång utdelning och vikarierande mittback Amanda Illestedt kunde nicka in Asslanis vänsterhörna till 2-1.
I 57:e minuten gick Lina Hurtig ut och Madelen Janogy kom in. Två minuter senare hade Janogy fixat en straff genom att göra det Janogy gör bäst – utmana i straffområdet. Kapten Caroline Seger slog enkelt in 3-1 för Sverige.
Och chanserna fortsatte. Eriksson hade ett skott strax över ribban, Janogy var inne och nosade i straffområdet flera gånger, och Asslani stod för några fina prestationer. Janogy hade också ett tungt markskott som antagligen var inne, men som domaren inte blåste mål på. Asslani fick slå oerhört många hörnor och hade genomgående bra kvalitet. Även 4-1 kom sig av ett självmål av Lettlands målvakt, på en hörna från just Asslani.
Trots det på pappret bra resultatet avslutades matchen utan ett ända spelmål; bara mål på fasta situationer; och bara mål av Sveriges backar. Kanske är jag en för hård kritiker, men jag kan inte hjälpa att jag känner att jag förväntar mig mer av bronsmedaljörerna Sverige.
Matchens tre ljusglimtar: Kosovares Asslanis hörnor, Madelen Janogys orädda attityd och Magdalena Erikssons allt.
