Daniel Andersson i stor intervju: "Jag kan bara göra mitt yttersta varje dag"
"AIK får en rejäl förstärkning i Simon". Daniel Andersson berättar in en intervju med Himmelriket bland annat om Magnus Pehrsson, att göra affärer med Gent samt Jiloan Hamad och Simon Thern.
Jag ser honom inte komma, utan det är först när Daniel Andersson står bredvid mig som jag upptäcker att han har anlänt. Han sträcker fram handen och frågar om allt är bra.
Vi har bestämt tid på spelarhotellet i Cambrils, som är grannorten till Salou där lagets träningsläger håller till. Det blåser hårt för andra dagen i rad och palmerna runt de vintertömda poolerna svajar. Solen värmer ändå förhållandevis skönt, men likt två som är rädda för att bli av med vår vinterblekhet sätter vi oss i varsin fåtölj i skuggan.
Han är nöjd med lägret så här långt. Det har blivit några stycken för hans del genom åren, som tränare, som assisterande tränare och som sportchef. Så han bör ju veta vad han pratar om.
I januari 2014 blev det klart att han skulle efterträda Per Ågren som sportchef i MFF. På presskonferensen fick han många frågor om han visste vad han egentligen gav sig in på, vilken i det närmaste golgatavandring som låg framför honom. Dagen därpå intervjuade jag honom och då berättade han att han såg väldigt mycket fram emot uppdraget. Framför allt för att få möjligheten att påverka föreningen i ett större perspektiv. Och visst anade han att det skulle bli en hel del jobb.
Drygt tre år senare undrar jag om det blev som han trodde.
– Det är svårt att säga faktiskt. Man kan väl säga att det är betydligt mer arbetsuppgifter och bredare perspektiv än vad jag trodde. Det har varit hårt jobb under den här tiden, och det trodde jag nog också att det skulle bli.
Har det någon gång hänt att du inte riktigt orkat eller räckt till?
– Nej, inte direkt så, men det är klart att alla affärerna, när du ska ha in en spelare, du måste ha in en spelare rättare sagt – då slits man emellanåt mellan hopp och förtvivlan. Men det är bara att gnugga på och hoppas att man får ihop det rätt till sist.
När är det som roligast?
– Det är när det är matcher och man ser det man försöker bygga så som jag tänker med truppen. Också när man skapar en stab och man blir en del av den, se till att de som ingår i den hjälper till att utveckla spelare, att få följa träningar… Det är väldigt mycket som är roligt i mitt jobb.
Sedan vi pratade den gången för tre år sedan har det hänt otroligt mycket med Malmö. Det har blivit två Champions League-gruppspel och två allsvenska guld, mängder med spelare har kommit och gått och ekonomin har förbättrats rejält. Hur ser du på de här åren?
– Att det har gått väldigt snabbt. Det har varit fullt ös nonstop. Man kan lugnt säga att efter mitt första år var det som allra mest hektiskt med alla spelarskiftena; efter 2014 och inför 2015 var där mycket att göra.
Det var tufft då?
– Ja, det var det. Det fönstret var riktigt tufft. Men sen lär man sig efterhand. Fast det är klart, jag hade bara haft jobbet som sportchef i ungefär ett år… Men så extremt som det var då kommer det aldrig att bli igen, att byta så många spelare. Och kolla på så många spelare och så många matcher för att ersätta dem som hade försvunnit eller var på väg att försvinna; jag tror att vi bytte runt 17 spelare under ett år. Då hade vi säkert tittat på en 150 spelare, så det gick väldigt mycket tid på detta, att hitta rätt för oss vill säga.
Det här transferfönstret har onekligen varit betydligt lugnare. Trodde du att det skulle bli så lugnt?
– Jag trodde att några ytterligare skulle försvinna. Det hade vi förberett oss på, vi har scoutat väldigt många spelare på olika positioner för att vara redo om någon eller några fler skulle lämna oss. Men lyckligtvis är vi rätt så stabila, så den utmaningen kommer i stället längre fram.
Lasse Nielsen är det enda nyförvärvet, i alla fall så här långt. Att startspelare i Allsvenskan lämnar för Holland och Belgien är vi vana vid, att det omvända sker är väldigt, väldigt sällsynt. Känner du att MFF har brutit en barriär i och med detta?
– Det är svårt att svara på. Det är klart att vi har ett högre anseende, ett högre namn, nu. Vi har våra Champions League-framgångar som gör att vi kan locka till oss lite större namn. Sen tror jag inte att det kommer bli vanligt, för vi ligger ändå efter lönemässigt. Och tyvärr även statusmässigt än så länge. Fast nu händer det i alla fall, tidigare var det i stort sett otänkbart.
Var det en lätt förhandling med Gent rörande Lasse?
– Lätt och lätt, men vi hade bra samtal. Vi har ju relationer med dem sen tidigare i och med Erik Johanssons övergång, så det gick ganska bra faktiskt.
