LSK-blogg: Där gräset är grönare
Det är ingen hemlighet att Ljungskile SK är en klubb som genom åren haft stora spelaromsättningar. Bland de spelare som lämnat klubben finns allt från dem som briljerat och gått för att pröva lyckan utomlands eller i Allsvenskan, till de som helt enkelt inte hållit måttet och istället fått se sig om nedåt i tabellsystemen. Men det är ingen till dessa kategorier hörande spelare som det här blogginlägget ägnar sig åt. Nej, här ska vi istället ta oss en titt på de spelare som hoppats gräset skulle vara grönare på andra sidan.
Det kanske mest målande exemplet på en spelare som sökt lyckan hos en direkt seriekonkurrent finner vi i Andreas Ljunggren-Eriksson. 2013 lämnade ”ALE” LSK efter en kort men framgångsrik sejour för att istället ansluta till ett storsatsande IK Brage. Trots att man plockade in en rad tunga namn både på spelar- och tränarfronten stod det dock klart att Brage skulle få spela Division 1-fotboll kommande säsong redan innan serien ens var färdigspelad. LSK å andra sidan säkrade sitt kontrakt och knep 9:e-platsen.
Innan dess då? Daniel Åkervall anslöt till LSK senast vi spelade i Allsvenskan, en säsong efter degraderingen, 2010, lämnade även han för IK Brage. Den gången klarade sig Brage kvar i Superettan men slutade hela fem placeringar under LSK i tabellen (Brage blev 11:a, LSK 6:a). Två år senare var det dags igen; inför säsongen 2012 lämnade både Alexander Mellqvist och Gabriel Altemark-Vanneryr för spel i seriekonkurrenten Varbergs BoIS. Varberg slutade 11:a det året, LSK blev 5:a.
I år var det ovanligt många spelare som gick över ån efter vatten; Patrick Hopkins lämnade till förmån för superettannykomlingen IK Sirius, Sandeep Mankoo flyttade hem till GAIS, Robert Bagger skrev på för Varbergs BoIS och Magnus Berglöf provar lyckan i fjolårsallsvenska Syrianska FC. Av dem är det idag bara Bagger som kan stoltsera i ett lag som ligger före LSK i tabellen (en placering med 1 poängs skillnad; Varberg ligger 4:a och LSK 5:a) – och är egentligen bara undantaget som bekräftar regeln. Berglöf’s Syrianska ligger för närvarande 10:a (5 poäng efter LSK), Mankoo’s GAIS 12:a (6 poäng efter) och Hopkins’ Sirius på en 14:e-plats (7 poäng bakom – dock med en match mindre spelad).
Gräset är inte grönare på andra sidan. Att lämna LSK för ett annat superettanlag kan möjligtvis verka som ett lyft på pappret (och vara det rent organisatoriskt och i lönekuvertet), men historiken talar sitt tydliga språk: är det resultat du vill nå – stanna i LSK!
Mot Allsvenskan 2015!
