Där tog den allsvenska säsongen slut!
Med en seger avslutade Gefle IF säsongen 2015. I tabellen hamnade laget till slut på en tiondeplats, en ganska bra placering, men vad hände egentligen under säsongen? Ska vi vara nöjda med helheten och vart står vi inför framtiden?
Och där tog den allsvenska säsongen år 2015 slut. En säsong som innebar en hel del förändringar i Gefle IF. Först flyttade vi från Strömvallen till Gavlevallen. Sedan ändrade vi vårt spel från att bli ett lågt liggande kontringslag till att bli ett bollhållande lag som vill föra spelet. Utfallet av båda sakerna har varit mestadels positivt men som i dom flesta fall där det sker förändring tar det tid och man hamnar i ett läge där det är ett par steg framåt följt av ett par steg bakåt. Gällande Gavlevallen tror jag dom flesta är väldigt positiva. Arenan är en riktig fotbollsarena vilket gör att det blir en bra stämning när publiken är med, det känns intimt och ljudet stannar kvar på ett annat sätt än på Strömvallen där ljudet försvann ut i naturen. Det är dock fortfarande en byggarbetsplats och till nästa år ska förhoppningsvis alla grusgångar vara bortplockade och helheten sitta på ett bättre sätt än i år.
På fotbollsplanen utvecklade Gefle sitt spel och plötsligt började man vinna bollinnehavet i matcherna, något som för det mesta sett ut i stil med 30-70 i motståndarnas favör under tidigare år. Gavlevallen inbjuder till en annan möjlighet att spela fotboll längs marken än det studsiga underlaget på Strömvallen och det har Gefle försökt ta fasta på. Naturligtvis är det svårt för laget att mitt i säsongen byta till ett nytt underlag, speciellt med tanke på att det krävs träning för att utveckla en spelidé. Till nästa säsong har man haft en hel försäsong på sig på Gavlevallen vilket förhoppningsvis kommer att utveckla laget ännu mer.
Vi slutade på tionde plats efter en säsong som verkligen varit upp och ner. Vi inledde med två raka 2-0 segrar mot Falkenberg och Kalmar och för en liten stund parkerade Gefle på förstaplatsen i tabellen. Sedan gick det lite upp och ner i några omgångar där vi släppte in oroväckande många mål på bortaplan men var stabila på Strömvallen. Sista matchen på Strömvallen blev en mållös tillställning mot IFK Göteborg den sista april. Efter det åkte vi på storförlust mot Djurgården borta och hade då släppt in 12 mål på tre bortamatcher. Men sedan kom en riktigt fin period där vi först besegrade Helsingborg på Olympia för första gången, där minns vi framförallt Oremos frisparksmål! En bomb som fyrades av med vänstersläggan och Helsingborg hämtade sig nog aldrig efter den projektilen.
Den nya eran inleddes med invigning av Gavlevallen mot GIF Sundsvall. En härlig vårkväll som inleddes med ett snabbt ledningsmål av premiärmålskytten på den nya arenan, Johan Bertilsson. Till slut vinner Gefle med 3-1 inför fullsatta läktare. Hemmamatchen mot Häcken någon vecka senare var en match där det nya Gefle visade sig på allvar. Seger med 2-0 och ett spel som innebar stort bollinnehav och fyndigt spel. Gefle fortsatte på den inslagna vägen och ibland sprang man rejält på pumpen men hela tiden var man fokuserade på att försöka utveckla sitt egna spel. Efter sommaruppehållet spelade Gefle fem raka matcher utan förlust och redan där säkrades i praktiken det nya kontraktet. Men efter dom fem matcherna ställdes man mot alla topplagen i serien i en enda lång rad. Och detta gjorde man utan sin målskytt Johan Oremo, som fick stå på sidan i åtta veckor. Här spelade Gefle dock ganska bra fotboll utan att få till något positivt resultat. Minns matchen hemma mot Elfsborg, där man spelade sin bästa fotboll för säsongen under dom första 30 minuterna. Efter en tung andra halvlek åker man dock på en förlust i matchminut 95. Nästa hemmamatch spelar man återigen bra och pressar för ett segermål mot AIK när man istället får en kalldusch i matchminut 89 med baklängesmål och ny förlust. Den här perioden slutar med fyra raka förluster och lite oro i leden. Efter landslagsuppehållet kommer en ny vändning i form av seger hemma mot Djurgården och Helsingborg och där och då känns det som att säsongen tar slut. Avslutningen av serien är allt annat än bra och lämnar en sorts besk eftersmak av det som tidigare var en mycket positiv säsong.
Vad ska vi känna efter den här säsongen?
Finns det anledning att tro att vi är laget som är på väg uppåt med ett spel som vi visade i mitten av serien? Eller är vi det lag som föll ihop totalt efter att kontraktet var helt säkrat? Vi har plötsligt mycket boll i matcherna, men istället släpper vi in mängder med mål, vad beror det på?
Vi ska sammanfatta säsongen och titta framåt under den närmaste tiden. Vart är Gefle på väg och var står vi nu i vår utveckling, det kommer att bli en hel del artiklar i ämnet under den närmaste tiden så följ med och tyck till.
Tänk att det bara är 3 månader kvar innan träningsmatcherna drar igång och sen kommer svenska cupen. Vintern är inte så lång som man kan tro…