Hur mycket påverkade det att Lasse själv verkligen ville till MFF, trots att han stod under kontrakt med Gent?
– Det är klart att det hjälpte till att han gärna vill gå. Givetvis är det så, och det är detsamma hos oss när vi har spelare som vill iväg. Då är det ofta svårt att behålla någon som absolut vill till en ny klubb. Man vill ju gärna ha spelare som är fokuserade på Malmö FF.
När affären med Lasse Nielsen, eller med andra spelare som värvas för den delen, precis blir klar och ingen mer än du samt högst några få till vet om det, hur nöjd personligen är du då? Känner du dig för en stund adrenalinstinn?
– Ja, det får jag nog säga att jag gör. Det är mycket arbete bakom en sådan affär, och när den väl löst sig brukar det bli roligt, och att jag skrattar på presskonferensen. Resan dit är ofta rätt knackig, så när man väl är där och kan presentera en ny spelare – det är alltid härligt.
Är du nöjd med truppen som den ser ut idag?
– Väldigt!
Finns det inga positioner som du gärna hade sett påfyllning till?
– Nej, egentligen inte. Jag tycker att det ser mycket bra ut. Vi har olika spelartyper på olika positioner, och en stor flexibilitet med spelartyperna… Vi kan spela på samma sätt men med de olika spelartyper som vi har kan vi ändra i både offensiv och defensiv inriktning.
– Som bekant sitter vi i en sits med många utgående kontrakt det här året som gör situationen väldigt tuff. Vi har arbetat hårt för att det inte skulle bli så här, men tyvärr inte lyckats.
Känner du någon slags stress över det faktumet att många kan försvinna samtidigt?
– Jag vill inte kalla det stress utan snarare en utmaning som vi måste försöka lösa. Vi får försöka få till några förlängningar, sedan blir det kanske något skifte i sommar för att det inte ska bli för många efter säsongens slut. Annars får vi bygga nytt…
Det är ett uttalat mål att slussa in yngre egna spelare det här året, eller hur?
– Det stämmer.
Hur resonerar ni om farorna med att det i år kan bli som förra hösten då laget hade många skador och flera ordinarie spelare därför var borta, samtidigt som MFF förhoppningsvis har ett Europaspel upptill Allsvenskan?
– Där får vi värdera framåt sommaren. Många av de unga kan ha tagit stora kliv, och då har man ett annat tänk. Förhoppningsvis kliver de fram under det närmaste halvåret, för att till sommaren vara i en annan konkurrenssituation än vad de är nu kanske. Det är förhoppningen och tanken med vår målsättning att få in de yngre. Då behöver vi troligtvis inte fylla på truppen.
– Sen får man såklart värdera om de har tagit kliven, är de redo för vad som komma skall, behöver vi ta in något i stället, vad händer om någon eller några lämnar; det är väldigt många parametrar att ta hänsyn till hela tiden. Det är sådant som man går och analyserar flera gånger om dagen.
Är det också sådant som du tar med dig även nattetid och kan göra det svårt att somna emellanåt?
– Man kan säga att i de absolut värsta transferperioderna är jag inte jättekontaktbar hemma, för då sitter jag i princip bara och tänker på detta. Men annars är jag rätt bra på att släppa det. Jag hoppas att jag är det i varje fall. Just för tillfället är det lugnt, nu släpper jag det om kvällarna. Under dagtid cirkulerar det många tankar, men sen är det inga problem.
– Men när jag är inne i mina grubbelperioder då… ja, då grubblar jag ordentligt.
De tidigare MFF-spelarna Simon Thern och Jiloan Hamad blev klara på lån till AIK härförleden respektive ryktas till i stort sett alla allsvenska klubbar (efter att intervjun gjordes blev Hamad klar för Hammarby, reds. anm.). Var de någonsin aktuella för MFF?
– Det är klart att de skulle ha kunnat vara aktuella för Malmö FF, men vi tycker att på de positionerna sitter vi bra just nu. Ibland är det bara dålig tajming kan man säga.
– Om vi pratar om Jiloan, så är han i en position där han verkligen känner att han… Det finns aldrig några garantier om speltid nånstans, men han upplever det som nog som bäst att gå till en klubb där han nästintill är garanterad speltid. Och det är svårt för Malmö FF att komma med sådana garantier.
– Just nu har vi det bra ställt. Vi har spelare som vi vill satsa på. Dels några unga som vi vill ge plats och dels duktiga och erfarna med mycket rutin, så just den här gången blev tajmingen fel som sagt.
Sett till deras kvaliteter…
– Så är det inga som helst fel på dem. De är två duktiga spelare och AIK får en rejäl förstärkning med Simon.
Du och några till vet exakt om och i så fall hur ni haft diskussioner med en eller bägge av spelarna. Blir det tröttsamt när det skrivs rena felaktigheter eller spekuleras tokfel i media?
