Lagbanner
Tillit och tålamod lika med semifinal
Det var startspelarna som skulle göra det när Sverige vann mot Belgien

Tillit och tålamod lika med semifinal

Hopplösheten när klockan närmade sig fulltiden var påtaglig. Storspelande Evrard i Belgiens mål hade spikat igen och vad svenskorna än försökte med ville bollen inte gå in. Var spelarna för trötta, varför hade Gerhardsson inte gjort fler byten, kommer vi orka en förlängning. Frågorna var många när Sembrant sprang från eget straffområde till Belgiens för en sista offensiv hörna.

Klockan stod på 88.51 när lagkapten Kosovare Asllani dribblade sig loss på vänsterkanten för att vika in och ta avslut. Ett avslut som seglade 4 meter ifrån de bortre krysset. En stor suck hördes på läktaren. Det massiva spelövertaget som man haft sedan matchen startade i Leigh hade resulterat som bäst i ett offsidemål som dömdes bort efter noggrann granskning av VAR-rummet. Utöver det hade Sverige hittills mäktat med 31 stycken målchanser enligt den officiella statistiken. Belgien i sin tur? Två. 

För fem dagar sedan hade Sverige stått för sin bästa insats i turneringen när man fullständigt pulveriserade Portugal med 5-0. Många av de offensiva spelarna glänste i den matchen och med Kosovare Asllani som visade vägen hade man höjt sig rejält efter en krampaktig start på turneringen. I matchen mot portugiserna byttes Linda Sembrant in i andra halvlek och fick därmed sina första minuter i mästerskapet. 

Veteranen hade för ett drygt år sedan fått korsbandet avslitet efter en träning i klubblaget Juventus. Ett tufft besked för Sembrant som missade OS i Japan där Sverige tog sig ända till finalen, och vid 34 års ålder i tuff konkurrens med kanske framförallt Amanda Ilestedt om platsen bredvid Eriksson i mittlåset har hon haft svårt att ta tillbaka en ordinarie plats i landslaget. I sommar har förbundskapten Gerhardsson fått göra en del förändringar under turneringens gång i backlinjen, något som gjort att kontinuitet och rutin har saknats. När till och med redan nämnda Eriksson har stått att inte känna igen har man undrat hur det kommer att se ut när Sverige ska möta ett skickligare lag anfallsmässigt (Portugal, Schweiz och Belgien får ursäkta).


Mycket fokus låg under matchen mot Belgien på anfallsspelet och hur Sverige skulle lyckas trä sig igenom det återigen lågt ställda försvar man ställdes mot. Det såg bättre ut än mot Schweiz och man kom flera gånger igenom, antingen med djupledsbollar till Blackstenius, tvåfotare från Rytting Kaneryd, eller framförallt distansskott från en skjutglad Filippa Angeldahl på mittfältet. Men hur Sverige än försökte göra mål så stod en för dagen storspelande Nicky Evrard i vägen för avancemanget. 

Frustrationen växte ju längre matchen gick och efter varje försök som stoppades av Belgiens burväktare måste tanken ha grott sig större hos det Svenska landslaget. Det spelade ingen roll på vilket sätt de försökte, bollen ville inte in. Det började kännas lönlöst att ens försöka när man vet att Evrard på något sätt kommer lyckas stå i vägen. Tur för svenska folket att det är Asllani och company som representerar Sverige och inte jag. 

När domare Kateryna Monzul enbart lagt till tre minuter var känslan att nu får vi fokusera på att inte släppa in något mål, för att kunna kraftsamla i förlängningen. Gerhardsson hade avvaktat med många utav bytena bland annat av den anledningen, samtidigt som han hade en stark tilltro för spelarna som startat matchen. Tur var väl det.

Spolar vi fram drygt två minuter efter Kosovares avslut som seglat en bra bit från krysset så är vi framme vid matchminut 92. Något som jag älskar mest med Sveriges nummer 9 är hennes förmåga och vilja att alltid vara spelbar. Det är lätt att gömma sig när inget riktigt fungerar. Alibiarbeta helt enkelt, något som vi är många svenskar som gärna gör under sommarens finaste veckor när vi inte fått ut den semester vi vill ha. Man läser mail och sorterar papprena på skrivbordet. Allt för att inte avslöjas att man inte orkar jobba. 

Asllani är inte av sådan karraktär. Så när hon återigen gjorde sig spelbar på vänsterkanten efter att de flesta börjat tänka på förlängningen visar hon resten av laget att ingen får gömma sig så länge hon är på planen. Situationen rinner ut till en hörna från vänster för Sverige där samme Asllani stegar upp medan Linda Sembrant tar sig från sin mittbacksposition ned till straffområdet för att vara med och stångas en sista gång. 

Efter en tilltrasslad situation och ytterligare en monsterräddning av Evrard i det belgiska målet hamnar bollen hos Sembrant som inte hinner tänka innan hon sätter fram högerfoten och försätter publiken i extas på Leigh Sports Village. Som jag skrev i matchrapporten så hade taket exploderat om det funnits något. Sverige var därmed en minut från att vara i semifinal när Belgien gjorde ett sista tappert försök att kvittera och man skickade upp allt man hade. Med sekunder kvar skickade man in bollen i svenskt straffområde och hade det inte varit för Juventus och Sveriges veteran, Linda Sembrant, så hade man kanske lyckats kvittera. Men nu var hon precis där hon skulle vara återigen, efter en insats som singnalerade att Sverige fått tillbaka det man saknat i lugn och rutin, och kunde stånga bort bollen innan den ukrainska domaren blåste av matchen. 

Ett byte gjorde Gerhardsson under matchen, med en stor tilltro på spelarna som startat matchen lämnade han resterande på planen. Den här gången mynnade det ut i en semifinalplats mot hemmanationen, mycket tack vare ett landslag som vägrar ge upp. 
 

Mattias Eckerman@Eckermanmattias2022-07-23 13:57:00
Author

Fler artiklar om Landslaget – dam