– Jag orkar inte bry mig längre.
När vi träffas på spelarhotellet är det måndag, och eftermiddagens träning ska börja om ett par timmar. Det är två dagar sedan förlusten mot Östersund, och det är två dagar kvar till matchen mot Sirius.
Likt de flesta andra här nere är Daniel nöjd med insatsen i lördags, fram till bytena och det första baklängesmålet. Han tycker det periodvis såg väldigt stabilt ut, och strax innan Östersunds 1-0 hade han vänt sig mot VD Niclas Carlnén och sagt att motståndarna inte hade haft något alls att komma med.
Det som Daniel menar behöver bli bättre är att det ska skapas ännu fler chanser, ännu skarpare målchanser, att göra mål. Och förklarar att han efter två raka förluster på försäsongen inte är det minsta orolig.
– Vi får gnugga på helt enkelt, men där finns många bra intentioner.
Alla nya tränare välkomnar bra starter. Ingen vill anlända för att rada upp förluster, alla vill få lugn och ro som enklast fås genom att vinna matcher. När Magnus Pehrsson presenterades i slutet av november blev det från supporterhåll en kritikstorm utan dess like. De som hördes mest ondgjorde sig över bristande resultat i hans tidigare klubbar, hans historia med Djurgården och att hans CV är förhållandevis tunt.
Många hade ställt in sig på en tränare motsvarande Åge Hareide eller Roy Hodgson, och inte ännu en förhållandevis ung och oerfaren ledare efter att Allan Kuhn fått sparken.
Daniel erkänner att han inte hade förväntat sig att ett sådant motstånd vid Magnus Pehrssons tillträde.
– Inte att det skulle vara så många som hördes, det trodde jag inte. För i mitt huvud var och är Magnus en väldigt bra kandidat med ett gott CV, även om jag anade att det skulle bli ett visst motstånd med hans historik i bagaget. Men inte i den omfattningen som sagt.
Om du ska peka på en enda enskild punkt hos honom som du framför allt tycker om, vad blir det?
– Då säger jag hans tydlighet.
Vad lägger du i det?
– Han är tydlig i vad vi ska göra. Hur vi ska agera i vårt presspel, vad vi har för principer i vårt försvarsspel, hur vi interagerar i anfallsspelet, vilka positioner vi vill ha beroende på hur vi står på planen och så vidare.
Det har spelats två matcher som bägge förlorats, men samtidigt är det förhållandevis långt kvar till den allsvenska premiären. Tålamod, tålamod och åter tålamod?
– Just nu är det viktigast att vi får se en ständig förbättring. Helsingörsmatchen var ingen höjdare, men det gick ändå att se tendenser vad vi vill göra. De tendenserna förstärktes mot Östersund och var en stegring till det bättre. Kan man ständigt se förbättring, då kommer vi att vara väldigt, väldigt skarpa i april.
Är du till någon del inblandad i träningsupplägget, eller kommer med synpunkter?
– Nej, det sköter tränarna själva. Jag lyssnar på vad de säger, men håller avståndet.
Det hade annars inte varit så konstigt. Du har en relativt nyligen avslutad spelarkarriär som var framgångsrik och du har varit assisterande tränare – du besitter en stor erfarenhetsbank.
– Jag var betydligt mer involverad i fjor, sen får vi se vad som händer. Nu får de jobba på tycker jag. Jag har tagit ett litet steg tillbaka, men jag sitter och lyssnar på de flesta planeringsmöten. Och jag ser alla träningar i stort sett.
Du har fått smeknamnet Ninja av supportrarna.
– Ninja, var det inte Per Ågren?
Jo, men det ärvde du efter honom. Jag hade tänkt fråga vad du gillar namnet, men det känns nu inte som någon större idé.
– Ha ha, nej den frågan dog nog redan innan den ställdes.
Du har ett oerhört förtroendekapital hos oss supportrar. Din kommentar till det?
– Det är kul att höra. Jag kan bara göra mitt yttersta varje dag. Sen har jag dessutom bra hjälp av en duktig organisation, så jag är ju inte ensam. Men jag gör allt jag kan för den här föreningen, mer kan jag inte göra. Jag kommer att göra fel och inte ta rätt beslut framöver, men det viktigaste är att man tänker igenom varje beslut, och känner att det är rätt beslut just när det ska tas.
Facit kommer efteråt.
– Facit kommer efteråt. Men har du bara tänkt igenom och känt att det är rätt just då; mer än så kan man inte göra.
Och då behöver man inte ångra sig heller eftersom det kändes som ett rätt beslut vid när det togs?
– Precis. Sen så visar det sig emellanåt bli helt annorlunda, men det kan man ju inte veta från början. Det är som livet i stort, gör du ditt yttersta för att det ska bli lyckat så kan du gå vidare med rak rygg. Och oftast blir det ju rätt så bra.
